Självförsvar i sociala medier

[Det här är en översättning av ett av Elle Armageddons blogginlägg. Då det rönt massiv uppmärksamhet internationellt, har en översättning känts angelägen. Jag vill tacka Emma/Opassande och Cernael för hjälp vid översättningsarbetet.]

Samtida skeenden har skapat diskussioner om nödvändigheten av vardagssäkerhet när det gäller sociala medier. Det har blivit aktuellt för allt fler att diskutera hur man upprätthåller en närvaro i sociala medier och samtidigt skyddar sitt privatliv och sin identitet. Även i gemenskaper som tidigare aldrig känt det nödvändigt att idka vardagssäkerhet, och som tidigare inte tänkt på möjligheten att bli drabbas av konsekvenserna av bristande säkerhet och dataskydd.

I de sociala mediernas tid finns det ett stort antal sätt våra onlinenärvaror kan användas emot oss av ett lika stort antal motståndare. Allt från stalkers till åklagare kan använda offentlig information som kan kopplas till oss. Vanligtvis för att skada oss och gynna sig själva. Det är viktigt att vi tänker på de resurser vi ger till eventuella angripare.

I syfte att göra praktisk digital vardagssäkerhet mer tillgängligt, har jag skapat en lista av enkla strategier för att dölja sambanden mellan ens närvaro i sociala medier och ens sanna identitet. Denna lista är på inga vis uttömmande, och det är viktigt att komma ihåg att en motståndare med tillräcklig motivation förmodligen kommer att kunna se igenom dessa strategier om de gräver tillräckligt länge. Med det sagt så finns det ingen anledning att göra deras jobb enkelt för dem, särskilt inte som det är vare sig dyrt eller jobbigt att göra det svårare för dem.

1. Använd unika epostadresser
För att dölja kopplingar mellan våra olika konton i sociala medier (inklusive datingsidor), är det viktigt att använda dedikerade epostadresser som inte kan kopplas till andra konton, vårt juridiska namn eller någonting annat vi är öppet associerade med. Att använda förnamn.efternamn@jobbet.se är en dålig idé; att använda slumpfärg.slumpsak@gmail.com är en bättre idé. Att skapa nya epostkonton är enkelt, och det finns ingen anledning att använda samma adress för konton du vill hålla åtskilda.
Protip: du kan använda tjänster så som 10minutemail.net för att skapa tillfälliga epostadresser, vilket underlättar skapandet av nya gmail-konton.

2. Använd unika användarnamn
Återanvänd inte namn på sidor du vill hålla åtskilda. Använd inte förnamnefternamn69 på sidor du vill associera med ditt juridiska namn. Använd någonting annat. Vad som helst annat.

3. Använd unika foton
Återanvänd inte foton på profiler du vill hålla åtskilda. Det går att söka på bilder numera, och dina motståndare kommer att göra det. Om möjligt, använd inte bilder på ditt ansikte på sidor du inte vill koppla till dig. Om du måste använda sådana bilder, dubbelkolla att du använder bilder som inte kan kopplas till din Twitter eller Facebook med en enkel bildsökning.

4. Dina webbflikar är DIN ensak
Ge inga onödiga ledtrådar om att du använder en websida du inte vill att folk ska veta att du använder. Om du försöker hålla dina privata konton privata, dubbelkolla att du inte röjer dem genom att hålla dem synliga bland dina öppna flikar. Dubbelkolla att ingen tjuvkikar över axeln medan du är inloggad på dessa konton. Posta ALDRIG screenshots där du visar dina öppna flikar. NÅGONSIN.

5. Rensa din näthistorik
Rensa religiöst. Allt ska bort. Som sagts ovan, så är det mindre risk att folk får reda på att du använder vissa sidor eller tjänster om du inte lämnar tydliga spår efter dig. Att ta bort din sökhistorik är enkelt. Att använda Chrome i incognito-läge och stänga dina flikar efter att du använt dem är ännu enklare.

6. Om möjligt, betala kontant
När du köper saker som är kopplade till din privata persona, betala kontant. När kontanter inte är möjligt, betala med ett förbetalt kort. Som du köpt kontant. Du behöver inte bank- eller kortkvitton som kopplar dig till platser du aldrig varit på eller sidor du aldrig använt.

7. Använd inte ditt juridiska namn
Välj ett annat namn. Vilket namn som helst. Det finns ingen anledning att använda ditt juridiska namn i sociala medier. Du kan göra det om du känner dig bekväm med det, men det är absolut inte nödvändigt. Välj dock ett namn som du faktiskt kan identifiera dig med.

8. Om du vill behålla en hemlighet, HÅLL TRUTEN
Prata inte om det. Skryt inte om det. Diskutera det inte ens anonymt. Berätta inte för dina bästa vänner, arbetskamrater eller främlingar i baren. TRUTEN. Håll den.

9. Använd starka fraser som lösenord
"Lösenord", "lösen0rd", "lösenord123" osv är inte bra lösenord. Använd ett starkt unikt lösenord för varje hemsida eller tjänst. Ännu hellre, använd en lösenordshanterare med ett starkt lösenord.
[Att använda en fras som lösenord är starkare än ett enskilt ord - särskilt för oss svenskar, med våra märkliga å, ä och ö. En fras är lätt att komma ihåg, och svår för datorer att knäcka. Exempel: detvarengångengång är ett enkelt lösenord att komma ihåg. övers. anm.]

