Hacking

En fjärdedel av titeln består av ordet 'hacka', om än i böjd form. Ändå handlar inte en fjärdedel av inläggen om detta tema. Hey - jag har inte ens gjort en överdrivet definitiv definition av begreppet, så här efter fyrtiotvå (42) inlägg. Det kanske börjar bli dags nu.

Jag utgår väldigt mycket från min hjälte William Gibsons definition. Den är inte lika mycket att vara snabb och skicklig på att ta sig in och ut ur datorsystem, som ett generellt förhållningssätt till världen. Hacking är alla de möjliga och omöjliga sätt en kan bruka och missbruka saker på oväntade vis. Alla de sätt en kan ta någonting och göra någonting nytt av det. Någonting som absolut inte står i manualen, men som ändå finns där som en kreativ möjlighet.


Ett exempel på detta är sampling. Manualen säger att musik skapas med instrument, på plats, spelade av människor som hanterar dem. Det är, fortfarande, något av en officiell definition av hur musik kommer till. Ska komma till. Sampling, däremot, tar (o)ljud från olika källor och sammanfogar dem till en ny enhet. Vilket ibland blir bra, ibland dåligt, för det mesta oväntat. Det är en väldigt okomplicerad form av hackande, men samtidigt en väldigt effektiv sådan.

Ett annat exempel är musikaler. Vi vet alla hur kommunikation går till i vardagen - vi pratar med varandra, vi följer någon slags samtalsmönster från början till slut (säger hej, pratar om saker, säger hejdå) och vi sjunger endast i undantagssituationer. På en musikal föses denna förmåga att sjunga in i förgrunden, anpassas till en ny situation - musikalen - och byter mer eller mindre plats med pratandet. Den primära motorn som drivet kommunikationen framåt är inte längre samtalet, utan sången. Både sången och samtalet är fullt möjliga att utföra när som helst, men det är det senare som enligt manualen är det främsta sättet att göra sin röst hörd. Den som hackar systemet och sjunger i stället för att tala betraktas som lite småkonstig av den som är trogen manualen.

Ni ser säkert tendensen; att ta saker från ett sammanhang, fösa in det i ett annat och se vad som händer. Eller, ännu bättre, låta saker och ting vara som de är och sparka på sammanhanget tills det inte längre är igenkännligt. Att sätta världen i undantagstillstånd, att - temporärt eller permanent - upphäva sakers normalläge, till förmån för någonting bättre. Eller åtminstone någonting annat. Någonting oväntat.

Det som är utmärkande för den som börjat hacka på saker och ting är att världen inte längre framstår som självklar och orubblig. I stället består den av saker som kan förändras, manipuleras och hackas tills de ser bättre ut, är användbarare och generellt bättre rakt igenom. En hackare kan göra någonting åt och av världen, genom att sparka på och manipulera dess beståndsdelar. Helheten må vara mer än summan av dess individuella delar, men delarna påverkar helheten rätt bra i sig själva. Det gäller bara att veta var en ska börja. -

Allt jag skriver tjänar i viss mån till att göra det lättare att sparka på och manipulera världen. Att just jag gör det genom att vara med i Piratpartiet är sekundärt - det fungerar precis lika bra att vara en hackande socialdemokrat, greenpeaceaktivist, hammarbysupporter eller, för den delen, ansvarstagande förälder. Det primära är att inte ta verkligheten för given, utan att alltid ha i bakhuvudet att det som är lika gärna skulle kunna vara annorlunda.

Saker måste inte hända. Det ligger i vår makt att förändra dem. Att saker alltid har varit som de är betyder inte att de måste vara som de har varit.

Missbruka manualen väl.