Lokal politik

Jag var närvarande vid en session hos kommunfullmäktige i Karlstad häromdagen. Det var intressant på flera plan. Inte minst för att jag i all min ensamhet utgjorde en hel fjärdedel av publiken, eller "allmänheten" som vi också kallades. De andra tre var journalister, av varierande slag och kapacitet. Det säger en hel del om intresset både för lokalpolitik och lokal politik hos den mer generella befolkningen.

Now, de av er som slängt ett getöga på mitt inlägg om utbildning vet att läst ett antal ämnen under mina dagar som student. Eftersom jag nu har ett inlägg att peka tillbaka till, så kan jag använda några av dessa ämnen som topiker för att sammanfatta mina intryck från denna session.

Let's börja med sociologi. Det var ganska svårt att undvika att lägga märke till i vilken hög grad det gick att avgöra folks partitillhörighet genom att bara titta på dem. Miljöpartisterna syntes omedelbart, genom att vara brutalt vardagligt klädda. De andra partierna var inte lika omedelbart identifierbara, men om en bara lade manken till och fokuserade på detaljerna och nyanserna så gick det ganska lätt att med någorlunda säkerhet gissa vem som hörde hemma i vilket läger. (Att skilja folkpartister från centerfolk var stört omöjligt, dock.) Den sociala stratifieringen går igen på alla nivåer.

När jag tittat klart på folks klädsel så kom jag osökt att tänka på det här med formella och reella skillnader i möjligheten för folk att komma till tals. Rent formellt har alla medborgare lika stor (eller liten) rätt att komma till tals, men likväl är det ändå så att vissa tar till orda väldigt ofta medan andra är någon grad av livrädda för att bladet från munnen. De som känner till reglerna tar sig oftare uttryck än de som inte gör det. De som känner sig säkra har lättare att göra sig hörda än de som måste försäkra sig om att de har rätt att tala. Skillnaden mellan dessa kategorier är inte enbart analytisk - men mer om det i ett framtida inlägg.

Den andra topiken är juridik. Now, jag är den förste att medge att jag inte var helt entusiastisk om det här med kommunalrätt på min tid, men saker och ting lyckades ändå fastna. Någorlunda. Det var ändå en uppfriskande påminnelse om saker som saker är mer eller mindre bekanta. Vissa saker som diskuterades delegerades vidare till rätt instans omedelbart, andra vreds och vändes tills samtliga fyra i publiken var lite småtrötta på dem. Att minnas exakt varför saker hörde eller inte hörde hemma underlättade något oerhört. (Att Karlstads kommun dessutom tar emot medborgarförslag är dubbelt positivt - även om de just där och då handlade om farthinder och liknande. Go Karlstad!)


Men den viktigaste topiken var den retoriska. Med risk gör att låta elitistisk så kan jag, utan omsvep, säga att den retorik som jag och mina kursare tagit till oss under det halvår som gått tyvärr är, ehm, något bättre än den jag hörde hända där och då. Det fanns undantag, men den generella tendensen var att de talande inte riktigt uttalade sig helt optimalt. Ju mer jag lyssnade, desto mer övertygad blev jag om att jag, med tid för förberedelse, kunde göra det bättre.

Det kanske låter en aning skrytsamt, men betänk att jag i femton veckor inte gjort någonting annat än att träna på att tala inför folk. Det är liksom det en får lära sig på den däringa retorikkursen. Det, och att lyssna på folk som talar. Ni anar inte hur mycket bättre lyssnare en blir av all denna träning. Så. Jag satt, jag lyssnade, jag konstaterade att jag förmodligen kunde ge vissa av talarna ett råd eller två inför nästa gång. (Om du är en av dessa så ger jag, i enlighet med min status som pirat, gratis** konsultation, oavsett partitillhörighet. Det är bara att fråga snällt.)

Nu har jag pratat väldigt mycket om politik, men ändå inte nämnt Piratpartiet en enda gång. I stället har jag pratat sociologi, juridik och retorik. Ändå är detta ett inlägg om just Piratpartiet. Hur?

Jo, ni ser, det finns en viss risk att vi får tillräckligt många röster för att komma in även i de lokala beslutande församlingarna nästa år, och det innebär att vi måste ha en beredskap för att skicka in folk att representera oss om och när vi får platser reserverade i våra namn. Vi vill ju inte göra en Sverigedemokrat och antingen inte ha någon på plats i de kommuner där vi blir invalda, vilket är pinsamt, eller skicka folk som är direkt inkompetenta, vilket om möjligt är ännu pinsammare. Och att vara pinsam är generellt sett dålig politik. Förberedelse är av nöden, således, men hur?

Mitt förslag är att läsa in sig i just dessa tre ämnen - sociologi, juridik, retorik. Sociologi för att förstå de stora sammanhangen och komma bort från det rent personliga perspektivet; juridik för att veta vad som hör hemma vad och hur saker går till, och än mer för att veta vad som är och vad som inte är möjligt att göra på lokal nivå; och retorik för att veta hur en ska gå tillväga för att få någonting ordentligt utfört när en väl använt sitt perspektiv och kunnande för att avgöra vad som behöver göras var. Now, en kanske inte behöver lära sig allt som står att finna, men en generell överblick skadar inte.

Men än mer så vill jag föreslå er att vara närvarande när kommunfullmäktige sammanträder. Det är öppet för allmänheten, det är gratis och det är vanligtvis förlagt till en sådan tid att en bara missar någon repris av Simpsons när det händer. Det är dessutom synnerligen lärorikt - en lär känna vem som är vem, vem om har vilka käpphästar, vem som konsekvent uteblir och, inte minst, hur diskussionsklimatet ser ut rent konkret.

Det finns ett visst antal saker som är bra att kunna när en är en ledamot. Turligt nog för oss så är dessa relativt enkla att lära sig. De kräver inte femton års intensiv och oavbruten träning under en hård men rättvis mästare för att en ska börja se konturerna av den helhet som kommer att kräva ytterligare femton års ansträngning för att lära sig ordentligt; det räcker med att läsa ett par tre böcker i månaden. Som dessutom vanligtvis, upphovsrättsvidrigt nog, finns att läsa gratis på närmaste universitets- eller stadsbibliotek.

Kunskap är makt. Makt är inte nödvändigtvis kunskap. Tag lärdom. -


( ** Gratis, plus kostnaden för att ta mig till och från Karlstaden. Och eventuell fika. Kramar uppskattas också.)