Felstavad demokrati

Till höger står det att jag tillhör den konservativa falangen av den extrema radikalismen. Detta kanske behöver ett förtydligande. Till att börja med kan jag säga att min favoritkaraktär i Kim Stanley Robinsons brutala epos om koloniseringen av Mars är Arkady Bogdanov, vilket säger en del till de av er som läst den första 700+-sidiga boken i serien. För er andra så framstår det nog som ett helt onödigt omnämnande som inte har någonting med felstavad demokrati att göra.

Min ödmjuka åsikt är att den definition av demokrati som säger att folket har rätt att avsätta sina ledare är felstavad. Om demokrati ska göras och stavas ordentligt så borde det stå att folket i ett demokratiskt system har rätt att avrätta sina ledare.

Anledningen till detta är tudelad. För det första så håller den politikerna skärpta, alerta och uppdaterade på vad folket tycker, tänker och har för sig. De där tråkiga kommunfullmäktigemötena blir så pass mycket intressantare när en riskerar att giljotineras när det uppdagas att en är upphovsrättsinnehavare till förslaget att riva barnhemmet, katthemmet och Myrorna på Demokratigatan för att bygga ett parkeringshus och ett fjärde McDonalds. Sådana förslag som FRA och IPRED skulle ge metaforen "politiskt självmord" en lite mer direkt innebörd på en nationell skala..

För det andra så är det bara rätt att det folk de närmast bokstavligen lägger sina liv i händerna på politikerna också håller deras liv i sina. Politiker förväntas fatta de nödvändiga beslut som berör befolkningens liv, leverne, överlevnad, beteende och vardag som ett samhälle måste ta. Rent symmetriskt borde det omvända också vara sant, så att ingen del av systemet av någon outgrundlig anledning tappar kontakten med de andra.

Det går förvisso att försöka sig på en definition av demokrati där invånarens enda insats är att delta i en ritualiserad och kollektiv meningsyttring var fjärde år, men det känns lite underdefinierat. Demokrati utan reciprok maktutövning - demokrati där medborgaren inte kan påverka makthavarna - saknar en viktig aspekt som borde vara närvarande i varje självreflekterande folkstyre. Typ det där om att all makt utgår från folket. Ni vet.

En lite mindre direkt form av denna folkets respons vore att införa en författningsdomstol, som obönhörligen och slutgiltigt säger ifrån om ett lagförslag är ogiltigt och ogörbart. Det saknas i dagsläget en sådan i detta vårt land. Ett antal demokratiskt valda representanter gjorde ett par uttalanden för tid sedan om att de ville införa en sådan, men de backade undan av någon synnerligen outgrundlig anledning. Vilket är oerhört märkligt, eftersom sju av sju riksdagspartier säger sig vara för demokrati och ökad öppenhet. Inget av dem vågar i alla fall påstå sig vara aktivt mot endera av dessa om de tillfrågas. Likväl - ingen författningsdomstol.

Det är nästan så att en ställer sig frågan vem vi borde avrätta först. Lite representativt demokratiskt sådär. -