Thursday, August 5, 2010

Barnporr och diskursetik

Ni som varit med ett tag i debatten om huruvida homosexuella bör få adoptera barn eller inte - en väldigt infekterad diskussion, var så säker - har med största sannolikhet stött på argumentet att barnen i fråga kommer att retas på grund av sina föräldrars läggning. Alla som vet någonting om barn och gruppdynamik svarar förstås på det här argumentet med det brutala men självklara svaret att barn inte retar varandra på grund av objektiva faktorer, utan att de hakar på vilken sak som helst när de väl bestämt sig för att reta någon. Glasögon är en klassisk sak, men när kreativiteten väl slår till - och barn är fenomenalt kreativa, var så säker - så räcker det med att den retade existerar.

Vi hade på mitt lekis en stackare som blev retad för sitt efternamn. Inte helt ovanligt, precis som efternamnet i fråga - Andersson.

Som synes så är detta ett beteende som baserar sig mer i gammal hederlig gruppdynamik än i lite nyare politiska sakfrågor. Om och när en mobbningssituation uppstår så kommer allt att kunna användas mot offret - bokstavligen allt. Vilket stackars Andersson fick uppleva när en hel hoper ungar stod och pekade på henom och med barnslig förtjusning ropa "Andersson, Andersson, Andersson" om och om igen.

I morse kom SR ut med en skrivelse med rubriken "Piratpartiet vill legalisera innehav av barnporr". Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Det vore dumt att dra över en kam och säga att den enda reaktionen som inkommit är att peka mot PP - eller, marginellt mer nyanserat, Falkvinge - och skrika "barnporr, barnporr, barnporr", men det verkar en smula som om det är en väldigt förekommande sådan. Vilket är en förståelig form av argumentation så här innan en valrörelse, men det två största problemet med den är dels att samvetet hos oss partiska retoriker inte riktigt anser att förståeligt är liktydigt med okej, och - än mer - att den inte är okej ens på dagis.

Så. SR kom med en nyhet. Den innehöll orden Piratpartiet och barnporr i samma rubrik. Uppseendeväckande? Ja. Sätter det de vanliga reglerna för diskursetiskt förhållande mellan människor ur spel?

Tydligen.

Är det tillräckligt för att dra uppmärksamheten bort från den större och mer övergripande frågan om statens förhållande till individen - och allt annat partiet konsekvent stått för de senaste fyra åren?

Tydligen.

Nu tänker jag inte bege mig ut på de naiva vattnen att kritisera rådande massmedieklimat. Att den massmedierade offentliga diskursen utvecklats åt det håll den gjort är en sak som inte kan förnekas, och aktörerna på mediefältet måste agera enligt de vägar denna utveckling tagit. Detta är givet på förhand.

Men att vi bloggare, som fortfarande i viss mån har frihet kvar att sätta standarden för bloggmediets framtid, medvetet hakar på - det är inte givet på förhand. Det är fortfarande kvar i sitt formerande stadium, och de saker vi gör idag formar kollektivt den diskursiva utformning vi kommer att se om fem, tio, femtio år.

Vill vi verkligen att framtidens bloggosfär ska se ut som mitt lekis - eller tänker vi redan nu ta initiativet och sätta standarden för en bättre framtid?

Now, jag har sagt det förr, och jag säger det igen: kritik av PP är en god sak. För fram den om du har den - ta god tid att gå igenom varje aspekt och nyans av vad du vill kritisera, måla himmelen svartvit med kritik! Men det jag ser idag är - många gånger - inte kritik. Det är inte ens ett försök till dialog, kritikens förutsättning. Det är snarare - tja.

Barnporr, barnporr, barnporr.

Kanske har jag en något naiv övertro till detta vårt nya mediums förmåga att förmedla tankar och resonemang; kanske överskattar jag mina medmänniskors förmåga att ta ett steg från en diskussion och se helheten; kanske är jag helt enkelt bara ung och dum som trodde att logos hade lite större vikt än ethos hos mina ömma medbloggare. Kanske borde jag sluta tro att mina medmänniskor ser längre än -

Barnporr, barnporr, barnporr.

Barnporr.

När jag är på bättre humör tänker jag greppa tag i själva sakfrågan, men tills dess nöjer jag mig med att ge er en kort lista på rubriker folk har satt på sina inlägg idag, som illustration på hur mina medbloggare väljer att utforma samtidsdiskursen:

Piratpartiet skiter ner sig
Frihet? Jag spyr
Piratpartiet - pedofilernas bästa vän
Och så var det kört för Piratpartiet
Piratpartiet älskar barnporr
Tack och godnatt, Piratpartiet
Piratpartiet, partiet för fri sampling, gräver sin egen grav!
Jag tror Rick Falkvinge visste vad han gjorde, han ville ha all uppmärksamhet

Tänk på barnen. Det är de som kommer att ärva den här diskursiva stilen när dammet väl lagt sig.

4 comments:

  1. Tack för att du sammanfattar mina tankar innan jag var helt klar över dem själv.

    Mycket god slutpoäng, dessutom.

