Asynkron men aktuell

Ett fenomen som inträffar relativt ofta här i den virtuella världen är att gammal bortglömd musik 'återuppstår' och får små revivals inom vissa kretsar. Nu menar jag inte att någon hör Madonnas senaste singel och bestämmer sig för att ladda hem hela hens discografi och sedan blir kär i det tredje albumet från vänster. Nej, det är större än så.

Det rör sig snarare om, säg, ett obskyrt band från Östersund som i slutet av åttiotalet fick för sig att spela in ett par skivor, blev måttligt populära bland lokalbefolkningen, hade några spelningar både när och fjärran, fick några rubriker i tidningarna och sedan lade ner för att familjelivet krävde det. Ett hobbyband som spelade musik bara för att det var kul, men inte tillräckligt viktigt för att offra karriär och familj för, och som därför slutade när de var som bäst.

Now, av någon anledning hamnar dessa skivor på en torrentsida, låt oss säga Demonoid. Någon random människa upptäcker musiken, ger den en lyssning och - whoa! Instant kärlek. Hen berättar om detta musikaliska under för sina vänner, och de laddar hem. Och förundras. Och berättar. Och så vidare. Efter ett tag har låtarna laddats ned av något halvt tusental personer, bara sådär.


Detta är ett exempel på exakt hur asynkront nätet är. Bandet har inte gjort musik på tjugo år - kanske inte ens tänkt tanken på att plocka upp instrumenten - men blir ändå lite småkult. Utan ansträngning, utan promotion, till synes utan anledning. De kanske till och med glömt bort att bandet över huvud taget fanns - men likväl händer det. Spontant.

Att någonting är asynkront innebär att saker och ting sker utan att orsak och verkan har någonting som helst med varandra att göra rent tidsmässigt. Back in the olden days var musik någonting som hände lokalt, här och nu, och det gällde att antingen vara där eller missa det. De som inte var där känner inte till det, och de som var där har antingen bara minnena kvar, eller på sin höjd en dammig skiva i ett dammigt hörn av vinden. Musik på den gamla tiden hände där och då, och när den väl var över så var den Över. Ytterst synkront.

På vissa sätt kan det sägas att musiken är 'nedskriven' på ett annat sätt idag än i går. Skivor tappas bort och går sönder och försvinner och blir på andra sätt oanvändbara, men mp3-filer (eller flac, eller ogg, eller...) håller för evigt. Det ligger nära till hands att dra paralleller mellan detta och övergången från det talade till det skrivna ordet - i bägge fall rör det sig om en övergång från en omedelbarhetskultur till en lite mer oannonserad och bestående sådan. Det omedelbara kan bara användas en gång, på en enda plats, av en enda användare, medan det asynkrona breder ut sin närvaro över både tid och rum. Det talade ordet var bundet vid den talande människan, och den talande skivan var bunden vid den talande skivspelaren. Det är talande att den virtuella ordningen i vår kultur inte känner dessa begränsningar.

Och poängen med det här inlägget är..? - frågar vän av ordning.

Tja. Som ni förstått så är jag en anhängare av aspekter och nyanser. Det här är en sådan. En aspekt av internetkulturens vara, och en nyans i förståelsen av hur vårt varande i detta ser ut. Ett verktyg i vårt magnifika hackande av samhället. Om än på väldigt lång sikt.

Var kommer du att återuppstå om tjugo år?