Jag har skådat naveln, och den är rund

Terminen har börjat, och den första föreläsningen har passerat. Eller, tja, den ena första föreläsningen; den andra händer inte förrän senare idag. (Det blir lite småkufiskt när en parallelläser, onekligen.) Filosofifolket gick ut stenhårt, och kräver en bloody lång uppsats till på torsdag. Nu kanske det inte är helt smidigt att importera mitt yttert godtyckliga försök att få bukt med de lite för långa inläggen till ett sammanhang där det är svårt att vara för nyanserad och detaljerad, men, meh, en måsteha någon slags utgångspunkt.

I ren iver att bekräfta att naveln faktiskt är rund så fick jag för mig att räkna hur många ord som drabbat den läsare som följt med sedan starten i februari. Eftersom jag sätter små labels på inläggen beroende på hur långa de är så går det att göra en snabb överslagsräkning. Få se nu..

Bloody långa - 4.
Halvlånga - 21.
Korta - 21.
Lagom långa - 36.
Smålånga - 21.

Så. Om vi räknar snabbt och lite schablonmässigt så får vi 5000+19000+3100+18000+15000, vilket mynnar ut i strax över sextio tusen ord. Det är inte riktigt exakt, men som Wittgenstein skulle ha sagt så är det nära nog.

Sextio tusen ord. Det är en mindre bok. Inte riktigt Krig och fred, men tillräckligt för att konstatera att, yep, den är definitivt fortfarande cirkelformad. No two ways about it.

Now. Det känns en aning som att det kanske är dags att sluta tänka på att göra den här filosofisaken och sätta igång med att, ni vet, göra den. -