Fanatiska piratpartister

Ibland kommer jag i kontakt med fanatiker. Inte muslimska sådana, eller ens kristna. Men väl lokala sådana. Som i alla aspekter är fullt rimliga och/eller normala människor, utom ett, där de väger upp resten av sig själva genom att vara onormalt orimliga och orubbligt hålla fast vid sin ståndpunkt tills någonting dör. Ni har säkert minst en sådan i er omgivning - en sådan som, vid minsta omnämnande av ett visst specifikt någonting, går in i debatthyperdrive och sedan inte varvar ner förrän nästa vecka.

Förhoppningsvis är de inte av typen som själva står för detta minsta omnämnande. Det är ingen bra kombination.

En mer specifik inriktning av dessa fanatiker som jag lite då och då kommer i kontakt med anser att Piratpartiet aktivt och aggressivt måste kräva ett omedelbart utträde ur EU, och utgör någon form av sofistikerat maskerade medlöpare om vi inte gör det.

Det är inledningsvis lätt att förstå varför. I alla fall det första. EU är källan till ett otal direktiv som är oförenliga med rättsstatens väsen - Ipred och gänget. Att lämna EU vore således ett enkelt steg i rätt riktning. Det är en enkel orsak->verkan-logik, och enkel logik är ibland den mest övertygande formen.

Piratpartiet säger dock varken bu eller bä om EU, vilket får blodet att koka hetare än brasiliansk samba hos dessa. Argumentet att det ligger utanför våra frågor biter inte; att EU är större än ett litet antal specifika direktiv (med en myriad av blandat positiva och negativa effekter) förstås inte; att vi skulle alienera en stor del av våra aktivister om vi sade antingen bu eller bä gills inte; och den beklämmande omständigheten att ett högljutt korståg mot EU skulle begrava allt det där andra vi sysslar med under den avfärdande och ointressanta rubriken "EU-kritiker" tycks inte finnas.

Det är inte taktiskt att högljutt vare sig hata eller älska EU. Det liksom bara finns där, likt en geologisk formation, och om det ska talas om så bör det helst ske utifrån en mer distanserad ståndpunkt. Det finns, vi är i dess närhet - hur gå vidare utifrån detta?

Det finns ett otal såna här frågor, där Piratpartiet varken säger bu eller bä. Höja eller sänka skatten? Monarki eller republik? Alkoholmonopol eller inte? Friskolor eller inte? Höger eller vänster?

Ett otal frågor, som var och en bringar med sig sina egna fanatiker som anser att just Piratpartiet är det medel som är bäst lämpat för att uppnå deras mål i just denna fråga.

Vilket förstås är smickrande, på sitt sätt, men som politiskt verktyg är pp ett väldigt specialiserat sådant. Om vi ska spinna vidare på verktygsmetaforen så skapades det för att göra en mycket specifik sak, och har ingen anledning att försöka spontanomdesigna sig till att göra någonting annat. Det går att försöka använda det på samma sätt som en hammare, men effekten blir att spikarna kröker sig under hamrandets gång.

Demokrati, rättssäkerhet, personlig integritet och vissheten i att inte behöva vara rädd för staten är målsättningar som kan strävas mot i vilket samhälle som helst. Inom EU, utanför EU; med hög skatt eller låg skatt; med eller utan friskolor; med eller utan ett otal andra saker som det går att diskutera vilt kring. Men vars detaljer inte spelar någon som helst roll när samhället väl blivit odemokratiskt, orättssäkert, opersonligt integritetslöst och tryggt förvissat om att staten är direkt farlig att umgås med.

Vi må säga varken bu eller bä om många saker. Men vi är desto mer talföra om de saker som betyder något i längden.

Fanatikern ser alla problem som spikar, och varje verktyg som en hammare. Vi erkänner att problemen ser olika ut och behöver olika lösningar - och att lösningen på väldigt många problem är att inte försöka använda hydrauliska borrmaskiner som spikislagare.

Månne skulle det kunna kallas fanatisk antifanatism. -