Det finns ett enkelt sätt att aktivera bloggare, och det är att blogga om bloggare. Helt plötsligt har en berört en central punkt av bloggarens vardag - bloggandet - och det krävs vanligtvis inte överdrivet mycket uppmuntran för att få bloggaren att blogga om bloggande. När bollen väl är i rullning så börjar bloggarna blogga om bloggande, bloggar och bloggare. Bloggande bloggare bloggar gärna om sådant.
Ni vet hur det är.
Det roliga med The most independen blog award 2011 är att det hela är så väldigt mycket tounge in cheek. Det är långt mer en fråga om att bekräfta och förstärka en bloggemenskap, än om att verkligen etablera vem som är mest oberoende. Det är mindre högtid och mer vardag, således.
För det är verkligen så med bloggar. De blir vardag. Både skrivandet och läsandet. En inkorporerar skrivandet i det däringa livspusslet, och läsandet blir efter hand väldigt rutinartat. En har sina läsrutiner, läser sina redan inlagda RSS-flöden och rullar vidare i vardagens hjulspår. Efter hand börjar en nästan dela vardag med sina läs- och skrivkamrater - en gnabbas ju trots allt med sina medbloggare med jämna mellanrum, och när de gnabbas tillbaka så är det med den slags självklarhet som bara långvarig samvaro kan ge.
Aye. Det är en gemenskap, helt klart. Och jag är en del av den.
Sort of. Det luriga här ligger i att gemenskapen ska bekräftas och förstärkas genom att de inblandade aktivt tar avstånd från den. Vilket då innebär att jag, för att markera mitt oberoende, måste dekonstruera "tävlingen" som den klubb för inbördes vardagsbeundran det är. Och, på så vis, etablera mig som en oberoende aktör på den svenska politiska bloggscenen. Dvs en i gemenskapen, även om jag inte kan säga det allt för högt här och nu, av förståeliga skäl.
Det är, på det hela taget, ett lite småkul påfund de båda filurerna Westerholm och Antonsson kokat ihop. Det sätter fingret på några av de sociala faktorerna rörande moderna politiska diskussioner, och tvingar fram en smula reflexivitet i vardagen.
Jag stöttar och uppmuntrar sådant.
Andra som hakat på tåget och nominerats/nominerat sig till det hela: Peter Andersson, Mary, Peter Högberg, Peter Johansson, Alexandra Heinerstam, Krassman, Cornucopia?, Scabbe, Jardenberg, Kent och, well, jag.
EU - Festen är över
-
*EU är på väg mot en existentiell kris som kan göra oss fattiga på riktigt.
Lösningen på detta är inte mer politik, utan mindre.*
Katastrofer börjar oft...
2 days ago
haha - som sagt - lätt att roa sig...
ReplyDeleteBloggande bloggare bloggar bloggledes, bloggandes bloggares bloggdiskurs bloggnormativt bloggutmanande. ;)
ReplyDeleteSom jag skrev på twitter någon gång för länge sedan:
ReplyDeleteJag tycker som alla andra.
;)