Littorin, you say?

Det var intressant att se hypen kring fallet Littorin självdö så fort som det faktiskt gjorde. Till en början framställdes det hela nästan - även om ingenting sades rakt ut, förstås - som om den gode ministern hade kidnappat en nyligen tvångsinvandrad yngling, stängt in denne i en källare där hen tvångsmatats med dåliga skräckfilmer av B-filmens sämsta slag för att sedan dö av både andlig och kroppslig svält samtidigt, och därefter grävt ner kroppen, låtit den förmultna, grävt upp den igen, exporterat den till Kuba för att göra en cigarr av den och därefter rökt den bredvid ett astmatiskt barn som fick akut dubbelsidig lungcancer av den passiva rökningen. Sedan kom det fram att det bara rörde sig om ett gammalt hederligt sexköp, vilket inte direkt är motiverat att hamna i samma sammanhang som meningen ovan.

Jämförelsen självdör, liksom intresset.

Now, betänk nu att varje text är ett tomt blad innan den börjar skrivas, och att den innehåller potentialen att bli exakt vilken text som helst. Varje text om den gode Littorin innebär därför att ett aktivt val att skriva om just henom just nu har gjorts, och att alla andra saker som skulle kunna ha skrivits aktivt inte har skrivits.

Så därför tänker jag inte skriva ett ord till om det hela, utan i stället nöja mig med att notera att Emma gjort en kort summering av almedalen, att Marie avreser om en vecka, att vi var på plats på Karlstad Pride och att den synnerligen oädla konsten till kreativ bokföring ännu inte riktigt har dött ut än. I all korthet.