I händelse av idioti, krossa äggen

En diskursetisk fråga som många (särskilt bloggare och forumiter) ställs inför är den om vad en bör göra när en drabbas av folk som vägrar vara förståndiga. Folk som, av mer eller mindre utgrundliga anledningar, under inga som helst omständigheter vill kännas vid att det finns bättre argument, bättre sätt att argumentera och, värst av allt, bättre ställen att argumentera på.

Ja, det handlar om den typ av idioter som lyckas få även de torraste av akademiska texter om den mest obstrusa av ämnen att handla om Sverigedemokraternas senaste utspel. Eller muslimer. Eller Assange. Eller radikaltalibanfeminismen. Eller skattesänkningar. Eller vad som helst annat som är relevant för allt annat utom sammanhanget. Sådana som inte tar en hint, sådana som urskiljningslöst använder postmodernismens allomfattande ifrågasättanden av precis allt för att tågkrascha diskussionen, och sådana som på det stora hela inte erkänner logiken i axiomet att ett plus ett är någonting i stil med två. Vad det än gäller.

Vad ska en stackars moderator som inte vill reagera med ett omedelbart "NI ÄR ALLA IDIOTER SOM FÖRTJÄNAR ATT DÖ EN LÅNGSAM DÖD ÖVER EN SLUTEN ELD" göra vid mötet med dessa personligheter?

Det första en behöver göra är att analysera vilka dessa idioter som förtjänar att dö en långsam död över en sluten eld egentligen är. Kommunikation sker aldrig i ett tomrum, trots allt, och det är alltid en någon som kommenterar.

Om det visar sig att 99% av idioterna består av anynoma utbrottare - ställ om inställningarna så att de tvingas vara någonting annat än anonyma. Så fort det personliga varumärket står på spel så träder tydligen också diskursetikens minimum (dvs uppmaningen "var inte en idiot, tack") i kraft, vilket hjälper något oerhört.

Om detta inte hjälper, och en helt plötsligt ställs inför en namngiven skara idioter (vilket är standarden för de flesta forum, om än med alias) så måste mer drastiska åtgärder tas till. Och en smula tid. Helt plötsligt har rationalitetens banemän med all önskvärd tydlighet visat att de är där för att stanna, och börjat formulera ansökningar om medborgarskap. Utan ett uns skam i kroppen.

En kan förstås fördriva de värsta exemplen, men eftersom folket bevisligen vägrar vara förståndiga så kommer de efter ett tag att börja bilda martyrskap och gaffla om censur och demokrati och yttrandefrihet och andra saker som även den mest härdare av diskursetiker önskar att de hade mindre av. Varför de envisas med att förlägga den totala helheten av så viktiga friheter hos just en själv är ett mysterium, men gafflar gör de. Mycket och länge. Och högljutt.

Att förlåta dem, ty de veta icke vad de göra, är inte ett alternativ.

En mer framkomlig väg är att välja en strategisk personlighet/måltavla, diskursivt totaldemolera denne till atomisk idioti, och sedan påpeka att Genèvekonventionen inte gäller här och att det snarare är modellen "skärpa sig eller få ångest inför den kommande vedergällningen" som gäller från och med nu.

När förnuftet misslyckas finns alltid våldet. Tricket är att göra det snyggare än i eldexemplet ovan - helst på ett sådant sätt som inte bara är brutalt utan även kul för läsare som delar din syn på den uppvisade idiotin. Efter ett tag tröttnar folk på att bli avslöjade som de idioter de aktivt beter sig som, och går iväg för att förpesta någon annan.

Om du har tur inte bara ger de sig, utan beger sig. Till en egen blogg, där de konstant fortsätter sina logikbefriade utspel om allt du gör eller inte gör. Ty då har du en egen fanblogg, vars enda uppgift är att följa dina minsta moves.

Livet som kändis är nu ditt.

Nu kanske svaret "censurera och begå diskursivt våld" verkar lite överdrivet, men när det handlar om de värsta av kommentarskulturer så är det en förbättring. Särskilt i jämförelse med att göra som tidningarna och bara låta dem fortsätta. Det leder inte bara till att du måste leva med att ditt kommentarsfält eller forum blir en detaljstudie i idioti - det leder också till att du blir känd som en idiotmagnet. Vilket du förmodligen kan leva utan.

Hårdare tag? Javisst. Så länge det sker stilfullt. Och om de ämnen som diskuteras av viss vikt, så är det ännu mer befogat att folk som inte har vett nog att vara någonting annat än äggskallar får en örfil eller tre. För att markera att de, faktiskt, inte är så dumma i huvudet som de utger sig för att vara, och faktiskt vet bättre.

I vissa fall har idioterna faktiskt rätt. Mer tolerans leder bara till ökat elände.

På dem bara.