Märklighetens republik

Visst är det märkligt att de mer etablerade delarna av etablissemanget lyckas släppa den ena bomben efter den andra med precis lagom mellanrum för att vi pirater ska hinna smälta tidigare fadäser men ändå inte bli uttråkade av dem? Det är nästan som om någon, någonstans, sitter och samordnar alla rättsliga övertramp, idiotiska uttalanden och liknande felsteg på ett sådant sätt att vi hinner bilda nätverk kring dem i lugn och lagom takt. Men bara nästan.

Soe. Ni har med största sannolikhet läst, hört eller på annat vis drabbats av nyheten att Stockholms tingsrätt gett sig på Pirate Bay igen, denna gång via ombud och omvägar. Guilt by association by association verkar vara modellen - det är inte piratebajen själv som är måltavla för åtgärder, utan de stackare som råkar ha gett dem bandbredd någon gång i tiden. Det är inte direkt medhjälp till medhjälp, men de har ändå haft någonting med saken att göra, så det är lika bra att sätta dit dem på en gång så att de inte återfaller. Typ.

Det finns ett underbart kapitel i Sartres Tystnadens republik som handlar om demokrati. Det hen gör är någonting så simpelt som att ställa frågan "har vi verkligen demokrati häromkring?". Nästan som en filosofisk övning, frikopplad från det empiriska sammanhang hen råkade befinna sig i. Sedan frågade hen sig - om vi, just vi som församlad gruppering, har demokrati, betyder det då att alla här i detta vårt land har den? Är den en allmän egendom? Kan den sägas finnas i lika mån hos oss som hos arbetarklassen, som hos de fattiga, som hos - well, alla? Alla medborgare, alla invånare?

Sedan, efter att ha kommit fram till att, hm, den kanske inte är så allmänt utspridd som vi kanske tror, så ställer hen ytterligare en enkel fråga: gör det oss någonting att alla kanske inte har den? Bryr vi oss om att vissa specifika grupperingar inte har tillgång till den demokrati som sägs finnas, eller kan vi - med ett gott moraliskt samvete - leva med vetskapen att dessa människor är utestängda? Är det ett problem att demokratin inte är tillgänglig för hela folket? Är det värt att göra ett uppbrott i sin vardag för?

Sverige är en märklighetens republik, eftersom vi har en lagsamling vars ursprungliga ambition var att föra medborgaren så nära beslutsfattandeprocessen som möjligt, men ett folk som inte direkt bryr sig särskilt mycket om detta. Lagarna för den demokratiska processen är mer eller mindre på plats, men eftersom det demokratiska subjektet - folket - inte brytt sig om dessa på ett par decennier så har de i all tysthet börjat bytas ut mot någonting helt annat. I en total brist på demokratiskt motstånd så har den ena rättigheten efter den andra friheten börjar monteras ned, och ständigt detta märkliga svar från den kollektiva majoriteten - NEJ, det är inte värt att göra uppbrott i sin vardag för; NEJ, det GÖR faktiskt ingenting att demokratin inte är tillgänglig för alla.

Åter har ett steg tagits mot att avskaffa demokratin och medborgarskapet. Åter samlas Piratpartiet och våra sympatisörer i en gemensam förfasning över detta. Åter är det dags att försöka ställa enkla frågor till våra nära och kära: är vi en demokrati, och kan ditt samvete och din vardag leva med att vi inte är det längre? -