En bild av samtiden

Det finns situationer då jag skrämmer mina inneboende. Då de på allvar börjat tro att jag börjat tappa greppet, och att minst tre utbildade specialister kommer att behöva tillkallas för att ställa saker till rätta.

En sådan situation uppstod medan jag läste Sam Sundberg krönika om Pinterest. Jag gapskrattade nämligen så hårt att jag bokstavligen tappade andan - två gånger. Och kommer förmodligen att fortsätta brista ut i till synes oprovocerade skrattanfall under resten av dagen, vare sig det är passande eller inte.

Ni ser, krönikan formligen osar av direkt gammalhet. Det är som om Sam kondenserat alla former av indignation över "dagens ungdom" som någonsin funnits - från dansbaneeländet, rock&rollen, dataspelsvåldet till allt annat som vuxenvärlden förfasats över i onödigt moralisk indignation - till en enda text. Och sedan börjat vråla "get off my lawn" med käppen i högsta hugg. Det är verkligen allt, samtidigt, och så brutalt over the top att -

Nej, förlåt, jag skrattar fortfarande. Det är som om någon, idag, skulle gå i taket över att höra jazz, med motiveringen att "sådan negermusik kan vi banne mig inte lyssna på!" Det är så, så - gammalt, anakronistiskt. Som om tiden stått stilla i alla dessa år.

Vad Sam säger är i korthet följande: det finns en hemsida, Pinterest, där folk kan dela bilder med varandra. Detta strider mot Lagen om Upphovsrätt, och den är således omoralisk. Och likt alla omoraliska saker så bör den stoppas, omgående. Men den kommer inte att stoppas, eftersom de fega kräken som sysslar med denna omoral är framgångsrika, och som sådana så kommer de undan med ofoget genom att "övertyga ett antal tunga upphovsrättsförsvarare om att de på ett eller annat sätt kan tjäna pengar på att deras bilder sprids". Omoral och girighet i ett - ett syndarnäste så det förslår, minsann!

Och avslutningen sedan: "den är dessvärre alldeles för bra för att vara laglig." Det går riktigt att höra den där käppen hyttas i luften, som om äppelpallarna varit oerhört inom hytthåll just idag.

Nej, sorry Sam. Du har säkert de bästa av intentioner, men både jag, mina inneboende och de jag råkat visa din text för har reagerat på samma vis. Vi är alla aningen gladare nu när vi fått skratta av oss, men nu när skrattet lugnat ner sig lite så kan jag andas ut och säga ett par allvarliga ord i rent saklig respons:

Nej, Sam, vi kommer inte att stänga av internet för att det råkar strida mot lagar stiftade för en helt annan tid. Och precis som när jazzen tog fäste, så kommer det att vara en kulturell förändring som sker vare sig de uppmuntras eller inte. Ingen lag i världen kommer att kunna förändra detta, och den som försöker kommer att tvingas göras det över min döda kropp.

Visst är det märkligt hur skrattet sätter sig i halsen ibland?