10. Dela inte med dig av identifierande information
Om du försöker hålla en profil hemlig, dela inte med dig av personlig information som kan spåras till dig. Håll din arbetsplats, din skola, dina tatueringar och andra lättigenkännliga markörer hemliga; det finns ingen anledning att göra det lätt för folk att spåra dina hemliga profiler tillbaka till dig själv.

11. Pokerface är en dålig säkerhetsåtgärd
Om dina säkerhetsarrangemang gör det nödvändigt för dig att använda detta, så är risken stor att du inte kommer att klara av att göra det. Det är mycket bättre (och enklare) att dela falsk information redan från början, än det är att dela sann information och sedan försöka hävda att det inte var du. Du befinner dig inte i ett starkt läge om du behöver förneka att det var du - de vet redan, och de är dig på spåren.

12. Att bli igenkänd kommer att förstöra allt
Håll inte hemliga möten på platser där du brukar vara till vardags. Det enda som krävs är att någon som också brukar vara där (personal, stamkunder, kollegor, vänner etc) känner igen dig och kallar dig "fel" namn, och allt arbete är förgäves. Det enda som krävs är en oskyldig kommentar från någon som känner dig för att röja dina hemligheter och din identitet. Välj någonstans där folk du känner sällan (eller aldrig) befinner sig i vanliga fall, klä dig på ett annat sätt än du gör i vanliga fall, och håll dig borta från denna plats till vardags så mycket du kan.

13. Alibin kan vara behändiga, men de är svåra att skapa
Använd ditt kontantkort för att köpa en biobiljett eller betala för mat på ställen du besöker ofta. Problemet med alibin är att de kräver att någon annan ljuger å dina vägnar, vilket går emot punkt 8. Om du behöver ett alibi, se till att det består i att du skapar bevis för det, snarare än att lita till andras (falska) vittnesmål.

14. Håll saker strikt åtskilda
Den första regeln i Fight Club är att inte prata om Fight Club. Den andra regeln i Fight Club är ATT INTE PRATA OM FIGHT CLUB. Denna regel går åt båda hållen: precis som du inte borde prata om dina hemliga liv till vardags, så borde du inte prata om ditt vardagsliv när du är incognito. Låt bara bli. Håll saker åtskilda - inga överlappningar, inga antydningar, inga internskämt, inget.

15. Håll masken
Om du vill behålla en hemlighet, så måste du hålla masken. Be cool. Håll dina reaktioner i styr. Fnissa inte när någon säger ordet "hemligt". Håll uppsikt på dina ansiktsrörelser och dina reaktioner på människor omkring dig. Var medveten om vilka tilltal du reagerar på och när. Behåll självbehärskningen.

16. Bli inte självbelåten
Att hålla ett alter ego hemligt kräver konstant uppsikt. Personlig säkerhet är aldrig garanterad, och man får aldrig glömma detta. Självbelåtenhet leder till slarvighet, och slarvighet leder till upptäckt.

17. Övning är färdighet
Inga av de förmågor som nämnts ovan är medfödda. Alla kräver grundlig och utförlig träning. Eventuellt kommer du att upptäcka att du behöver starta om från början igen, och igen. Det finns ingen skam i att misslyckas, men det är viktigt att komma ihåg att internet aldrig glömmer. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra, och enbart lägga ut ytterligare information om dig själv stegvis, efter att du gjort en rimlig bedömning av riskerna med att göra det.

Återigen: denna lista är på intet vis uttömmande, och det finns en risk att dessa strategier är otillräckliga gentemot motståndare med motivation och resurser. Men de strategier som nämns är enkla sätt att minimera risker från stalkers, farliga familjemedlemmar, snokande arbetsgivare och eventuellt även lokala statliga aktörer. Sociala medier kan mycket sannolikt vara en svag punkt för många av oss, men genom försiktig hantering av online-profiler, är det möjligt att förebygga denna sårbarhet och samtidigt behålla en robust närvaro i sociala medier.

Josef Collentine: Global breddning

Ett parti skapas oftast från ett fåtal frågor som ignoreras eller inte diskuteras av befintliga partier. Därför får nya partier benämningen "enfrågeparti" tills de haft tid att bredda sina åsikter inom andra områden. Miljöpartiet är ett exempel på ett enfrågeparti som breddat sin politik rejält. Piratpartiet startades 2006 för att "begränsa immaterialrätterna och skydda privatlivet". Idag håller partiet på att breddas och fokus ligger på Integritet, Kultur och Kunskap.

Detta behov att diskutera copyright, patent och integritet finns i många andra länder. Inspirerade av Piratpartiet i Sverige startades det upp många piratpartier i andra länder med samma frågor i fokus. Idag har olika piratpartier startats upp i mer än 40 länder över hela världen. I England, USA, Brasilien, Australien etc. finns det partier som diskuterar samma typ av frågor. Piratpartiet är mer av en global rörelse än ett enfrågeparti.

I en alltmer global värld med personer, tjänster och varor som ofta rör sig över gränser blir det allt viktigare att påverka även det som sker utanför landet. Landsgränser är en stor gråzon idag när det gäller internet och en del andra frågor. Exempelvis kan vissa lagar förändras om personen förflyttar sig över en fysisk gräns trots att innehållet på nätet ser ut på samma vis.

Piratpartier i olika länder måste anpassa sin struktur och politik efter de normer och lagar som gäller i deras länder. Trots detta är de globala målen ganska lika hos de olika piratpartierna. Det är därför ett steg framåt för Piratpartiet i Sverige oavsett vilket piratparti som når en framgång i sitt land.

