Friday, August 24, 2012

Den store mannen. Oh, och så Assange

Jag har diskuterat Assange med folk de senaste dagarna. Faktum är att jag har haft anledning att tala med folk jag inte talat med på länge tack vare karln - och än mer haft tillfälle att tala om ämnen jag sällan talar om.

Det är onekligen värt en tacksamhetens tanke.

En av dessa saker är the Great Man theory of history. Den går att förenkla till tanken att det ibland spottas ut extraordinära människor ur den stora massan, som sedermera går och förändrar världen med sin extraordinaritet. Vanligtvis är det svårt att föra den här teorin på tal, i och med att den blivit så pass utkonkurrerad av sin nemesis. En måste antingen befinna sig i en akademisk miljö eller goda vänners lag för att ha anledning att föra den på tal; det var ett tag sedan den var inne, och det är inte direkt någonting som spontant dyker upp i morgonsoffornas diskussioner, så att säga.

Jag tror ni utan vidare kan förstå kopplingen till Assange och hens följeslagare här.

Den nemesis jag nämnde utgörs av vad jag tänker på i termer av trends and forces. Historien förändras inte av enskilda individer, utan av de mer övergripande sociala, ekonomiska och kulturella trender och strukturer som råder. Den miljö saker händer i är vanligtvis mer avgörande än de individer som befinner sig i denna - vilket månne är osmickrande att höra för individen i fråga, men vi har alla att konfrontera fenomenet att det finns väldigt många andra människor i världen.

Mitt favoritexempel på detta är startskotten till första världskriget. Det sägs vanligtvis att det startades av skotten i Sarajevo, vilka som bekant avlossades av en enda individ. Här skulle vi kunna tänka oss att trends and forces-tanken vederläggs av att en enda person förändrade allt. Men en närmare analys av de förhållanden (sociala, politiska, ekonomiska och kulturella) som var på plats när skotten avlossades visar att det förmodligen skulle bli krig enligt samma mönster ändå, och att det fanns gott om anledningar för ett sådant krig att bryta ut även om Gavrilo stannat hemma den dagen.

Därmed inte sagt att första världskriget var förutbestämt. Men det hade, med tanke på omständigheterna, lika gärna kunnat startas av någonting annat. Ingenting i hur landet låg krävde att just Gavrilo var den som startade allt; om tillfället gör tjuven så fanns det ett helt smörgåsbord av tillfällen.

Det behöver nog inte sägas att den här historieskrivningen är lite svårare att förmedla än "oh, det var hens fel"-versionen, och att det finns anledningar till att historieböcker har ett visst omfång.

Det behöver nog inte heller sägas att den inte heller gör sig populär bland Assangeanhängare. Vilket jag märkte av efter att ha skrivit ett inlägg där jag, med viss genomskinlighet, ställde just dessa två historiesyner mot varandra. Anhängarna vet förmodligen inte riktigt om att de företräder en hel historiesyn, men de gör det med desto större entusiasm.

Problemet med the great man theory är att den är politiskt irrelevant. En person må ha en aldrig så stor karisma, men den brutala sanningen är att det finns sju miljarder andra människor i världen, och deras problem är inte ett dyft sammanflätade med hur imagearbetet för enskilda kändisar artar sig. Deras problem har mer med de ekonomiska, sociala och kulturella strukturer som råder att göra, och den som låter sin politik kretsa kring någonting annat än dessa har ingenting med folks vardagar att göra.

Och en politik som inte berör folks vardagar - tja. Det finns sämre definitioner av meningslöshet. Onekligen.

Flattr this

6 comments:

  1. Man kan tro att du förespråkar ett samhälle bestående av en grå massa där ingen vill eller vågar göra något som sticker ut. Där till exempel ingen vågar stå upp mot en allt totalitärare regim. Ett sådant samhälle vill inte jag leva i. Det behövs personer som vågar stå för någonting. Har ingenting med extraordinära människor att göra. /AI

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är lättare att tänka sig ett totalitärt samhälle där alla hålls på mattan av tanken att de inte är extraordinära nog att göra skillnad. Där status qou upprätthålls av invändningen "men inte kan väl jag...?".

      Det är ren statistik. Om det bara finns ett visst antal extraordinära människor, så är sannolikheten att det är just en själv överväldigande låg. Vilket är en fenomenal ursäkt för att tänka att - näh, någon annan mer extraordinär person får göra det i stället.

