Argumentationen kring att Piratpartiet är ett enfrågeparti är rolig, på sitt sätt. Och skrämmande, av samma anledningar. Ett av de senaste tilltagen är att ställa den mer eller mindre retoriska frågan varför en småbarnsförälder ska gå med i pp. Vad har de att vinna av att gå med i ett enfrågeparti?
Det underförstådda i den här frågan är förstås, om vi tolkar den 'rätt', dvs så som avsändaren avser att den ska tolkas, att pp är så pass smalt att vanliga människor inte har något intresse av vårt program. Att vi är så långt bort från den vardagliga erfarenheten att vi är irrelevanta.
Om vi i stället tar på oss hackarglasögonen och tolkar frågar 'fel', dvs läser mellan raderna, så får vi fram att vanliga människor inte har något intresse för demokrati, att vanliga människor varken vill, orkar eller kan ha ett intresse för demokrati. De är för upptagna med att göra viktigare saker, sånt som vanliga människor gör i stället för att engagera sig politiskt. De har ingen användning för demokratin, och har således ingen användning för Piratpartiet.
Skillnaden mellan dessa tolkningar ligger förstås i hur vår enda och övergripande fråga definieras. Om den definieras snävt och föses undan till att enbart och endast handla om fildelning så har den 'rätta' tolkningen faktiskt rätt. Den äldre, icke internetanslutna generationen är fortfarande fler till antalet än den yngre och internetberoende, och inte alla i den yngre sysslar aktivt med fildelning. Det är dock en smått orimlig insnävning, vilket säger sig självt.
Om vi i stället tar till oss den mer nyanserade och, ehum, officiella definitionen av vår enda fråga, dvs demokratifrågan, så blir den rätta tolkningen antingen lite småfel eller direkt läskig. Antingen så har de missförstått vårt program, och agerar utifrån fördomar om de däringa brottslingarna och terroristerna som vi alla vet härjar på internet - eller så har de förstått vår agenda, men tycker ÄNDÅ att vi är ett så pass snävt fokuserat parti att vi är akut irrelevanta för den vanliga människan.
Eller, i klarspråk, att demokrati inte är någonting för arbetarklassen. Att demokrati inte är någonting för alla, utan bara för en avgränsad och ytterst väl definierad samhällsgrupp. Att invånarna borde hålla tyst och fortsätta med att vara goda invånare genom att arbeta flitigt utom synhåll, och låta medborgarna ha sin demokratienklav i fred.
Piratpartiet må vara ett enfrågeparti, men när frågan i fråga är bred nog att omfatta större delen av ens vardag så är det onekligen en ganska märklig princip att hänga upp sig på. Såvida det inte är så att en faktiskt tycker att demokratin inte angår den vanliga människan - då är det helt relevant att ställa frågan i rubriken: Vad i hela friden ska arbetarklassen med demokrati till?
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
1 week ago
faktum är väl att inte bara arbetarklassen utan alla endast vill överleva. det som skiljer småbarnsföräldern från oss studenter är att dom ser höjd skatt på snuset som ett större hot mot sitt liv än inskränkt demokrati. vi som lever på internet ser det tvärtom. det är bara att titta på alla dessa skumma ledare som har blivit valda av fattigt folk. demokrati är helt klart inte viktigast för många.
ReplyDeletedet borde du kunna skriva ett tankefel om (eller spara det tills det är min tur) =p
Det är väl upp till dom, om dom nu vill att deras barn ska få växa upp i bra samhälle.
ReplyDeleteAndreas: om du ser potentialen till ett tankefel-inlägg - go ahead och skriv det. du är inte medförfattare för inte, you know. ;)
ReplyDeleteAnon: aye. onekligen. det finns inget mer oxymoront än att försöka tvinga folk att vara demokratiska. det är dömt att misslyckas redan innan det ens har börjat. själva poängen ligger ju i att det inte föreligger något tvång.
det blir en pedagogisk och retorisk utmaning, således. hur övertyga människor om att deras barn får en bättre uppväxt i ett demokratisk samhälle?