30 Jan 2011
Josef Ohlsson Collentine skriver normalt om transparens, sociala medier och kulturella mönster på http://collentine.com, och twittrar även som @collentine

Mattias Bjärnemalm: En stund i Strasbourg

Jag står i en kö på flygplatsen Charles du Galles i Paris. Säkerhetspersonalen strejkar dagen till ära så alla köerna här är extra långa. Men det ger mig tid att skriva ner ett par reflektioner från veckan som gått. Jag borde egentligen lyssna på mina franskalektioner som jag har i telefonen, men jag har redan spenderat tre timmar idag med mr Michel Thomas tragglandes franska meningar i mina öron. Det får räcka för idag. Förr eller senare måste jag dock lära mig bemästra franskan. Det märktes väldigt tydligt den här veckan hur beroende vi ibland blev av att Amelias andra assistent, Julien Bencze, kunde tolka åt oss. Det rent politiska arbetet i parlamentet klarar man utmärkt utan någon kunskap i franska. Men all administration sker på franska, och vill man beställa något i caféet i parlamentet sparar man en hel del tid om man kan prata samma språk som personalen. Så det blir att börja plugga franska på allvar framöver. Som tur är ger parlamentet franskakurser till assistenter.

Det kommer kännas märkligt att återvända till Uppsala. Jag har varit borta i sex dagar nu. Det är på det hela taget ingen tid alls. De flesta av mina vänner kommer inte ens ha märkt att jag varit borta när jag träffar dem ikväll. Men för mig är dagarna som passerat skillnaden mellan två liv. Så annorlunda är livet i den bubbla som utgörs av parlamentets ledamöter och personal. En bubbla jag återvänder till på måndag när jag tar flyget till Bryssel. Det är inte så lätt att sätta ord på hur parlamentslivet skiljer sig från verkligheten utanför, men det är en högst påtaglig skillnad. När jag igår kväll åt middag med min franska kollega på en liten restaurang kunde jag inte låta bli att påpeka att omgivningen kändes annorlunda än den gjort de tidigare kvällarna i veckan. "Vi är ensamma kvar" var hans enkla svar. "Alla andra från parlamentet har redan åkt". Runt omkring oss satt stadens riktiga invånare som både till sätt och utseende skiljer sig från den hord av EU-personal som väller in under parlamentets Strasbourgveckor.

Köandet har lett till resultat och jag får ta en paus från skrivandet så jag hinner äta en dyr flygplatssandwich innan jag måste gå på planet. Skrivandet kan jag fortsätta med ombord.

------

Jag anlände till Strasbourg redan i söndags kväll. Amelia hade ordnat boende hela veckan för sig själv och mig hos en sympatisör som bor i staden. Så jag begav mig dit när jag landat och fann mig snabbt tillrätta hos vår gästvänliga värd. Julien anlände också redan på söndagen, men hade ordnat boende på eget håll hos en vän. Vid åtta på morgonen på måndagen sammanstrålade vi på stationen och åkte sen tillsammans till flygplatsen för att möta upp Amelia när hon landade vid tio. Därifrån kunde vi sedan ta en av de bilar som finns tillgängliga speciellt för parlamentarikerna och bli körda direkt till parlamentet. Först på agendan var att få in Amelia i systemet. Ganska snabbt fick hon sin bricka som visade att hon var MEP och sedan bar det av till hennes kontor. När vi väl gjort oss hemma där fick vi sedan en rundtur av en av parlamentets ceremoniella uppassare. I frack, som framtill hölls ihop av en kedja som symboliserade hans ämbete, guidade han oss runt till ett antal olika kontor där tjänstemän förklarade för Amelia om vilka olika rättigheter och förmåner hon hade, och gav henne därefter blanketter som skulle fyllas i för att hon skulle kunna få tillgång till dessa.

Tillbaka på kontoret försökte vi få ordning på inlogg och mail, och med hjälp av LSUMEP (parlamentets IT-support) gick det hyfsat bra. Dagen hade blivit kväll och det blev dags för veckans första gruppmöte. En något rörig tillställning som kanske inte gav så mycket rent konkret, men som gav oss lite överblick över vilka frågor gröna gruppen såg som mest relevanta under veckan. Efter mötet återvände vi till kontoret för mer pappersfyllande innan vi lite före tio drog oss in mot stan för att få i oss lite mat. Jag tror att klockan var en bra bit över tolv innan jag slutligen kom i säng.

Resten av veckan rullade på i ett hektiskt tempo. Intervjuer och möten på morgon och förmiddag, röstning i plenum för Amelia mitt på dagen och sedan fler möten och intervjuer på eftermiddagen. Gruppmöten på kvällarna och sena middagar rundade av dagarna. Allting skedde i ett hektiskt och lätt overkligt tempo och innan vi visste ordet av var det onsdag kväll och tid för veckans sista gruppmöte. Trion bestående av mig, Julien och Amelia hade utökats till en kvartett i och med att Sandra Arvidsson, en svensk utbytesstudent i Strasbourg studerandes affärsjuridik, hade anslutit som vår "Strasbourg liaison". Sandra hade via mail hört av sig för att se om Amelia var i behov av stöd på plats i Strasbourg så vi hade ordnat så hon skulle titta förbi parlamentet på onsdagseftermiddagen för en kaffe och ett samtal. Ett par timmar efter att hon kommit till parlamentet var hon en integrerad del av Amelias kontor med ansvar för att ordna praktiska detaljer på plats inför framtida Strasbourgveckor. Efter mötet drog vi alla och åt på en libanesisk restaurang tillsammans med två andra unga parlamentariker från den gröna gruppen. God mat och dryck varvades med lagom oseriöst samtal som ändå lyckades ge en mycket mer nyanserad bild av vad vi kunde förvänta oss av parlamentslivet. Bland annat fick vi veta att det på onsdagarna var tradition att man gick ut och tog en öl på kvällen. Vilket ställe man går till avgörs av ens politiska tillhörighet. Med vår hemvist i gröna gruppen var det baren Perestrojka som gällde för vår del.

