Face of the enemy

Jag må utgöra den moderata (i betydelsen konservativ, i betydelsen "whoa let's ta saker lite långsamt här") falangen av den extrema radikalismen, men idag gick även jag upp i taket. Jag brukar ju som bekant förespråka det här med samförstånd, dialog, lugna puckar, se saken från bägge sidor, deliberativa samtal och ett ömsesidigt åtagande att försöka förstå hur motparten tänker, för att sedan därifrån komma fram till någon slags konstruktiv väg framåt. Den här gången är dock till och med jag av åsikten att vi har ytterst lite att hämta hos motparten, att all dialog är omöjlig och att vi varken kan förstå dem eller göra oss förstådda hos dem.

Jag läste just den här ledaren. Min första tanke var att det här är en fruktansvärt bra samling dåliga argument - alla på samma ställe, liksom. Behöver inte ens teleportera omkring på nätet och leta upp dem, bara att bokmärke och plocka fram vid behov. Supersmidigt.

Min andra tanke var - är det här på riktigt? Det är inte Anonymous som spelar mig ett spratt, månne? Ni gick ju trots allt omkring på Sergels Torg idag och delade ut info om någonting, även om jag ignorerade era utsända.

Min tredje tanke var - det är på riktigt. Folk tänker så här. På riktigt. Folk kommer att läsa det här och nicka instämmande och tänka att det onekligen är dags att sätta dit dom jävlarna som stjäl saker. Folk kommer att ta det här på allvar.

Min fjärde tanke var - jag kan inte prata med folk som har en sådan utgångspunkt. Det vore lättare att prata arabiska. Eller koreanska. Eller baskiska. Eller, för den delen, oformaterad HTML. Ingenting jag har att säga kommer att kunna ta sig förbi detta kommunikationshinder. Mitt ethos är stendött hos de här människorna, och om de får tag på mig så kommer de att bränna mig på ett gammalt hederligt häxbål.

Med huvudet först, as it were.

En formulering fångade mitt intresse särskilt. Läs och förfasas:

Även politikerna har ett stort ansvar. Integritetskränkande lagstiftning ger piratrörelsen oförtjänt vind i seglen. Piratpartiet hoppas redan i juni kunna utnyttja missnöjet till att segla in i EU-parlamentet.

Oförtjänt vind i seglen? Hurså? För att vi bevisligen är det enda partiet som inte är för integritetskränkande lagstiftning, och att vi därför blir den sista utposten för de som likt oss är mot sådan, eller vad

Jag förstår inte.

Hur tänker de här människorna? Hur tänker författaren av denna text och den som håller med om dess innehåll? Hur kan vi kommunicera med dem? Hur är det möjligt att vi ens lever i samma värld?

...är du där, Anonymous? Kan du säga mig att det bara var ett skämt, ett hoax, for the lulz? Snälla?

Jag vill inte vara med annars.