      Delete
  2. Eh, nej, jag tror inte på 'the great man theory', inte heller tror jag man kan beskriva världen enbart av 'trends and forces' något jag annars tror är en mer givande förklaringsmodell. Men världen är mer komplex än så. I detta fallet har det dock inte med saken att göra. (Eller tja, har du läst: http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/27/professor-assangefallet-visar-att-karl-marx-hade-r-tt ?)

    Wikileaks hade kanske kunnat startas av någon annan, men nu råkar det vara just Assange som gjort det. Det är väldigt dåligt om han används för att statuera internationellt exempel på vad som händer med sådana som funderar på att göra som han: publicera maktapparatens krigsbrott och andra oegentligheter. Det är sorgligt att folk inte kan se den större bilden här.

    Media i Sverige, via målsägandes vänner, har redan dömt utlänningen, den "lilla australiensiska äckliga grisen", på förhand. Jag tycker det är ganska osmakligt och blir ledsen när människor som jag hade respekt för hoppar på en sådan hat-kampanj, när vi inte har en aning om vad som faktiskt har hänt eller inte. Jag vet inte riktigt hur det är folk tänker, han är tydligen ett 'slemmo' i alla fall och jag antar att många tänker att en oskyldig man inte springer. Tyvärr är det en ganska normal reaktion (att springa), och Svensk media, myndigheter och regerings behandling ger ju bara mer anledning till oro.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Rent konkret lär Assange användas som ett pedagogiskt exempel på hur en inte bör göra som Wikileaksliknande organisation. Att investera allt för mycket kapital i en enda frontfigur har vissa strategiska svagheter, och alldeles oavsett vem en väljer så följer dessa avagheter med. Den största svagheten då varandes att organisationens fokus helt plötsligt förskjuts från kärnverksamheten till imageskadekontroll.

      Det är den större bilden. I kombination med insikten att det inte råder ett monopol på att vara sanningssägade, och att potentialen för att bli en sådan finns inbyggd i grundbulten av det samhälle vi lever i, blir det en optimistisk sådan.

      Eller, mer konkret: en person kan (karaktärs)mördas, men det är svårt att göra detsamma på samhällelig nivå. Vilket är en fenomenal utgångspunkt att bygga politik på. Långt bättre än att ogenerat vråla "RÄDDA ASSANGE" närhelst tillfälle ges.

      Framtiden är större än Assange. Jag kan leva med det.

      Delete
    2. Rätta mig om jag har fel, men etablissemanget skriker inte "RÄDDA ASSANGE", tvärt om?

      Vad du tycks missa är att Assange är en symbol för den 'sanningssägare' du talar om. Någon annan hade kanske kunnat vara den symbolen, men nu råkar det vara han då han är Wikileaks grundare. Det som händer med Assange handlar framför allt om symbolen inte personen. Om 'sanningsägaren' karaktärsmördas så bevisar det motsatsen av vad du sade, att det inte finns någon sådan potential inbyggd i vårat samhälle. Slutsatsen blir att processen görs kort med presumtiva sanningssägare i västvärlden, vilket i sin tur förändrar förutsättningarna för att någon ny sanningsägare ska dyka upp.

      Sen ska man inte slänga folk till hundarna så fort det blir obekvämt oavsett vem de är, ingen ska heller behöva ruttna i fängelse resten av livet för sin journalistiska gärning.

      Delete
  3. Ledsen att jag är sen till festen, men: Snygg utveckling av ditt tidigare resonemang!

    Tyvärr är det en falsk bifurkation att ställa de två teserna mot varandra. Ungefär som arv kontra miljö - båda har betydelse och ingen av dem är hela sanningen.

    Dessutom spelar ovanstående ingen roll för ditt inlägg om Assange. Oavsett vilket som är rätt så måste man fråga sig: kan det tänkas att vårt agerande påverkar hur sannolikt det är att exceptionella personer framträder? Kan det vara så att du, genom din ringaktning för Assange, avskräcker andra från att följa hans exempel och minskar sannolikheten för att någon bygger vidare och gör ett bättre Wikileaks? Kan det vara så att den hjältedyrkan som vissa visar ÖKAR sannolikheten att någon annan anstränger sig att göra något bra?

    DET är det ytterst själviska skälet till att du, förutsatt att du tycker Wikileaks är något bra, borde ge Assange ett erkännande.

    ReplyDelete