När de politiska hemvisterna slutar spela sina roller

Å ena sidan så är den annars så osynlige Freddes uttalande om etniska svenskar mitt i livet inte särskilt intressant. Det är på det stora hela en helt naturlig förlängning av det demografitänkande som genomsyrar varje organisation vars syfte är att förmedla budskap till stora skaror av människor. Vilken marknadsförare som helst kan berätta för dig om vikten av att känna sin klart definierade målgrupp, och att en person som råkar vara högt uppsatt inom en av Sveriges största marknadsföringsorgan tänker i precis sådana termer är bara väntat.

Snarare är ett sådant uttalande väntat. Särskilt som det politiska samtalet emellanåt tenderar att fokusera lite väl mycket på att analysera de hemligheter som döljer sig bakom den senaste väljarundersökningens siffror - vem som gått fram hos vilka segment, vem som backat var och hur det egna partiets nästkommande manöver garanterat kommer att få positiv effekt inför nästa mätning.

Vissa medborgare är så inflytelserika att de får rösta i var fjärde opinionsundersökning. Tursamma varelser.

Å andra sidan är reaktionerna på samma uttalande om etniska svenskar mitt i livet högst intressanta. Både socialdemokrater och moderater gör sitt absolut bästa för att dölja för världen att de tänker närmast reflexmässigt i termer av demografiska segment, och försöker göra det hela till en fråga om arbetsmarknadspolitik och/eller politiskt förtroende. Särskilt sossarna har gått ut på bred front med att försöka utmåla det hela som någon slags bevis på att det bor i en latent rasist i den sittande statsministern.

Johans bidrag till denna front förtjänar att omnämnas i ett helt eget stycke. Jag tror du förstår varför efter en snabb genomläsning.

Över lag så är det svårt att inte skratta åt hur både högern och vänstern närmast kryper in i skinnet på varandra i sina försök att aktivt inte framställa just den här händelsen som ett uttryck för det naturliga tänkandet hos alldeles för ärliga yrkespolitiker. Det är som om de skriker ut mellan raderna att vad som helst är bättre än att framstå som marknadsföringsadministratörer deras verksamhet reducerat dem till - vad som helst är bättre än att bekänna färg om att deras politiska gärning hittills bestått av många och långa tekniska överläggningar om hur demografi x ska kunna nås bäst, snabbast och billigast. Oberoende av vad eventuell sakpolitik råkar handla om.

Det är förmodligen inte vad de tänkte att deras politiska gärning skulle gå ut på. Det är förmodligen inte vad de tänker att deras politiska gärning går ut på. Sorgligt nog.

Now, om vi ser den annars så osynlige Freddes uttalande om etniska svenskar mitt i livet som ett ovanligt ärligt uttalande om sakernas tillstånd, så kan vi raskt gå vidare till viktigare clowner på samhällets vingar. Ty vi har tillräckligt många sådana för att göra vilken empatiskt sinnad person som helst handlingsförlamad av ren, ofiltrerad ångest över samtidens systematiskt ohämmade uppfuckadhet. Vi kan se hur hela generationer görs permanent brottsmisstänkta för att de råkar använda datorer i vardagen. Vi kan se hur det ekonomiska system vi lever i aktivt uppmuntrar till brutal exploatering av våra medmänniskor genom att rentvå alla mellanled i exploateringens organisatoriska händelseförlopp. Vi kan krasst konstatera att det medieklimat vi lever i är ett av de mest öronbedövande, själsdödande och isolerande system av enkelriktad propaganda som någon någonsin kallat vardag. Och att ens snegla på världsekonomin så är det tillräckligt för att till och med den mest härdade av pessimister att vilja flytta ut i skogen på permanent basis. Och ve den som eventuellt råkar ta lagbokens rättighetskataloger på någon som helst allvar.

Kort sagt - om vi vill diskutera politik så finns det gott om ämnen att odla sin cynism i. Men att grotta ner sig i krumbukter över att en politiker för en gångs skull uttalar sig som en politiker ska och bör tänka -

Vore det cyniskt i överkant att säga att bröd och skådespel kommer i många former?