Rosor röda av skam

Det är akut #bengt-faktor på Socialdemokraternas senaste stora utspel. Om vi ser bortom den rena dumheten i att vara ett vänsterparti med en affärsplan, så finns det två andra enorma Bengtar att bli hårsliten av.

Den första är att hela paketet är så generellt att det hade kunnat komma från ganska precis vilket mittparti som helst. Jobb, tillväxt, innovation, mer jobb - det enda som avslöjade att avsändarna var socialdemokrater var underskrifterna och den behändigt summerande ingressen.

Jag vill inte vara brutal, men när ett utspel är så genrebundet att det enda som ger någon som helst personlighet till det hela är att någon berättar för en vem som är avsändaren - så är det motsatsen till nydanande. Och om startskottet för en förnyelse är så menlöst att det förblir oklart vem och vad som ska förnyas, så är det för att startskottet utgör motsatsen till förnyelse.

Det andra är att detta utan större redaktionella förändringar hade kunnat skrivas 1970. Ingenstans nämns de senaste årtiondenas omvälvande sociala, ekonomiska och kulturella omställningar, utan det tycks som om saker och ting stannat i en tid där arbetarrörelsen var samhällets högsta prestation. En tid som lever kvar i det nostalgiska mannaminnet, och som sedan en generation tillbaka inte finns längre annat än som en litterär genre.

Jag vill återigen inte vara brutal, men tåg tuffar inte, telefoner ringer bara metaforiskt, och spontan social organisation sker numera på fler dagar än första maj. Och om den utlovade återgången till 1970 nu verkligen är framtiden, så borde den diskuteras i termer av akuta tillbakagångar snarare än som höjden av ideologiskt visionerande.

Tiderna har förändrats. Dessa personligheter som enligt egen utsago är socialdemokrater har det inte.

Om nu Socialdemokraterna verkligen ville avfyra ett startskott för förnyelsen, så skulle de blicka lite mer till samtiden och fråga sig: vad har hänt de senaste femtio åren, och vad kan göras politiskt för att göra det bästa av detta?

Tillåt mig att nämna tre enkla exempel på hur saker kan förbättras konkret redan nu.

1. Byt ut all generell mjukvara i offentlig sektor till fri och öppen sådan. I dagsläget går miljontals (jag vill inte säga miljardtals) kronor om året åt till att betala licenser för användandet av Windows, Word och liknande på statliga myndigheter och institutioner. Skattepengar som utan vidare skulle kunna sättas i bättre användning i de myndigheter och institutioner som helt plötsligt har mer pengar att röra sig med. Utan att några skatter eller avgifter behöver höjas.

I en tid där det råder ständiga budgetunderskott, så torde det minst visionära som kan göras vara att ta till de enkla lösningarna. När nu dessa bevisligen inte ens är värda att nämnas, reser det allvarliga betänkligheter rörande de lite större visionernas relevans.

2. Låt de som är arbetsbefriade dela med sig av sina kunskaper genom att bidra till digitala allmänningar, exempelvis Wikipedia. Alla har kunskaper om olika saker, och de flesta av dessa kunskaper översätts sällan till text. Alla har dessutom nytta av att det finns en självklar tillgång på information, resonemang och kunskaper när de orienterar sig i världen. Det säger sig självt att det är långt konstruktivare att låta människor engagera sig i sina intressen än att mobilisera dem i meningslösa aktivitets- och jobbsökarprogram. Det vore inte ens långsökt att kalla detta för Folkhemmet 2.0.

Det har dessutom den direkta fördelen att det samtidigt utgör en utbildningsinsats. Att veta är en sak, men att strukturera detta vetande är en process som kräver viss invänjning. En invänjning som i slutändan producerar precis de sorters kompetens som arbetsmarknaden skriker efter - förmågan till översikt, problematisering, precisering, konkretisering och inte minst planering. Text vare sig strukturerar eller skriver sig själv, trots allt, och det bästa sättet att lära sig saker är att göra dem.

3. Återgå till de fackliga rötter som en gång präglade den socialdemokratiska rörelsen. Säkerställ att arbetarnas integritet skyddas från både stat och kapital, och ställ det utom allt politiskt tvivel att de rättigheter som de tidigt fackligt aktiva ibland dog för är prioriterade även idag. Låt rätten till privat kommunikation och föreningsfrihet - dessa fundamentala rättigheter för varje facklig ambition - vara precis så centrala som de behöver vara för att spontana mobiliseringar av arbetsplatser ska kunna genomföras.

Jag behöver inte gå igenom fackets historia i detalj, eller göra onödigt övertydliga poänger om hur viktigt det var (och är) att kunna samordna aktioner mot orättvisa arbetsvillkor. Eller hur övervakning på arbetsplatsen var (och är) det största hindret för fackliga aktioner. Vad jag däremot kanske behöver göra är att gå igenom i detalj hur sådana tendenser blivit allt mer närvarande. Datalagringsdirektivet omintetgör både källskydd och meddelarfrihet - att tala med media blir oerhört obehagligt när det loggas och kan användas som skäl för uppsägning. Och kombinationen av FRA och det evigt ändamålsglidande kriget mot terrorismen kommer att ha mycket obehagliga konsekvenser för den dag då störningar i arbetet börjar framstå som terrorism.

Om jag vore obarmhärtig skulle jag gå igenom beslut efter beslut där dagens socialdemokrati röstat för de lagar som nämns ovan. Lagar som de stora namnen i partiets historia skulle anse vara direkt vedervärdiga. Men ni kan er historia bättre än jag ens vill låtsas, så jag överlåter det till era samveten att fylla i detaljerna.

Om nu Socialdemokraterna verkligen vill förnya sig så finns alla möjligheter i världen. Särskilt som Moderaterna inte har några som helst anledningar att inte prata om just Socialdemokraterna varje gång de får ordet - så länge socialdemokratin håller sig irrelevant genom patetiskt intetsägande "affärsplaner" så vinner Moderaterna varje meningsutbyte på walkover. Utan att ens behöva vara oartiga med det hela.

Ärade socialdemokrater: skärp er. Ni har alla möjligheter att få nästa val, och nyckeln till dessa möjligheter ligger i att vara just socialdemokrater. Det enda som behövs är en återgång till de väldigt väl definierade grundvärderingar som en gång var partiet, och en obönhörligt konkret tillämpning av dessa på samtiden.

Jag skäms över att behöva argumentera för att Socialdemokraterna ska agera som socialdemokrater. Men det jag känner är inte ens i närheten av vad ni borde känna över att tillhöra ett parti som inte kan vara sig självt ens när er politiska överlevnad hänger på det.

Gör om, gör rätt.