När vägarbetaren säger: Kommer du hit ofta?

Tänk dig att du går genom stan utan egentlig anledning, bara för att rensa tankarna. Allting ser ut som det brukar, och ingenting verkar vara annorlunda från alla tidigare gånger du gått genom stan. Till och med vädret verkar vara ovanligt vanligt, på något vis.

Plötsligt händer något. Eller, rättare, någonting har hänt. Någon har satt upp en spärr på en av gatorna, och kräver att alla - fotgängare, cyklister, bilister och ganska precis alla andra också - ska betala en avgift för att passera. Inga undantag. Den som inte betalar får inte passera, punkt.

Till en början blir du en smula fundersam, men ingen annan verkar tycka att det är märkligt. Du betraktar hur många betalande passerare passerar, och en aura av vardag vilar över skeendet. En tanke att det kanske är ett inträde till ett festivalområde eller liknande tänks, och du gör ett experiment i att följa strömmen. Vad kan tänkas finnas på andra sidan avspärrningen?

Ingenting särskilt.

Du fortsätter gå ett tag till, fundersam, och efter ett tag upptäcker du att vägen spärras av igen, på ett mycket liknande sätt. Men av ett annat företag. Vilket är märkligt av två anledningar. Dels har du inte sett någonting de senaste minutrarna som skulle motivera avspärrningen, och dels så är det ytterst förvirrande att två olika företag skulle spärra av samma gata. Vad är i görningen?

Mod händer. Du frågar en av avspärrarna.

Svaret är att olika företag satt upp vägspärrar på strategiska ställen för att tjäna pengar på trafiken mellan olika områden. En nyligen genomförd reform har öppnat denna helt nya marknad, och den princip som gäller är först till kvarn. Tydligen var det inte så många som kände till detta, eftersom avspärraren fått frågan ganska ofta den dagen, men en snabb hänvisning till lagar och förordningar bekräftar att allt är som det sägs vara.

Avspärraren  låter sedan hälsa att det går att prenumerera på att bli genomsläppt. Ifall du planerar att använda den här vägen ofta.

Låter det här som en otrolig historia?

Det beror på att du levt med vägneutralitet hela ditt liv. Att kunna gå, åka eller cykla från plats a till plats b utan att behöva betala tullavgift till diverse lokala aktörer var n:te kilometer är någonting vi tar för givet, och de vägtullar som faktiskt finns är högst kontroversiella affärer som utan vidare kan kallas undantagsfall. De enda kostnader de flesta av oss funderar över vägledes är bensinkostnader och eventuella inköp som råkar ske under vägandets gång.

Jag tror de flesta av er har sett tavlan Grindslanten. Själva namnet antyder någonting som vi sällan tänker på - att det med jämna mellanrum fanns grindar som öppnades av slantar. Det är inte ett främmande inslag i svensk historia, och det är först med det allt mer centralplanerade infrastrukturbyggandet som vägneutraliteten blivit en de facto standard.

Jag tror de flesta av er är ganska tacksamma över detta.

Anledningen till att du läser det här är dock inte historisk. Den är tyvärr desto mer samtida. Du ser, utvecklingen håller på att gå bakåt på neutralitetsområdet. Inte på de fysiska vägarna, men däremot på de digitala. Det finns ingen brist på privata aktörer som ser fram emot att stycka upp internet i olika vägstumpar och sedan ta betalt för att ge folk tillgång till dessa.

Vill du ha YouTube, Facebook, Wordpress och allt det där andra som du använder till vardags? Kostar extra. Vänligen ställ dig i kön till insläppet där borta. Om du vill så kan du även prenumerera på dessa saker. Ifall du planerar att använda dem ofta.

Det finns en anledning till att folk gillar vägneutralitet. Det är samma anledning som att folk gillar nätneutralitet. När de väl får reda på att det finns.