Till tillgänglighetens lov

Medan jag skrev gårdagens inlägg så slog jag upp några sidor i Ulrich Becks Risksamhället. Detta tack vare Google Books som tillhandahöll ett par väl valda sidor till allmän beskådan. Inte hela boken, dock; neeej då, den var upphovsrättsskyddad, nämligen, och vi kan ju inte ha att människor världen runt läser och tar del sig av fri och tankeväckande litteratur! Tänk på barnen!

Medan jag läste så tänkte jag att det var ett smidigt sätt att få tag på citat och information på. Särskilt sådan från böcker en läst för länge sedan och har ett vagt men ändå minne från. Bara att leta upp den där boken i fråga och sedan försöka hitta just den sida en halvt lyckas minnas. Hela problematiken med att försöka rekonstruera en argumentation en har vagt någonstans i bakhuvudet och vill använda i något sammanhang försvinner i och med att en kan gå direkt till källan och se att, aha, hen SADE faktiskt det och det. Utan att behöva släpa sig till biblioteket (som Pontén tydligen vill stänga) och läsa i REF-exet som upphovsrättsinnehavarna ändå får noll, inget och intet i ersättning för att en läser. Förlusten för deras sida är noll; vinsten för samhället och den ständigt pågående debatten om saker och ting är enorm.

En skulle kunna tro att folk skulle läsa dessa böcker i sin helhet på skärmen, men folk fungerar inte så. Att läsa längre texter framför datorn är svårt, eftersom en ständigt lockas till att multitaska med annat och - let's face it - läsning är helt enkelt inte lika bekvämt framför skärmen som liggandes i sängen under ett mysigt täcke och med massor av goskuddar. För att göra detta så måste en dock ha tillgång till boken i fråga, vilket åter för in den fysiska upplagan i resonemanget. Att skriva ut den från dess digitala format till papper kostar ungefär lika mycket som att gå och köpa den, och om boken råkar vara lite dyrare så är prisskillnaden ganska snarlikt värdet av att slippa behöva organisera hundratals pappershögar som vart och ett har ett eget liv och en helt egen unik samling saknade sidor.

Det känns fabulöst onödigt att behöva vara begränsad till tillgången på fysiska föremål när det gäller tillgången på idéer. Det känns väldigt mycket som om upphovsrättsinnehavarna satsar på att göra Marx teori om historisk materialism till en verklighet även så här i den primärt digitala tidsåldern - varför hänga med i tiden när den med våld kan tvingas stanna kvar i gårdagen? Varför lyssna på Derrida?

Nej, den som vill läsa en bok i dess helhet kommer att skaffa den i tryckt format; det är det enda humana sättet att läsa längre texter på. Den som vill snabbkolla en källa, ta del av ett resonemang eller bättre förstå ett begrepp så som det används "i litteraturen" skulle gynnas något oerhört av att nämnda litteratur var tillgängligt online. Det skulle dessutom vara oerhört mycket lättare att referera till litteratur även i mer vardagliga sammanhang, så som exempelvis bloggar och dylikt. När litteraturen ligger en hyperlänk bort, snarare än en hel resa till biblioteket, går det att referera friare och mer frekvent. Och, än mer, så går det att påvisa svagheter i våra politikers resonemang genom att referera till relevant litteratur som en VET att de har tillgång till.

Jag anar dock att denna tillgänglighetens paradigm kommer att ta ett tag på sig att bli verklighet. Rättighetsinnehavarna kommer att oja sig över uteblivna inkomster, minskade upplagor och andra problem som löser sig själva om det hela bara sköts på rätt sätt; politikerna kommer att oja sig över samma problem (med baktanken om att det är väldigt skönt att inte få sin argumentering jämförd med relevant litteratur som visar att de har fel hela tiden); och vi i Piratpartiet kommer att få argumentera för denna sak inför döva öron ännu ett par år till.

Jag är optimistisk, dock. Inte till den grad som kapten Ahab, men optimistisk likväl. -