Krossade rationella drömmar

Det finns en typ av människor som snöar in på andra världskriget. Som tittar på dokumentär efter dokumentär efter dokumentär på temat, läser otaliga böcker om ämnet och som utan vidare kan beskriva hur slaget vid Stalingrad påverkade de militära, sociala och ekonomiska faktorer som formade krigets fortsättning.

Vilket är förståeligt. Andra världskriget är trots allt en uppföljning av första världskriget, och en bekräftelse på att det moderna projektet är dömt att sluta i katastrof. En sista spik i kistan för tanken om det eviga framsteget, och det industriella maskineriets brutala triumf över allt vad mänsklig sensibilitet heter. Det rationella organiserandet av samhället skickar miljoner och miljoner av människor till deras lika meningslösa som effektiviserade död, och det enda positiva som kan sägas om det är att det gynnade ekonomisk tillväxt. Alla drömmar om en bättre framtid grävdes ner i ömsesidigt uteslutande skyttegravar.

Det är en anledning till att försöka förstå vad som hände.

En annan anledning är att de skrifter, filmer och kulturella kvarlämningar från de som stupade i kriget så sakteliga börjar bli public domain. Helt plötsligt har dokumentärfilmare och historieboksförfattare fått fri tillgång till material från den tiden, och med detta följer en sällan skådad expansion av just dokumentärer och böcker.

Det är också en anledning till att försöka förstå vad som hände. Men att vår historia hålls inlåst i sjuttio år efter att drömmarna dör är ett mer samtida än ett historiskt fenomen.

En kan tycka att vi borde ha lärt oss något vid det här laget.