Jag hade råkat boka in Amelia i ett tv-samtal med två andra svenska parlamentariker kl halv nio på torsdagsmorgonen, så hon avböjde Perestrojkas frestelser. Sandra hade ett flyg att passa vid sju på morgonen, så även bestämde sig för att bege sig hemåt efter middagen. Julien försökte även han backa ur men för första gången under veckan använde jag min rank för att tvinga med honom till Perestrojka. Där anslöt fler gröna parlamentariker och assistenter och över ett par glas öl fick jag mer inblick i den interna dynamiken i den gröna gruppen än vad veckan hittills hade gett mig. Precis som i alla andra organisationer är det de informella mötena som fungerar som olja i det tungrodda maskineri som parlamentet utgör. Förmodligen var det en sund investering att hänga kvar på Perestrojka ända till tröttheten började göra sig alldeles för påmind någon gång runt halv två. På minussidan var dock att spårvagnen i Strasbourg slutar gå halv ett på vardagskvällar, vilket jag upptäckte när jag slutligen skulle bege mig hemåt. Som tur var bodde vi inte mer än en halvtimmes promenad från centrum, och trots att spårvagnarna slutat gå kunde jag ändå följa spåren för att komma rätt.

Torsdagen i Strasbourg är den lugnaste dagen. Om det beror på festandet på onsdagskvällarna eller tvärt om är jag för ny för att uttala mig om, men för min del var det en himla tur för jag var inte piggare klockan nio när vi anlände till parlamentet än vad jag varit klockan sju när jag gick upp. Först framåt eftermiddagen när de flesta andra strömmade iväg från parlamentet hade det stadiga kaffeintaget börjat ge effekt. Och då var det dags att packa ihop och städa upp på kontoret. Parlamentets Strasbourgvecka var över och det var dags att börja tänka på refrängen. För den här gången.

Mattias Bjärnemalm: En reflektion om två resor

Jag sitter på flyget mot Paris där jag ska mellanlanda innan jag flyger vidare mot Strasbourg. Jag började skriva den här texten i min mobils lilla memo-program eftersom jag beslutat att lämna min sakta döende laptop hemma. Men efter att jag fyllt mängden tecken man fick använda i det programmet styrde jag om till mobilens dokumenthanterare. Även om det tar aningens längre tid att skriva i mobilen än på en dator, så är jag inte orolig för att jag inte ska hinna klart med texten innan jag är framme. Jag har en tre timmar lång transitväntan i Paris, och för övrigt ger det långsamma skrivtempot mig tid att faktiskt reflektera över det jag skriver.

Jag är på väg mot Strasbourg för att medverka vid Amelia Andersdotters installation som EU-parlamentariker. Redan på hösten 2009, då det stod klart att hon skulle tillträda så fort medlemsländerna lyckats enas kring övergångsreglerna till den ordning som dikterats i Lissabonfördraget, kom Andersdotter och jag överens om att jag skulle fungera som hennes kanslichef i Bryssel den dag hon väl tillträder. Då detta nu slutligen skett så kommer nästa vecka därmed bli min första riktiga arbetsvecka i Andersdotters tjänst, och även om jag har haft gott om tid att förbereda mig så är det inte utan en hel hop nerver jag nu reser ner till Strasbourg.  Jag har visserligen bott ett år i Bryssel och där sett det mesta man kan se av parlamentet där, men det här är första gången jag ska få uppleva den hektiska Strasbourgcirkusen.

Det har gått två och ett halvt år sedan EU-valet och de framgångar piratpartiet upplevde där. Sedan dess har vi upplevt både motgångar och medgångar. Ett uselt riksdagsval här i Sverige, som tog andan ur många av de nya medlemmar vi fick i samband med framgångarna runt EU-valet men som samtidigt skyndade på det organisatoriska och politiska nytänk som partiet var i skriande behov av, följdes av framgångar i Berlin för vårt tyska syskonparti som skapade blandade känslor av stolthet och avundsjuka hos oss som under flera år slitit i världens äldsta piratparti. Men nu ska vi alltså få dubblera vår representation i Europaparlamentet. Det är både stort och en aning skrämmande på samma gång. För nu ökar givetvis kraven på att vi måste leverera resultat härifrån. Och även om det genomslag som Christian Engström uppnått i parlamentet och i den gröna gruppen är beundransvärt så finns det ingen naturlag som säger att med dubbel representation kommer dubbelt genomslag.

För min egen del funderar jag ofta kring hur mycket tid jag kommer ha åt arbete på hemmaplan framöver. Jag är mitt uppe i partiets diskussioner om bibliotekspolitik som med e-bokens genomslag plötsligt blivit högaktuellt. Jag har även ett, mer eller mindre självpåtaget uppdrag att utreda möjligheterna för partiet att starta upp en folkhögskola baserad på en pedagogik som tar avstamp i piratrörelsens värderingar kring öppenhet och deltagarkultur. Åt vårt ungdomsförbund försöker jag ordna ett sommarkollo i juli nästa år någonstans i mellansverige. På detta ligger även mitt uppdrag som styrelseledamot i partistyrelsen. Det är en enorm tur att mycket av partiets interna arbete koordineras över internet så att jag kan delta på distans från Bryssel. Och otur att Belgien ligger ungefär ett årtionde efter Sverige när det gäller just tillgång till internet.

