Conservapedia

Nyligen så blev jag initierad i mystiken kring det ambitiösa projektet Conservapedia. Eller, tja, mystik och mystik - som långtida läsare av ED så stod det ganska snart klart att de bägge sidorna hade vissa likheter (förutom då att bägge är wikisar). Bägge försöker ge en någorlunda relevant beskrivning av verkligheten, och ingen av dem försöker ens det minsta att vara objektiv. ED hackar på allt som råkar ha begått formaliteten att faktiskt finnas eller inträffa; Conservapedia hackar på allt som inte konformerar med (en ytterst partikulär) läsning av bibelen. Skillnaden mellan dem är dock att ED inte ens avlägset låtsas försöka vara allvarligt menad, medan C försöker dela med sig av sentimentet att bibelen är guds sista och slutgiltigt tolkade ord.

Om en inte har uppfattningen att gud finns och att bibelen är den enda sanning en behöver, dock, så kan bägge läsas på precis samma sätt. Now, C har förstås ingen artikel om The Great Habbo Raid of July 2006 (nevar forget), medan ED har ett stort gapande hål där artikeln om Dispensionalism borde vara, men det gör inte så mycket då bägge två, av olika anledningar, finns samtidigt. Om en behöver ett lol om någonting nätbaserat - ED. Om en behöver ett dito om någonting mer världsligt - go C.

Jag kanske inte behöver säga att ingendera är särskilt bra att använda som källreferensmateriel i eventuella uppsatser av mer akademiskt slag. De är däremot bägge två ytterst bra sätt att mäta folks generella livsåskådning med. Släng ED på någon och se om de skrattar eller inte - om ja, så är de nätvarelser, om nej, så behöver de vänja sig lite mer med denna vår vardag. Likaså C - slunga på någon och se hur de reagerar. Skratt åt orimligheten i det hela är ett bra tecken; djup profundering över de insikter som står att finna där är ett akut dåligt sådant.

Conservapedia må vara extremt inläst på frågor som rör bibelen och dess tolkningar genom tiderna - och extremt felaktig om precis allt annat - men det är ändå ett nyttigt inslag i nätets kakofoni. Dels för att det alltid är bra att få sig ett lul lite då och då, och dels för att den som bara flanerar på sidor som håller med om vad en redan tycker är ett nätbaserat pundhuvud. Att provocera andra är förvisso ett gott och positivt självändamål, men att provocera sig själv med goda mellanrum är ett garanterat sätt att hålla den intellektuella stagnationen borta.

För att inte tala om att de artiklar som står att finna där borta utgör extremt passande ironiska kontrapunkter till den diskurs som pågår häromkring. Ni vet - Absolut Sanning vs det ikonoklastiska hackandet av samhället. Det heliga påbudet och hedningen. Den konservative och den radikale. Lite diskret mellan raderna sådär.

Jag undrar hur de skulle se mig, vad de skulle säga i en eventuell artikel om petit moi. Jag har säkert ett massivt antal av liberal biases. Jag passar förmodligen in i definitionen av en anarkist. Och/eller antikrist. Det är svårt att avgöra, från det här avståndet. -