Wednesday, June 15, 2011

Happy motoring och du

Jag måste tillstå att jag har ett smått ansträngt förhållande till bilister. Det börjar med att de har väldigt extrema behov, och fortsätter med att de inte har någon större tendens att vilja visa någon förståelse för oss cyklister, som inte delar dessa behov.

Case in point: för att kunna fungera i vardagen måste en bilist ha cirka ett ton stål, plåt, gummi och elektronik. Annars självdör allt redan på ruta ett. Att jämföra med en cyklist, som utan vidare kan klara sig på fem kilo. Give or take.

Case in point 2: för att kunna fungera så måste en bil ha ett mycket specialdesignat och överraffinerat drivmedel, med en produktionstid på flera miljoner år och en förnyelsegrad i stil med ett par gånger under planetens existens. För att en cykel måste fungera behövs frukost och/eller lite frustration i vardagen.

Case in point 3: en hemlös bil får oftare snabbare vård och service än en hemlös människa. Extrema behov av parkeringsplatser verkar mindre extremt än det är, i och med att det finns en väldigt normerad lag om x antal parkeringsplatser per y byggnader. Att jämföra med cyklar, som får plats även utan extrem arkitektur.

Som sagt. Ett smått ansträngt förhållande till bilister.

Jag har helt enkelt svårt att förstå hur det kan vara rimligt att varje (västerländsk) människa med en så brutal självklarhet förväntas förfoga över ett alldeles eget ton stål, plåt, gummi och elektronik. Och, än mer, att samma ton inte ger en hint om vad som antyds med ordet "överkonsumtion".

Det är en brist på fantasi så brutal att det är svårt att inte bli cynisk när en tänker på hur samma mönster upprepas på tusen andra precis lika moderna områden.

Det första steget i varje försök att förstå framtiden är att stirra samtiden i vitögat och inse att den är fullkomligt obegriplig. På ack så många olika sätt.

Flattr this

3 comments:

  1. Igår hade vi en norsk föreläsare om permakultur på min kurs i stadsodling vid Uppsala Universitet. Hon och hennes kollega hade analyserat hur mycket plats olika saker tog i en norsk storstad (kommer inte ihåg vilken). De kom fram till att runt 31% var byggnader (varav bara en del var bostadsbyggnader), 63% var vägar, parkeringsplatser och torg och bara 5% var grönområden. Det är en prioriteringsordning.

    ReplyDelete
  2. Till bilisternas fördel ska ändå nämnas att de generellt följer trafikregler och försöker inte dagligen ha ihjäl både sig själva och sina medtrafikanter för att det är för själviska för att bromsa lite vid rödljus eller övergångsställen, eller låta bli att gena över trottoaren mellan barn och djur osv.

    Jag har helt enkelt svårt att förstå hur det kan vara rimligt att varje (västerländsk) människa med en så brutal självklarhet har rätt att ignorera andra människors rätt till liv och hälsa för att slippa trampa upp lite fart igen.

    Det invaliderar inte dina argument, men så länge detta är normen bland cyklister måste jag fanimej välja bilisterna (själv framför jag ingetdera, åker kollektivt eller går).

    ReplyDelete
  3. Isak: 63%? That can't be right. Det är för lite, det behövs fler parkeringsplatser!

    Anon: det är som tur inte norm bland cyklister - de flesta är duktigare än en tror på att analysera trafikläget och anpassa sig därefter. Det är bara det att en inte märker av dem lika mycket som de som inte är det - av naturliga skäl.

    En extrem person hade invänt att bilister försöker ha ihjäl sina medmänniskor genom att bara starta motorn. Men orka vara extrem. ;)

    ReplyDelete