Flyget är på väg att landa i Paris och jag tar en paus från skrivandet för att fokusera på tuggummituggande och att försöka få en glimt av Paris från ovan. Det känns lite tråkigt att mitt första besök i vad som ska vara en fantastisk stad enbart kommer bestå av en lång väntan på flygplatsen.

-----

Jag sitter på De Gaulle-flygplatsen i Paris och tittar ut genom terminalens fönster. Det är grått och regnigt, men jag saknar inte iskylan jag lämnade i Uppsala. Vinter har aldrig riktigt varit min grej. Flygplatsen är en av de större jag har varit på och det tog ett tag att hitta rätt. Men jag har gott om tid. Det är fortfarande drygt två och en halv timme till jag flyger vidare till Strasbourg. Jag passar på att avnjuta en kall öl och ett par medhavda mackor medan jag förstrött bläddrar i dagens Le Monde som jag inte förstår ett ord av. All tid som jag lagt på att försöka lära mig franska via ljudböcker till trots så kan jag inte läsa en mening som är längre än tre ord. Men jag har beslutat mig för att lära mig franska. Det får ta den tid det tar.

Jag antar att jag kommer att vänja mig vid flygplatser de närmaste åren. Utöver de återkommande resorna till Strasbourg planerar jag att åka hem till Sverige minst en helg i månaden. Det är mer eller mindre ett måste om jag ska kunna sköta mina åtaganden på hemmaplan. Och det vore inte helt fel att lyckas hålla kontakt med släkt och vänner trots utlandsvistelsen.

Att hålla kontakten med Sverige är även en relevant del av jobbet. Ska Piratpartiet kunna göra nytta i EU krävs stöd och intresse hemifrån. Så räkna med fler bloggposter och twittringar om vad som försiggår i parlamentet. Och håll utkik efter min kommande livsstilsblogg Brysselkoll. Där kanske det inte kommer finnas så mycket matnyttigt kring det politiska spelet i EU, men förhoppningsvis ska där finnas allt man kan tänkas vilja veta om hur det vardagliga livet inne i parlamentet faktiskt ser ut. Eller åtminstone ett och annat långrandigt epos om det glamourösa livet i väntsalarna på Europas flygplatser.

Gästblogg: Motion B02: Humanism som ideologisk grund - Vanliga frågor

I en serie gästblogginlägg behandlar jag den motion på Piratpartiets pågående medlemsmöte som är en särskild hjärtefråga för mig - Motion B02: Humanism som ideologisk grund.

Det första gästinlägget handlade helt kort om bakgrunden till motionen, vilket följdes av ett inlägg om motionens innehåll. I dagens inlägg kommer jag att gå igenom några vanliga frågor kring motionen och imorgon kommer jag att göra en kort sammanfattning på min egen blogg under rubriken “Att navigera bland alla yrkanden”.

Nedan är ett urval av de frågor eller påståenden som jag spontant erinrar mig har förekommit kring humanistmotionen. För att göra det lättare att hålla reda på dem (och eventuellt reagera på dem) är de numrerade. Men, märk väl, inte rangordnade!


1. Humanister är religionsfientliga.
Det finns en organisation vid namn Humanisterna som är religionskritiska. De har dock ingen bestämmanderätt över vad ordet humanist eller humanistisk betyder eller hur det används.

En enkel googling på ordet humanistisk visar att detta är långt ifrån den vanligaste användningen av ordet.

Motionen tar viss hänsyn till att en del har dessa associationer och använder därför på ett par ställen ordet "religionsneutral humanism". Termen "religionsneutral" är inte en del av själva begreppet, utan finns där bara som ett förtydligande i förbigående.

Det är värt att notera att ordet humanistisk finns i Kristdemokraternas partiprogram. Att ordet per automatik skulle innebära religionskritik stämmer inte. Motionen är dessutom tydlig:

Piratpartiet har tagit klar ställning för pluralism och mångfald; rätten att bejaka särskillnader i kultur, religion, idéer och livsstilar, så länge som detta inte kränker någon annans motsvarande rättighet.

Se vidare gårdagens inlägg om humanistmotionens innehåll.

2. Humanism är alldeles för brett för att det ska vara användbart. Det finns flera typer av humanism. 

Tvärtom är detta en fördel, eftersom det innebär en enastående möjlighet för oss att fylla ordet humanism med den innebörd som Piratpartiets ideologi omfattar.

Låt mig jämföra med Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett socialistiskt parti. Det finns dock synnerligen många idéer kring vad socialism är för någonting. Lite har man valt att snäva in sig, genom att betona att partiet är socialdemokratiskt (att jämföra med religionsneutral humanism). Men socialdemokrati är, till skillnad från vad vi kanske tänker oss idag, ett långt ifrån entydigt begrepp. Socialdemokraterna har tagit begreppet som utgångspunkt och sedan vartefter fyllt begreppet med ett specifikt ideologiskt innehåll.

Det är på liknande vis med begreppet humanism. Begreppet speglar redan den riktning Piratpartiet har, det ideologiska innehåll vi har enats om, på ett lite grovt vis. Det erbjuder även utmärkta möjligheter för oss att framöver utforska och fylla begreppet med vårt specifika innehåll. 

