Arbetsmarknaden är inte din vän

Betänk följande:

Det är länge sedan ett gott utfört arbete belönades. Det räcker inte längre med att bara göra någonting och att göra det bra - det ska göras bättre, effektiviseras, rationaliseras. Tanken på det hederligt utförda goda arbetet är idag en relik, en kvarleva från det förgångna. En kvarleva som inte värderas överdrivet högt när all flosklig retorik filtrerats bort från budgeten, där bonusar och besparingar är nyckelord.

Det är också länge sedan goda arbetare belönades. Allt mer energi läggs ner på att göra de enskilda arbetarna lika utbytbara som delarna i en maskin, och med tanke på att hela förra århundradet var en enda stor orgie på samma tema så känns tanken om att den enskildes insats belönas inte helt självklar. Särskilt inte som allt fler tvingas leva med mobil i hand, ifall det skulle visa sig att chefen behöver dem inom snar omedelbarhet.

Vilket inte är detsamma som att säga att arbetsgivarna inte tar lojalitet i beaktande. Det gör de - genom att sätta i system att brutalt utnyttja godtrogna arbetstagares känsla för lojalt ansvarstagande. Genom att försätta lojala arbetare i omöjliga situationer och cyniskt byta ut dem när de obönhörligen bränner ur sig, kan arbetsgivare profitera något oerhört på att slippa förbättra dessa omöjliga situationer. Det finns inga gratis luncher, och det är arbetarna som betalar med sin hälsa.

Sålunda: arbetsmarknaden är inte din vän, och de som säger annorlunda är antingen lögnare eller väldigt nervösa politiker.

Den senare kategorin tenderar dessutom att tala om arbetslinjer eller rätt till heltid eller någonting annat som i princip kan sammanfattas som "arbetsmarknaden är din vän".Vilket är fel både i samtiden och historiskt - särskilt som alla förbättringar i arbetsvillkor har kommit från ansträngningar att greppa arbetsmarknaden i kragen och ge den en rak höger, följt av en ännu rakare vänster.

Arbetsmarknaden är inte din vän. Och inget är vunnet av att låtsas som om den är det.