Jag har någonting emot att skriva om hur internet för med sig nya oanade möjligheter. Dels för att det blir gammalt efter ett tag, men än mer för att det inte är sant.
Längre.
Så här är det. Nittiotalet är över. Ordet cyberspace fyller 28 år i år. Det är närmast otänkbart att tänka sig samtidens sociala, ekonomiska och kulturella liv utan den allstädes närvarande länken till allt annat. Det digitala är personligt, och det personliga har alltid varit digitalt.
De som börjar skolan den här terminen har ingen aning om att internet är nytt och farligt. Det var en brutalt självklar del av den samhälleliga vardagen redan när de föddes, och själva tanken på att saker skulle kunna vara annorlunda är en närmast litteraturhistorisk exkurs i deras ögon.
För dem är internets möjligheter vare sig nya eller oanade. Och det är de inte för oss heller, ens med den bästa av vilja.
Som sagt. 28 år.
Välkommen till framtiden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Det är å ena sidan sant det du skriver. Men å andra sidan är samhället trögt och även om industrisamhället vrider sig i dödsångest, så lever det i allra högsta grad ännu.
ReplyDeleteDet är en av de mest seglivade litterära genrerna någonsin. ;)
DeleteSamhällsutvecklingen är väldigt, väldigt trög. Jag kommer ihåg en film och framtidens telefoner som visades i skol-tv på 1960- eller 70-talet. Där talades det om år 2000:s trådlösa telefoner, i form av en arbandsurliknande sak (med headset?). Den var helt utan knappar och display, talstyrd med namnanrop och direkt svar från den som söktes världen runt och med 25 miljoner samtida samtal via sateliter. I slutet på 1980-talet (eller början på 90-talet?) så upprördes fackpressen (och tillverkarna?) över att teleoperatörerna inte ville hoppa över 3G och istället spara pengar för användarna genom att direkt utveckla 4G (där specen tydligen redan var bestämd).
ReplyDelete