3. Varför inte kalla vår ideologi för Piratism istället?
Därför att ordet "piratism" är urfånigt. Det är ett fullständigt blankt och intetsägande begrepp som det skulle ta årtionden att i någon mån lansera och fylla med ungefär det innehåll som ordet "humanism" redan har. Troligen skulle vi aldrig lyckas lansera ordet "piratism" i några bredare kretsar, och om vi skulle försöka skulle vi i värsta fall uppfattas som clowner.

Då är det bättre att fylla ordet "humanism" med piratism. Om ni förstår hur jag menar. 

4. Varför ska Piratpartiet alls ha en ideologi?
Att ha ett ideologiskt begrepp som utgångspunkt för vår politik innebär en klar fördel inför den framtida breddningen av vår politik. Det har en enande inverkan. Det visar att vi är något mer än fildelarpartiet och teknikpartiet. Att vi är något mer än unga, arga proteströstare. Att vi är visionärer och inte reaktionärer.

Läs gärna Sammy Nordströms blogginlägg Varför behöver man en politisk ideologi?

Nordström behandlar sex infallsvinklar på fördelarna med att enas kring en gemensam ideologisk utgångspunkt:
1. Det skapar förtroende. 2. Det motverkar populism. 3. Det vägleder beslutsfattarna. 4. Det ger möjlighet att utkräva ansvar. 5. Det utgör ett ständigt underlag för politisk utveckling. 6. Det inspirerar och engagerar.

Läs gärna hur Nordström utvecklar dessa punkter.

Piratpartiet är en brokig skara människor. Att vi enas bakom en gemensam ideologisk utgångspunkt utifrån vilken vi sedan utvecklar vår politik, kan ha en större psykologisk effekt än vad man kanske föreställer sig.

5. Hjälp! Ordet humanism påminner lite om ordet transhumanism. 
Transhumanism är en filosofisk idé som går ut på att tekniken ska användas för att förbättra människan utöver den "naturliga" potentialen.

I någon mån är kläder, verktyg och mediciner transhumanism - eftersom det förbättrar människans hud, händer och funktion. Internet är transhumanism om det förändrar (förbättrar) människans potential.

Men transhumanism används vanligtvis i mer "extrem" bemärkelse, exempelvis om att byta ut sina naturliga ögon mot små kameror med högre kapacitet.

Humanism må ha en del av ordet gemensamt med transhumanism, precis som socialdemokratisk och antidemokratisk har en del gemensamt i själva ordet. Men det är sannerligen ingen risk att någon förväxlar de två förstnämnda. Om man tror att de två kan förväxlas på något vis vet man troligen inte så mycket om transhumanism - vilket inte är så konstigt då det är ett väldigt ovanligt ord. 

6. Låt oss ha transhumanism som vår ideologi istället!
Jag respekterar att det finns de som har denna uppfattning. Piratpartiet upplever att Internet och den nya tekniken är något av det bästa som hänt demokratin och människors möjlighet till delaktighet i samhället. Att vara allmänt positiv till att använda den nya tekniken till att förbättra människor (kanske till att bli mer än människor) kanske ter sig naturligt för en del.

Men även om transhumanismen är intressant som filosofiskt begrepp, finns det ingen tydlig bild av vad den innebär som politisk ideologi. Om en sådan tydlig bild presenterades tror jag personligen att det inte skulle vara detsamma som den ideologi Piratpartiet vilar på.

Jag anser dock att de som uppskattar transhumanism (och kanske vill koppla ihop sina hjärnor med datorer) bör rösta för humanistmotionen av det enkla skälet att den lyfter fram vår respekt för alla människors rätt till särart i valet av livsstil. Det vill säga även de som vill bejaka transhumanismen. 

7. Motionen är inte förankrad.
Jag kan förstå om den uppfattningen vädrades i våras, därför att det var första gången som en del stiftade bekantskap med tanken att identifiera partiets ideologi som humanistisk. (Det har dock diskuterats även tidigare.)

Vid det här laget är den invändningen enligt min åsikt dock överspelad. Man kan inte gärna kalla en motion som fått 66 % av rösterna vid ett tidigare medlemsmöte för "ej förankrad".

Sedan vårmötet har dessutom motionen diskuterats internt, t.ex. på skypekanaler men även afk. Den har ofta kommit på tal, och stödet har varit starkt. I det här läget är det en av de mest genomdiskuterade och välförankrade motioner som någonsin lagts fram på ett av Piratpartiets medlemsmöten. (Se bara på längden på det här inlägget, som ändå bara är en kort summering!)

8. Principprogrammet är inte rätt plats för partiets värdegrund.
Denna synpunkt har faktiskt framförts. Att värdegrunden istället borde skrivas in i partiets stadga. En förklaring till denna synpunkt kan vara att vi redan idag har ett kort avsnitt i stadgan med rubriken "Syfte och värderingar". Den paragraf som belyser partiets värderingar lyder i sin helhet:

1.2.3 Partiet utgår från människans lika värde, där jämlikhet och allas rätt till deltagande utan diskriminering är något självklart.

Se där! Vi har på sätt och vis redan humanismen i vår värdegrund, fast i synnerligen förkortad form... :-)

Att det finns en kort paragraf i stadgan om partiets värderingar, innebär inte att det är där värdegrunden eller ideologin bör belysas. En kort undersökning ger vid handen att de etablerade partierna inleder sina partiprogram med att beskriva partiets ideologi och värdegrund.