    U roxxorz.

    ReplyDelete
  2. Visst kan man säkert veckla in sig i resonemang om diskurser och annat. Men att Piratpartiet, som alla vi andra partier och politiskt förtroendevalda, får reaktioner om vi föreslår något, tillhör liksom själva "grejen" med politisk debatt. "Politisk debatt", alltså! Det finns i rubrikerna ett och annat som inte har bäring på det.

    Min egen rubrik står för ett inlägg som är en snabb reaktion och kanske erfarenhetsbaserad analys på hur samhällsdebatter påverkar opinionen. I sakfrågan delar jag verkligen inte PP:s konkreta förslag, men även sådant måste kunna debatteras. OM än mina ögon har förvånats av en del enskilda inlägg under de sista veckornas seriedebatter....

    Min slutsats utgår från väljarnas bild av ett parti. Och där ligger det en del i din analys om hur tonläget påverkas. Att i sveriges ledande nyhetsprogram FRAMSTÅ (om vi utgår från att dementin gäller) som parti för legalisering, lär påverka väljarna oavsett vilka beslut som Pp har eller inte har.

    Det är möjligt att frågan här kan föras som en del av en "Samtidsdiskurs". Men gissningsvis finns det hos väldigt många en annan tanke kring förslaget än att bidra med konstruktiva tankar och det ordet kanske kan skrivas "förbannad", möjligen med något förstärkningsord före.

    Sen har i alla fall jag noterat på twitter och i inlägg en del profiler i PP som också har reagerat och det ganska starkt.

    En formsak att lägga till är att mitt inlägg innehåller såväl länk till RF:s uttalande som länk till PP:s dementi. Det tycker jag är ett anständighetskrav om sådana finns.

    För övrigt skulle jag bli mycket orolig för svensk demokrati om, oavsett vem, går ut med utspel likt det människor utan tvekan faktiskt hörde i radio och om man inte reagerad.

    /pa

    ReplyDelete
  3. Du kan inte komma ifrån att läget är väldigt problematiskt för Piratpartiet eftersom det tydligt framgår att Ekots bild inte var en vinkiing, felcitering eller felsägelse från Rick Falkvinge. Han har själv sagt att han verkligen menade att partiet ville legalisera innehav och det står inskrivet i valmanifestet. Om du är det minsta tveksam, lyssna på dementin på Ekot. Det är förresten ingen dementi, det är ett besked om ändrad politik.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3899644

    ReplyDelete
  4. Peter: Det var, ironiskt nog, just din rubrik som droppade bägaren på mig om att skriva det här inlägget. Den formligen andas en stämning av att skriva av någonting som en förlust - game over, fait accompli, nu vidare till nästa rätt. Vilket på intet sätt är illa ment mot just dig - den var en del av ett klart urskiljtbart mönster.

    Det jag främst reagerar på är den reflexmässiga reaktion så väldigt många har. Inte bara folk som, som du säger, kanske är mindre benägna att delta i ett konstruktivt tankeutbyte, utan även av folk som faktiskt är det. Och, än mer, av folk som vanligtvis torde vara väl medvetna om skrivkonstens olika aspekter och nyanser och som - därmed - också vet precis vad de gör när de gör det.

    Jag har fått ett överväldigande intryck av att du tillhör den senare kategorin.

    Likväl. Detta att vi skrivande människor vet vad vi gör när vi skriver medför att vi inte direkt kan skylla på att vi inte vet bättre när vi skriver. Vilket gör skrivande - och diskursproduktion i stort - till en etisk fråga. Därav suffixet "etik".

    En av mina stående ambitioner med den här bloggen (särskilt på sistone) är att föra folk lite närmare polen "vet vad de gör" än dess motsats. Vilket då antyder att jag även vill se att folk tar lite mer ansvar för vad de skriver, och inte släpper ut vad som helst i det offentliga.

    Vilket då även innebär att den gode Rick inte riktigt går fri från min analys; men det gör å andra sidan ingen.

    För att travestera din avslutning - det vore långt värre för svensk demokrati om alla gick omkring och trodde att någon reagerar på det de skriver. Rick tar ansvar för sina pudlar, och det gör alla vi andra också. Särskilt de av oss som skriver till vardags, och därmed inte riktigt kan skylla på okunskap angående ordets makt.

    Även när det råkar handla om sådana saker som barnporr, med de starka konnotationer som hör därtill.

    Nu kanske eller kanske inte jag lyckats pränta in att detta handlar mindre om utspelet än om reaktionerna kring det - det är en metadiskursiv reflexion, i dubbel bemärkelse.

    Hursomhelst, tack för en engagerad kommentar!

    Anon: Jag förnekar inget. Men jag förklarar inte läget vara kört heller, och vill tillägga att det hela är en förlängning av en lång diskussion rörande varför informationsförbud inte riktigt hör hemma i en demokrati. Vilket är ett helt annat inlägg. -

    ReplyDelete