Internethumor

Jag höll ett föredrag om internethumor för några dagar sedan. Eller, tja, föredrag och föredrag - jag pratade i 1:43. Och det var inte direkt om internethumorn som sådan, utan mer en retorisk analys av en visuell kommunikation. Men jag tänkte väldigt mycket på internethumor och föredrag medan jag förberedde mig inför det hela, så det kan nästan sägas vara både det ena och det andra.

Det är en fruktansvärt märklig sak, det här med näthumor. Den följer samma mönster som nätkommunikationen i övrigt - den försiggår inte i den traditionella, linjära formen med en början, ett mitt och ett slut som vi under årtusenden varit van vid. I stället sker den i många kanaler samtidigt, parallellt, och saker och ting kanske eller kanske inte övergår från den ena kanalen till den andra. Det är närmast regel att en har ett antal kommunikationer igång samtidigt, och det är inte helt ovanligt att dessa sker med samma människa. Kommunikationen är fragmenterad och sker mer eller mindre utan sammanhang,** och humorn håller samma stil.

Ett påtagligt exempel på detta är Narwhal-fenomenet. Det började med en ytterst dokumenterande filmsekvens från National Geographic. NG är inte direkt kända för att vara humoristiska, men de är desto mer informerande. Om de säger någonting om någonting så finns det ingen direkt anledning att tvivla på sanningshalten i det hela. Narwhalar - för att återkomma till ämnet - är en slags valar som lever i vattnet och har ett långt horn utstickande från framsidan av huvudet. Det är ungefär det vi får reda på om dem. Det är, på det stora hela, ett ganska genomsnittlig videoklipp. Inget att skriva hem om, perfekt att klämma in mellan två program på en public service-kanal när det inte längre är gångbart att köra samma trailer förton gånger samma dag. -

Som ni märker så är NG:s video en relativt sluten narrativ kontext med en början, en mitt och ett slut. Allt en behöver för att förstå videons budskap finns i videon, och det ena händer efter det andra i en takt som gör att det är lätt att hänga med. Det är logiskt, linjärt och lättfattligt. Vid videons slut är du informerad om narvalar, och det är också det som är avsikten. Fait accompli.

Now, en valart är inte särskilt humoristisk i sig själv. Den kanske ser lite intressant ut ett tag, men intressefaktorn avtar rätt fort. Det finns liksom en viss gräns för hur länge en märklig djurart kan fortsätta vara märklig, och den nås rätt omgående i det här fallet.

In på scenen träder näthumorn. Den är född ur fragmenterad och parallellkontinuerlig kommunikation, och den är således van att ta detaljer ur ett sammanhang och föra in dem i ett annat. Det här har förvisso fortfarande en viss likhet med NG:s version, i och med att bägge handlar om samma tema, men det finns ändå vissa påtagliga skillnader.

Som ni märker så har den informerande dimensionen fallit bort ganska rejält. Den narrativa kontexten likaså. Det är inte en video som vill delge nyanserad information om ett fenomen som finns i verkligheten och genom detta få oss att bli mer medvetna om vår värld. Nope. I stället är dess syfte enbart, endast och uteslutande att roa, underhålla och få oss att le. Där NG sakligt och distanserat informerar oss om narvalarnas existens, blandar den näthumoristiska skildringen in tusen olika slumpmässiga saker som var för sig inte är värda att nämna, men som i just det här sammanhanget blir, ah, humor. Den som söker efter ett sammanhang, en kommunikativ avsikt eller en djupare mening kommer bli akut besviken, eftersom det inte finns några sådana. Alls.

Som sagt så har näthumor en påtaglig tendens att ta detaljer och transplantera dem i nya sammanhang. Vidareutvecklingen av narval-temat gör just detta. Det här är en episk strid mellan narvalar och enhörningar, som slutar i att bägge sidor försonas och inser felheten i att föra totalt krig. I den förra videon nämns att narvalarna är sjöns enhörningar, vilket här expanderas på ganska rejält.

Vi har nu gått från NG:s logiska uppbyggnad, till nätets laterala och oväntade kopplingar mellan allt och allt, och nu tillbaka till en något så när narrativ kontext. Skillnaden mellan NG:s berättelse och detta epos är att det senare är en drift och en lek med det litterära och narrativa sammanhanget som sådant, medan det förra var ett rakt användande av den framställningsform som bedömdes passa bäst för innehållet. NG byggde sakta men säkert mot en slutpunkt; eposet har ingen sådan, men leker med de sätt som det skulle kunna göra det på. Om vi fortfarande hade sysslat med sådant.

Skillnaden ligger främst i var fokus ligger. Före internet låg det främst på innehåll, sakframställan och begriplighet. Näthumorn har kastat dessa saker överbord, och lägger större vikt på form, och olika sätt att missbruka denna för att skapa oväntade effekter och obegriplighet. Övergången mellan dessa är övergången mellan 'analog' humor och näthumor.

Det här kan tyckas en smula abstrakt och långt bort, så jag gör en jämförelse till för att göra verkligt säkert att den första kommentaren inte blir 'ehm.. vad sade hen?' Jag tänker jämföra Sagan om Ringen med - någonting annat.

Sagan om Ringen är, som ni säkert vet, en berättelse. Den börjar med ett antal karaktärer, och dessa får vi följa genom ett antal äventyr tills sagan är slut. Det börjar med en inledning, som förvisso är ganska omfattande men likväl är en inledning. I denna inledning görs det klart att Ringen måste förstöras. Inledningen följs därefter av de strapatser karaktärerna måste genomgå för att komma närmare målet, dvs själva äventyret. Dessa äventyr tar oss steg för steg närmare en upplösning, och när äventyren är överlevda så kommer den. Ringen förstörs. End of story. En början, en mitt och ett slut. Rakt av. Det går inte att missta sig på den narrativa kontexten - det här är en Berättelse.

Det här är, som ni kanske märker, någonting annat. Det finns ingen handling, det finns ingen inledning, ingen mitt, inget slut. Det finns inte ens några fasta karaktärer, eller någon dialog, eller något sammanhang över huvud taget. Det byggs inte upp mot ett klimax. Ingenting vill sägas. Inga budskap vill förmedlas. Inga sakförhållanden vill belysas. Men - det är hejdlöst roligt, både första, andra och fjortonde gången det ses. Vilket också är poängen med det hela.

Om en försöker använda samma förståelsemodell för det andra som för Sagan om Ringen så kommer det att framstå som fullkomligt obegripligt. Om en däremot, genom att släppa på kravet att kommunikation ska ske i en enda kanal i en logisk följd, och i stället kan pågå i många kanaler parallellt - så blir det hur bra som helst.

Min tro är dock att många i den äldre generationen inte kan föreställa sig denna form av kommunikation, och därför också inte heller kan förstå den. De är med andra ord oförmögna att förstå näthumor, och i och med detta även nätet som sådant. -

Hur överbrygga detta avstånd?

(** I en framtida post ska jag gå in lite mer på hur detta kan se ut. Här skalar jag bort det pga risken för TL;DR.)