Morgondagens fackförbund, idag

Idag är det första maj. Demonstrationståg, tal och människor har fyllt gator och torg, och många samtal om det samtida folkhemmet har tagit plats. Sällan är det fackliga, socialdemokratiska och socialistiska arvet lika närvarande som idag.

Ändå känns det som att det hade kunnat vara - tja, mer.

Som ni kanske eller kanske inte vet, så var jag på Nätrot12 i helgen (en större sammanfattningspost om detta är på väg). Där utbyttes väldigt många fackliga och socialdemokratiska tankar, och ett antal samtal var återkommande. Däribland en om hur facken kan göra sig mer relevanta bland dagens ungdomar med hjälp av sociala medier.

Vilket kanske låter som en naturlig frågeställning. Dagens ungdom bryr sig mindre om facket än gårdagens, trots allt, och någonting måste ju de däringa mobiltelefonerna de går omkring och leker med dagarna i ända vara användbara till.

Det är en naturlig frågeställning om en inte förstått vad sociala medier går ut på, och för den som är låst i tanken om att sociala medier är till för facken och organisationerna. Det är den naturligaste tanken i världen för den som tänker att världen numera bara är samma gamla värld som förut, fast med internet.

För den som inte förstått att varje facebookgrupp är en fackförening i sin egen rätt.

Detta förringar inte fackens eventuella betydelse. Men det förändrar den. Make no mistake - när människor går omkring och bär på tillräckligt mycket latenta möjligheter att spontant organisera sig kring vilken fråga som helst, så förändras saker och ting. Det behövs ingen rikstäckande organisation för att de anställda ska kunna få för sig att gadda ihop sig mot ohållbara arbetsvillkor - och ej heller någon sådan för att sprida ordet om samma arbetsvillkor.

Det räcker med en hashtagg. Ett blogginlägg.

Om facken vill fortsätta hålla sig relevanta för dagens ungdom - och, indeed, för morgondagens arbetsmarknad - så behöver de ställa om sig från att vara Arbetarnas Centralorganisation. De materiella villkor varur de föddes - tider då kommunikation och organisation var brutalt mycket svårare, rent fysiskt - är över, och med förändrade tider följer förändrade behov. Både för människor, arbetare och organisationer.

Now, frågan är inte vad sociala medier kan göra för fackförbunden. Det är ett bakvänt sätt att se på saken. Frågan är snarare: vad kan facken göra för att hjälpa människor hjälpa sig själva på arbetsplatser, bland annat med hjälp av de maktmedel som sociala medier utgör?

Om första maj ska vara mer än bara en levande åminnelse över en förstelnad betong som flytt, så behöver vi diskutera arbetsmarknad och organisation på nya sätt. Vi behöver ta oss över ta över och förbi nittonhundratalets mentalitet rörande var medborgarmakt ligger, och verkligen ta till oss det faktum att all makt utgår från folket.

Även på dagar som inte är primärt röda.