Partiprogrammet är rätt plats för detta. Ingen läser ett partis stadgar för att få veta var partiet står ideologiskt. Stadgar tjänar ett specifikt huvudsyfte. De är partiets "grundlag". Vid tvister ska man kunna hänvisa till stadgarna och använda dem för att avgöra vad som gäller.

Det går inte att använda skrivningar om ideologi och värderingar riktigt på det sättet, även om man kunde önska det.

Idén att stadgarna är rätt ställe att måla upp partiets ideologi utgår också från föreställningen om hur ofta vi bör ändra i våra dokument, att våra sakpolitiska dokument ofta kan komma att behöva uppdateras, principprogrammet mer sällan och att stadgarna är det mest beständiga, och att vår ideologi därför bör definieras där.

Detta stämmer inte i praktiken, eftersom det är lättare att få 51 % stöd för en motion vid två på varandra följande medlemsmöten, än att nå upp till 75 %. Min bild är att partiets stadgar har ändrats betydligt oftare än principprogrammet.

Men naturligtvis bör stadgans paragraf om partiets värdegrund tids nog uppdateras för att reflektera den värdegrund och ideologi som definieras i principprogrammet, efter att det nya principprogrammet antagits. 

9. Motionen blev nedröstad på vårmötet.
Nej. Denna motion har fått ett enastående starkt stöd av en mängd entusiastiska pirater. Vid omröstningen i våras fick den - efter en livaktig och intensiv debatt - stöd av 66 % av de röstande. Det går inte att beskriva detta som att motionen "röstades ned".

(Eftersom motionen i dess ursprungsutförande innebär en ändring av principprogrammet krävde den dock 75 % av rösterna för att antas, vilket som bekant är förklaringen till att den återigen läggs fram inför medlemmarna.)

Min upplevelse är även att det utkast till nytt principprogram som redan föreligger, har tagit sin utgångspunkt i stödet för humanistmotionen. Av goda skäl, därför att humanistmotionen tagit sin utgångspunkt i den ideologi Piratpartiet redan enats om i praktiken.

Det är min förhoppning att ovanstående genomgång av vanliga frågor kring humanistmotionen ska vara klargörande. Tycker du att någon fråga saknades? Tveka inte att ställa den här eller i forumet.

Med vänliga hälsningar
infallsvinkel (Torbjörn Wester)

Gästbloggare: JP Andersson - min kandidatur till partistyrelsen

Jag ser att vi inför detta vårmöte har en väldigt engagerad och blandad skara kandidater till partistyrelsen. Detta tycker jag är toppen och tror starkt på att det ger oss en bra förutsättning för att ta fram en otroligt stark och väl fungerande styrelse. För jag anser att partiet förtjänar en styrelse som både fungerar väl som grupp men som också innehåller individer med blandad bakgrund, kompetens och styrkor.

Det är hög tid att vi väljer en styrelse som arbetar tillsammans med och inte för medlemmarna. Att vi väljer en grupp som kan ta sig an arbetet med fräscha visioner, nytänkande och förutsättningar som kan förfina och utveckla partiet i en riktning som skapar bästa möjliga förutsättning till valseger 2014.

Vad jag vill i mitt arbete i partistyrelsen är att arbeta aktivt för ett väl fungerande arbets- och debattklimat. Att styrelsen utvecklar ett system som låter medlemmarna ta större del i arbetet än vad som görs idag.

Jag vill se en styrelse där varje ledamot tar sitt mandat på allvar i fråga om närvaro och engagemang, en styrelse som förutom att förfina det interna arbete också arbetar aktivt med att inspirera och skapa möjligheter till utveckling av vår politik.

Min tro har alltid varit att alla som engageras av och brinner för vår politik också har något att tillföra den, så också jag.

Som person kan jag vara stark i mina åsikter och är öppen med vad jag tycker men jag lyssnar också och bildar mig en uppfattning utifrån så många perspektiv som möjligt. Jag är också införstådd i att arbetet i en grupp såsom partistyrelsen kommer att kräva kompromisser och ibland även ändringar av mina egna åsikter under diskussionernas gång. Och det är helt ok.

Mitt fokus kommer att ligga i hur våra beslut på ett bra sätt påverkar och inkluderar medlemmarna, hur de påverkar vår politik i en positiv riktning och inte minst så kommer jag att arbeta för att det lokala beslutande- och inflytandeförmågan stärks.

Vi säger oss vara en gräsrotsrörelse, då är det hög tid att vi stärker och utvecklar de lokalt engagerades möjligheter att organisera sig och ta fram breda lokalpolitiska program inför valet 2014.

Jag tror fullt och ärligt på att nyckeln till valseger framöver är via de lokalt aktiva medlemmarna och deras möjligheter att ställa upp i och ta mandat i de lokala valen.

Mitt engagemang för och vilja till att utveckla vår politik har bara vuxit sedan jag våren 2009 beslutade mig för att ta en aktiv roll inom organisationen.

Det har under årens lopp varit slitsamt och utmanande men också djupt tillfredsställande att jobba för partiet och jag vill gärna tillhöra den nya skaran ledamöter som vidareutvecklar vår politik, engagerar medlemmarna och som arbetar fram verktygen för möjliga förutsättning till valseger 2014. Därför hoppas jag på din röst i styrelsevalet.

Med stort hopp för framtiden. /JP Anderson

Gästbloggare: Torbjörn Wester - har jag gjort någonting vettigt hittills?

