Vi är alla Juholt

Ni har förmodligen hört nyheter, spekulationer och förhoppningar till döds om Juholts fadäs med byråkratin. Och förmodligen om mediedrevet om detsamma - det blir väldigt meta väldigt fort med såna här saker, onekligen.

Jag skulle tro att någonting om inte sagts överdrivet ofta är att hela historien är väldigt hoppingivande.

Ni ser, det är en slags väldigt modern motsvarighet till det gamla Magna Charta. Vilket då var ett påbud om att även kungen (av England) var tvungen att följa lagen, vilket var något av en förbättring gentemot den tidigare ordning att hen inte behövde göra det. Helt plötsligt levde vi alla under samma lag, om än långt ifrån under samma villkor.

Juholt kommer in i bilden genom att påminna oss alla om att ingen, inte ens den som råkat bli krönt till lord partiordförande av den Sociala Demokratin, kommer undan den allomfattande byråkratiska eländighet som genomsyrar alla aspekter och nyanser av den moderna vardagen. Vi är alla fångade i den byråkratiska järnburen, och inget - inte rikedom, inte adelstitlar, inte yrkesframgång och absolut inte den luddiga antika dygden personlig excellens - är tillräckliga skäl för att slippa undan den.

Vilket är hoppfullt, på sitt sätt. Det bekräftar nämligen att systemet fungerar, och att saker och ting på något plan ändå är som de är tänkta att vara.

Dock. Om jag ska ha någon åsikt om det hela, så måste jag ändå tillstå att om M får ha en minister som har otur med folkmord så borde S i all rimlighet få ha en som har otur med byråkratin.

Den byråkratiska järnburen till trots.

Och nu, drevet: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Uzw

Och medbloggare: Ulf, Krassman, Högberg, Annarkia, Graf, Laakso, Peter, Jinge, Johan, Jens, Sebastian, Jensen,