Säg det utan kontext

Att titta på OS är en intressant upplevelse. Särskilt om en gör som jag, och ser det i form av text som strömmar nerför skärmen.

Ni ser, jag har ingen teve eller radio, och har egentligen inget intresse av att ta del av rörliga bilder eller ljud från evenemanget i fråga. Ändå händer det sig som så att jag tar del av sportsligheterna.

Faktum är att jag ser det mesta hända genom detta interface. Text som rinner ner för skärmen - inte riktigt i lika stiliserade former som vi känner från the Matrix, men nära nog.

För er som är tekniskt sinnade så finns Janetter att ladda hem. Helt okynnes.

För er som är kulturellt sinnade så finns det en intressant frågeställning att bita fast i. Vad innebär det att gå från en vardag främst baserad på audio och video som medium, till en vardag där ens främsta fönster mot världen är en evig flod av text? Text som en redan på förhand vet att en aldrig någonsin kommer att läsa i sin helhet, och vars främsta lockelse ligger i att den fortsätter för evigt. -

Det finns människor i min omgivning som ser det som självklart att de måste läsa all text. Är det månne en kvarleva från en tidigare tid?

Vad kallar vi detta tittande? Vad kallar vi de ögon som kan se rinnande text och få en bild av hur världen ter sig för ögonblicket? Vad kallar vi den period av stillastående text vi håller på att migrera från?

Vad kallar vi de barn som aldrig kommer att anse att stillastående text utgör normen för någonting alls?

Har vi ens ord nog för dem?