Jag heter Torbjörn Wester, brukar blogga som infallsvinkel och det här gästblogginlägget är en del i min kandidatur till Piratpartiets partistyrelse.

Jag har presenterat mig själv och min kandidatur på min blogg.

I det här inlägget kommer jag att berätta en del om vad jag gjort för partiet hittills.

Har jag gjort något vettigt hittills?

Att fastställa och utveckla partiets sakpolitik
En av de insatser som jag hittills har gjort för partiet och som jag är allra mest stolt över, är mitt arbete med att omvandla partiets tre ”sjökort” till ett utkast för sakpolitiskt dokument. Faktum är att Piratpartiet har 115 fastslagna sakpolitiska ställningstaganden. Läs gärna kommentarsfältet till ovanstående länkade blogginlägg, där Mårten Fjällström valde att lyfta upp det till en styrelsefråga.

Mitt arbete kommer att användas som en av grunderna för den politiska community som partiets kommunikationsledare Emma opassande Andersson planerar.

(Mitt arbete följde som ett resultat av Anna Trobergs uppmaning till organisk utveckling av partiets politik. Först tog jag initiativ till projektet ”bredda partiet”, men det visade sig snart att en förutsättning för detta var att tydligare definiera vilka partiets nuvarande sakpolitiska ställningstaganden är.)

Jag har fått oerhört mycket positiv feedback på det arbete jag lade ner på utkastet till sakpolitiskt dokument. Flera medlemmar av den nuvarande styrelsen har visat stort intresse för att skapa en väl förankrad process för att utveckla partiets politik. (En styrelseledamot kallade mitt förslag för ”apbra”, och jag förmodar att det är en komplimang.) Mitt förslag har en tid legat på styrelsenivå, även om beslutet i frågan har bordlagts ett antal gånger.

Att blogga anonymt
Att blogga under pseudonymen ”infallsvinkel” har inneburit både fördelar och nackdelar. Fördelen med anonymitet är att man kan stå fri från personstrider om ingen vet vem man är. Ens debattinlägg värderas utifrån dess argument, inte utifrån vem avsändaren är. Samtidigt har anonymiteten inneburit begränsningar för mig. Det har hindrat mig från att ta så full del i Piratpartiets aktiviteter som jag skulle ha önskat att göra.

Anonymitet - fördelar och nackdelar
Sedan jag ”outat” mig själv nyligen har jag dock haft glädjen att få bli valkretsledare i Östergötland (även om det inte är så hemskt mycket att göra i en mellanvalsperiod).

Text är mitt liv
Eftersom text är en av mina huvudkompetenser har jag tagit initiativ till och genomfört skrivandet av pressmeddelanden för partiet. Jag har även skrivit förslag till debattartiklar för partiledningen. 

Arbete med debattbok om informationspolitik
Med glädje har jag också kunnat gå in och bidra (med pengar och arbetskraft) till projektet KKK-info, för att förverkliga de tidigare strandade planerna på att ge ut texterna som en pappersbok. Det är inte ett Piratparti-projekt, utan en samling texter från fristående debattörer på temat kunskap, kommunikation och kontroll. De övriga i ledningen av detta projekt är Klara Tovhult, Mårten Fjällström, Klara Johansson och Jan Lindgren.

Rick Falkvinges blogg som pappersbok
Just nu arbetar jag med att sammanställa Rick Falkvinges blogg för att ge ut den som pappersbok under rubriken ”5 år i ständig debatt – Rick Falkvinge som partiledare för Piratpartiet”. (Detta kommer som en överraskning även för Rick, som inte har haft en aning om mitt arbete med detta. Jag är en sån där pirat, så jag har inte bett om lov... :-)

Tyvärr har detta projekt dragit ut på tiden mer än jag önskat. Om någon har lust att anmäla sitt intresse för att hjälpa till, så är ni varmt välkomna.

 Övriga beta-projekt
Några övriga av mina projekt, som ligger på beta-stadiet, som jag gärna vill rikta uppmärksamheten på, är Internet Magazine (som inte fungerar så tekniskt väl ännu, men som är tänkt som ett komplement till Piratpartiet Live) och Piratportalen (där jag tog i lite för brett inledningsvis, sidan ska strax uppdateras både vad gäller form och funktion).

Jag har även för avsikt att dra igång en online-bokcirkel för Piratpartiet (kommer inom kort!) samt att lyfta ett koncept jag filat på med ”nationella affischeringsdagar” för partiet.

Mina svagheter
Jag har inte erfarenhet av styrelsearbete sedan tidigare (förutom i en ytterst liten förening). Min förhoppning är att kunna väga upp denna brist, med hjälp av mitt intresse för att lära mig och med min ambition att lägga ner tid och energi på arbetet.

Jag tycker att det är lämpligt att någon av de styrelsemedlemmar som har suttit i styrelsen sedan tidigare fungerar som styrelsens sammankallande. Men jag kan tänka mig att axla ansvaret som styrelsens sekreterare, om jag får förtroende för detta. (Om någon är bättre kvalificerad än mig för det, bör ansvaret självfallet gå till den personen.)

Det sista gästblogginlägget i den här serien av gästbloggande kommer att presenteras imorgon hos Isak Gerson och handla om mina målsättningar för Piratpartiet inför framtiden.

Signerat,


Ring mig gärna om du har några frågor: 072-325 56 78.

Du kan också e-posta på torbjorn.wester@piratpartiet.se eller diskutera här på bloggen eller i min kandidaturtråd på forumet.