Förgrymmade piratongdomar!

Dagens ungdomar är bortskämda.

De förväntar sig att hela världen ska vara tillgänglig för dem, att alla dörrar ska vara öppna, att intet ska vara dem otillåtet. De förväntar sig att de ska kunna ta till sig saker strax efter att tanken att de vill ha dem dyker upp, och de förväntar sig detta med samma självklarhet som de äldre förväntar sig att solen ska gå upp även i morgon.

Problemet är inte att de förväntar sig allt detta. Problemet är att de har all anledning att förvänta sig precis just detta, och att denna självklarhet är mindre självklar än den borde vara.

Ty vad är internet, om inte en konstant tillgång till musik, kulturarv, filmarkiv och precis ungefär allt en ung människa kan tänkas tänka på vid ett visst givet ögonblick?

Faktum är att de inte bara har ögonblicklig tillgång till allt detta. Allt detta är dessutom mer än vad de skulle kunna titta, lyssna eller läsa igenom ens om hela deras liv bestod av tittande, lyssnande och läsande.

Frågan om film, musik och text - eller kulturskapande, som vissa kallar det - är inte längre en fråga om att fördela de sällsynta filmer, musikalster och texter som råkar finnas i ens fysiska närhet, utan snarare en fråga på om en någonsin över huvud taget kommer att komma på tanken att tänka på att titta, lyssna eller läsa verket i fråga.

Vilket, onekligen, ställer hela frågan om piratkopiering på huvudet.

Hur ska artisterna få betalt när ungdomarna aldrig någonsin kommer på tanken att ens bry sig om deras verk?