Konsten att förbereda sig inför en föreläsning

Som aktivt inskriven på universitetet så är föreläsningar en ofrånkomlig del av vardagen. De går inte att undvika. Universitetslivet kräver föreläsningar, och föreläsningar kräver sina förberedelser. Att ha med sig anteckningsblock och greppbar penna är grundutrustning. Att ha sovit gott natten innan hjälper något oerhört. Att ha läst den relevanta litteraturen hjälper även det, men är inte alltid strikt nödvändigt. Men dessa saker är bara förspel till den egentliga förberedelsen - att försätta sig i rätt sinnesstämning.

Now, vissa släpar sig dit yrvakna och småstressade efter att ha sovit både lite för länge och lite för lite. Ni anar säkert att detta inte är helt idealt; en har inte helt koll på vad det hela handlar om, vad en kan förvänta sig och hur en ska lägga upp resten av dagen efteråt. Vissa vill hävda att det dessutom inte är helt smidigt att skippa frukosten, då detta bidrar till att sänka den intellektuella spänsten. Inte riktigt rätt sinnesstämning, med andra ord.

Vad är då rätt sinnesstämning? Jo - denna: att med darrande knän stiga in i föreläsningssalen i en stilla bävan inför de omvälvningar ens världsbild inom kort kommer att utsättas för. Att med det öppnaste av sinnen närma sig föreläsningstillfället med den totala vissheten att det en vet när en stiger in inte kommer att vara detsamma som när en stiger upp. Att det subjekt en råkar besitta utan pardon permanent och oåterkalleligen kommer att förändras under föreläsningens gång. Att ens självbild och självidentitet kommer att skakas i grunden av de ord och tankar som yttras. Att hela ens ontologiska världsbild är i gungning, och att varats fundamentala natur är öppen för radikal omförhandling. Att ens världsbild är dödsdömd, och att det enda en kan göra är att välkomna den nya ordningen.

Allt annat känns lite halvhjärtat. Faktiskt.