Modernt hedersvåld

Det finns ett antal missuppfattningar om hedersvåld. En av dem är att de bara förekommer inom vissa specifika kulturer från vissa specifika geografiska områden. Vilket förmodligen mer är ett utslag av vissa specifika subkulturers fascination med vissa geografiska regioner än någonting annat - jag vill inte spekulera i orsak och verkan.

En annan missuppfattning är att det inte händer här.

Faktum är att det händer väldigt mycket här. Väldigt mycket, väldigt ofta och väldigt brutalt. Och oftast även väldigt oprovocerat.

Låt oss ställa frågan på sin spets genom att ställa den. Vad krävs för att en vanlig person ska riskera att drabbas av våld i vardagen?

Oftast mindre än vi föreställer oss. Killar behöver bara anamma feminina attribut - smink, kjolar, offentliga uttryck för ömhet - för att hamna i riskzonen. Tjejer behöver i princip bara befinna sig utomhus - så som armhåleincidenten med all önskvärd tydlighet visade så finns det ytterst få delar av kvinnokroppen som inte är utsatta för ständiga krav och kontroller. Och ve den som råkar avvika från normen - det vill säga alla, på minst något sätt. Även om vissa är bättre än andra på att dölja det.

Som ni ser så behövs det inte så mycket för att provocera fram det hedersvåld som finns omkring oss. Faktum är att det är så påtagligt att väldigt många är direkt rädda för att bege sig ut i det offentliga - bokstavligen rädda, utan försköningar, omskrivningar eller omsvep.

Och de är rädda med god anledning.

En skulle kunna tro att det här vore ett case för ökad övervakning. Om vi kan hålla koll på folk så kan vi hålla reda på buset, inte sant? Stoppa våldet innan det händer, right?

Men de som håller i övervakningen är också de som håller i normerna. Det är inte det socialt accepterade hedersvåldet som blir utsatt för övervakning, utan de som avviker. När en vit homofobisk ärkerasist stiger in på scenen är det få ögonbryn som reses eller kameror som zoomar in; men när en arab med en dålig hair day, en bög med övertydlig klädstil eller en butch med för mycket hutch träder in, så är det disciplinära maskineriet redan igång. Terrorist, fjolla, ful.

Det är alltid avvikarna som drabbas av den ökade kontrollen. Och det är samtidigt också de som drabbas av det allestädes närvarande våldet i vår vardag. Särskilt som det inspelade materialet från brottsplatsen gång på gång används som bevis för att det var de som började - tänk då främst på allt skitsnack om att våldtäktsoffer får skylla sig själva för att de klär sig provocerande.

Ska vi tala om hedersvåld, så är det första steget att börja tala om det som händer mitt ibland oss. Varje dag i varje stad på varje torg. Inför de välanpassades kameravana ögon.

Annars kan vi lika gärna slänga ut hyckleridebatten på en gång. Överlämna begreppet till islamofoberna som ännu ett i raden av förlorade moderna projekt. -