Thursday, July 1, 2010

Må den oskyldige kasta det första fotot

Ända sedan jag läste konstvetenskap (en mycket kort men inflytelserik period) så har en formulering lyckats hålla sig flytande i mitt bakhuvud, och konstant gjort sig påmind i diverse sammanhang sedan dess: tiden dog när det första fotot togs. Det kanske låter underligt, men det är inte märkligare än att det vi tittar på när vi tittar på ett foto är en liten del av det förflutna. Vi tittar på det nu, men det betittade fortsättet att tillhöra - och i viss mån vara - den tidpunkt då det inträffade. Det är nästan som att det är att gå omkring med ett litet urklipp ur tiden när en bär med sig ett foto.

Det är en sån där tanke som inte kan annat än att göra livet svårt för en, eftersom den är både kontraintuitiv och självklar samtidigt. Å ena sidan så är det väldigt få som aktivt går omkring och tänker i termer av att tiden avlagras i fysiska ting och så att säga förblir sig själv även när dess tid är passerad; å andra sidan så är det svårt att inte tänka den när den väl är tänkt. Så en blir lite smått alienerad från sina medmänniskor - well, lite mer än vanligt, i alla fall.

Jag och min konstföreläsare tycks dock inte vara ensamma om att hysa denna något atemporala syn på verkligheten. Idag träder nämligen en ny lag i kraft, som helt och hållet baserar sig på denna atemporalitetsprincip. Tanken med denna lag är att ett fotografi är en liten utskuren del av tidens gång, och att denna lilla tidpunkt återupprepas och återuppspelas varje gång någon ser detta fotografi. Vilket innebär att varje fotografi som existerar är ett förevigande - i bokstavlig bemärkelse - av det ögonblick som avbildas, och att deras existens därmed är ett brutalt förnekande av den psykologiska rättigheten att låta ögonblicket vara över och förbi. Och, än mer, så innebär återupprepandet av ögonblicket att det än en gång inträffar - per definition, onekligen - vilket i sin tur innebär att om någonting hemskt avbildas så sker det gång på gång på gång på -

Det är i alla fall den enda rimliga förklaring på denna lag som träder ikraft i idag. Lagen i fråga handlar om barnpornografi, och syftar till att i praktiken göra det olagligt att titta på sådan. Vilket i sig är ett ganska dubiöst rekvisit för ett brott - bevisläget för att någon har bevittnat något är, som alla som vet någonting om vittnespsykologi är, synnerligen besvärligt - och det blir inte mindre dubiöst av den definition av barnpornografi som postuleras. Definitionen av "barn" är förstås i sig smått besvärlig, men lagstiftaren lyckas hacka sönder denna gordiska knut i och med denna formulering:

   Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
Vilket då är ett komplicerat sätt att säga att alla är barn tills de inte är det. Det är förstås aningen oklart av vilken art det där lilla ordet "eller" är, och om det är så att rekvisitet som måste fullbordas är ANTINGEN det ena eller det andra, eller om det andra ledet är ett tillägg för att förhindra att personer som eventuellt inte tar sig allt för maskulina eller feminina uttryck även i vuxen ålder inte ska inkluderas i kategorin "barn". Av tillgänglig kommunikation om det hela att döma så är dock "antingen" mer sannolikt.

En närliggande kommunikation säger också att barn ska skyddas från att skildras i pornografiska sammanhang. Vilket i sig är en lovvärd ambition om den används som svepande formulering, men vi kan inte direkt ha en lagstiftning som består av svepande formuleringar. All juridisk doktrin är enig om att varje ord i lagtexten ska vägas på guldväg och att alla nyanser och aspekter av ett begrepp måste beaktas.

Nu består ju ordet "barnpornografi" av två ord, varav bara det ena är definierat så här långt. Vad som definieras som "pornografi" är svårt att avgöra på förhand, men en stående maxim är ju att en känner igen det när en ser det. Problemet med en sådan definition är förstås att om definitionen ligger i betraktarens öga så ligger det också i betraktarens intresse att finna det eftersökta när det finns ett behov av att finna det. Vilket kan vara av vilken anledning som helst.

Vi har med andra ord en lagstiftning som utgår från en något esoterisk syn på tidens vara, och som anser att ett foto är en stillastående fragment av det förflutna, vars existens i nuet är ett återupprepande av detta fragment. Att bevittna detta foto blir således även att återuppleva detta, vilket inte bör få ske i ett gott samhälle. Om detta fragment dessutom är av pornografisk natur och innehåller ett barn så innebär det att barnet återupplever detta pornografiska ögonblick varje gång någon ser denna bild -

Ni anar tendensen till andan bakom lagens bokstav här.

Jag anar också att ni tycker att ovanstående resonemang om fotografier som återupprepande tidsfragment kanske är lite kufiskt. Det verkar dock vara exakt det resonemang som ligger till grund för den idag ikraftträdande lagen i fråga, och som sådant så måste det tas på allvar, vare sig det är kufiskt eller ej. Och i och med bristen på en klar och tydlig juridisk definition av vad "porr" egentligen är så innebär det att vi från och med idag har ett (förvisso ännu oprövat) rättsläge där det i princip kan vara brottsligt att titta på en bild som innehåller en tonåring under arton år. (Märk väl att en bild kan vara pornografisk även om personen i fråga är fullt påklädd - det finns ju trots allt någonting sådant som tonåringar som klär sig utmanande och poserar utmanande inför kameran.)

Vi har alltså ett brott där rekvisitet är att ha beskådat en avbildning av ett synnerligen vagt definierat någonting. I efterhand är handlingen alltså enbart och endast möjlig att bekräfta utifrån vad som rör sig i en persons minne, och den misstänkte vet inte om att denne är misstänkt förrän någon kommer och levererar denna information tillsammans med en vänlig uppmaning att infinna sig i domstol. Vilket då innebär att alla som exempelvis ser en valfri bild på Miley Cyrus eventuellt från och med idag kan komma att ställas inför rätta för att ha tagit till dig och beskådat någonting som kanske eller kanske inte är pornografiskt.

Ni får ursäkta om jag inte finner detta vara helt i linje med den standard jag och resten av Piratpartiet sätter för huruvida en lag ska kunna betraktas som rättssäker eller ej. Lagen ogillas, och det i ordets väldigt många olika definitioner. -

Flattr this

2 comments:

  1. Jag funderade först när du skrev att dina studier i konstvetenskap var "en mycket inflytelserik period", om den var inflytelserik för dig eller för konstvetenskapen. ;-)

    När jag läser resten av din analys så inser jag att den i alla fall borde varit det för vetenskapen. Mycket bra analys av en oförklarlig argumentation, kring en riktigt dålig lag.

    Ps. Och tack för länken!

    ReplyDelete
  2. Blev glad när jag slank in här. Har sista tiden inte riktigt vetat vilken fot jag ska stå på, vad gäller politik och engagemang.
    Engagemanget har gjort mig ledsen, bedrövad, snedtänd.

    Men så kom den här lagen - och den borde ju i sin hela absurditet antingen få en att sjunka djupt i depression eller också måste man skratta.

    Nej, jag skrattar inte åt lagen, men blev som sagt glad över att länkas hit via vem det nu var!

    Dristar mig till att lämna en manuell trackback i ämnet efter mig här.

    titta och gå i fängelse

    Vänligen
    Anders

    ReplyDelete