I huvudet på våra riksdagsmän

Idag kommer riksdagen att rösta igenom datalagringsdirektivet. Såvida ingenting brutalt oväntat händer mellan nu och omröstningen, så finns en majoritet för detta. Och om vi kan betrakta utgången som given, så kan vi också börja fundera på de potentiella diskurser som pågår om detta.

Let's skissa på ett antal sådana, utan någon som helst inbördes ordning. Vad kan våra riksdagsledamöter tänkas tänka om dagens omröstning?

1. Idag ska vi äntligen rösta igenom datalagringsdirektivet! Yes! Nu kan vi äntligen sätta dit det där småbuset som vi vet finns men som vi inte kan samla bevis mot. Det här är en stor dag för ett lugnare, säkrare och tryggare Sverige!

2. Vi är med nöd och lag tvungna att ta detta steg, och idag är en mycket tung dag för vår del. Vi vill egentligen inte, men vi måste - så med pliktens tyngda hand skrider vi nu till verket. Må våra efterföljare ha förståelse för oss.

3. NEJ, NEJ, NEJ! Tre gånger nej och åter nej! Varför är vi så få om att säga nej?

4. Shit, onsdag! Tusen saker som ska göras, folk som ska ringas, planer som ska samordnas - okay, schema. Omröstning? Okay, vad är partiets linje? För? Aight, jag gör en notering.

5. Oh, idag ska det här andra förslaget komma upp för behandling. Hoppas att alla mina förberedelser har varit tillräckliga!

Utan vidare spekulation, vill jag drista mig till att ana att 4 & 5 är aningen mer förekommande än 1-3. Och att detta är sant för väldigt många andra lagar som klubbas igenom.

Det uppmanar till eftertanke, inte sant?