Diktafon

En vän till mig har börjat hacka sönder den massmediala verkligheten genom att skapa sig en egen liten skärva och ett eget litet rum av och i den. Hen är en ordets och poesins människa, precis som jag. Till skillnad från mig så är hen mer av det talade ordets människa, medan jag tagit till mig och tagit mig till det skrivna. Vilket ibland för oss bort från varandra, och ibland för oss närmare. Bägge är vi dock överens om att bägge är sine qua non - försök smyga in det uttrycket lite snyggt i en talad mening! - för en god framtid.

Hens skärva och rum, hens uttryck för och emot, tar sig uttryck i form av en podcast. Diktafon är dess namn, och dess innehåll är ord ord ord. Poetiska ord, kloka ord och ord att minnas. Goda ord. Ord att äta och ätas av.

Långt bättre formulerade ord än de som står att finna här. För det mesta.

Min vän, om någon, är en magnifik gnista. Att se henom hacka sönder både den sociala verkligheten och språkets självklarhet är en upplevelse som är få förunnad; att höra henom hacka sönder den sociala verkligheten och språkets självklarhet är alla förunnat.

Jag avundas er som fortfrande har kvar upplevelsen att få göra det för första gången.