Oh my. Här skriver jag ännu ett inlägg med rubriken Retorik inför valet, och när jag några timmar senare slöläser några inlägg från Bloggat om Piratpartiet-feeden så hittar jag i snabb ordning två inlägg som skriver om samma sak men närmast exakt samma poäng. Fast bättre formulerade. Och bättre, rent generellt.
Om jag vore belagd med dåligt självförtroende så skulle jag tolka det som ett misslyckande. Om jag vore mer förankrad i den gamla tidens sätt att se på den suveräne individens plikt att vara originell så skulle det vara lite mer av ett misslyckande. Om. Nu är det dock något mer av en lättnad - en bekräftelse av att jag inte måste göra en Atlas och dra hela det här lasset själv.
Ibland är det skönt att vara i fas med samtiden. Trots allt.
Uppsamlings-heat: Rekommenderade texter och videos
-
Några av mina aktuella texter i Bulletin:
*• Det byråkratiska maskineriet måste oljas med frihet »*
*• ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå...
3 days ago
Jag läste Niclas Strandhs inlägg tidigare idag, men när jag nu läser också din vinkling (samt Göran Widhams) tycker jag spontant inte alls att de säger samma sak eller lägger fram samma poäng, utan bara att de har gemensamma beröringspunkter. Ingen av er tre har skrivit något "överflödigt" i mina ögon, utan ni kompletterar varandra.
ReplyDeleteNågot jag känner igen är dock hur den här diskussionen "ligger i tiden". De senaste veckorna har jag förundrats över kaoset i Europaparlamentet så snart allmänheten dristar sig till att granska vad som sker och ha synpunkter på hur ledamöterna bör rösta. Jag avundas inte uppdraget som parlamentsledamot, men samtidigt är ju detta ett meningsutbyte som måste få äga rum om vi ens skall kunna upprätthålla ett sken av demokrati. Formerna för meningsutbytet kunde dock vara bättre...
Därför grunnar jag nu på vilka verktyg våra ledamöter kommer att ha till sitt förfogande när de (förhoppningsvis) anländer till parlamentet för att inleda sitt femåriga förtroendeuppdrag. Kommer de och deras tjänstemän också att bildligt talat få springa som yra höns för att mellan frukost och lunch jaga ihop rätt antal underskrifter på ett förslag som enligt parlamentets arbetsordning måste läggas på nytt efter att gång på gång ha antagits av parlamentet och slarvats bort av kommissionen? Är det meningen att allmänheten även fortsättningsvis skall hitta den mest lättillgängliga informationen om hur ledamöterna har röstat hos utomstående aktivistorganisationer snarare än hos parlamentet självt?
Jag tänker mig att varje ledamot erhåller en webbplats, där dels ledamoten själv kan strukturera upp sitt arbete, dels allmänheten både kan ta del av ledamotens agendor och lämna synpunkter på arbetet i strukturerad form, och dit räknar jag inte att lämna kommentarer huller om buller i en obevakad blogg!
Det här är något som jag tror att våra egna parlamentskandidater skulle vara snara att nappa på, men de måste få kompetent stöd från oss som har valt dem. Grupparbete. Sociala medier. Wiki. Koppla ihop rubbet, och gör resultatet användbart för såväl ledamöter som allmänheten.
Orkestrerade e-postkampanjer av typen "skriv samma sak till alla ledamöter samtidigt, och uppmana alla dina vänner att göra likadant" känns liksom inte särskilt effektivt eller ens etiskt försvarbart; det är ju egentligen en form av fysiskt våld mot den man vill övertyga...
Om våra ledamöter får tillgång till något som verkligen underlättar deras arbete, då kommer deras kollegor från andra partier snart att be om samma sak, och då är det bara att se glad ut och dela med sig.
Vi bygger om, men än så länge har vi fått nöja oss med att utföra konstruktionsritningar. Med dessa övertygar man på sin höjd bara några redan troende. När vi däremot har representation i parlamentet, då är det dags att sätta spaden i jorden, resa byggnadsställningarna och börja svetsa!
När det gäller debatten med "gammelmedia" och "gammelpolitiker" säger jag som Benjamin Syrsa när han avbryter de ivrigt berättande Piff och Puff: "Hör ni, det är nog bäst att ni visar oss vad som hände(r)!"Det är liksom alldeles för lätt att säga emot vackra ord och komma undan med det. Det är svårare att säga emot verkligheten. Build, and they shall come.
Många bra punkter, poänger och påpekanden där. Jag stöttar och uppmuntrar ditt fortsatta grunnande, och kommer - med din tillåtelse - att spinna vidare på det du sagt i kommande inlägg. Much food for thought, som engelsmännen säger.
ReplyDeleteSärskilt då tanken om att EU-maskineriet måste göras mer transparant. Som student har jag förmånen att ha tillgång till en hel arsenal databaser rörande EU och EG-domstolens göranden och låtanden, men dessa är utformade som så att jag antingen vet vad jag letar efter eller inte hittar det. Det är inte helt optimalt, men med envishet går det ibland att få fram vissa guldkorn.
För den som inte har dessa förmåner är det dock lite svårare - det är svårt att veta ens vilken plats som är den bästa utgångspunkten för letandet. Det finns mycket att göra på det här området, onekligen.
Du har lämnat mig med en hel del att tänka på. Tack.