Men det är olagligt! eller: vad ska vi göra med den förbenade hegemonin?

Det har av naturliga skäl varit mycket prat om så kallad piratkopiering de senaste dagarna. Vilket förstås alltid är trevligt, men jag har börjat notera något av en trend i de diskussioner som spontant uppstår när ämnet blir aktuellt. Och denna trend utgörs av tendensen att stanna vid konstaterandet att piratkopiering är olaglig.

Och olaglighet är per definition dåligt.

Now, att stanna vid någon punkt är inte i sig någonting dåligt. Den mänskliga kroppen är ett ändligt ting, och det orkas bara med ett visst antal saker om dagen. Det ingår i det mänskliga villkoret att inte kunna allt om allting, och att vissa saker förblir blinda fläckar är likaså en ofrånkomlig konstant i livet.

Den springande punkten blir alltså inte att en stannar i sin förståelse av världen, men väl var det stannas.

Det är märkligt att så många så systematiskt väljer att stanna sin analys vid just den här punkten. Det hade kunnat vara annorlunda, trots allt.

Närhelst en analys systematiskt stannar vid en viss punkt hos ett stort antal människor så blir det relevant att tala om hegemoni. Now, bli inte rädd för ordet "hegemoni" bara för att det ser stort ut - det betyder i all korthet att analysen systematiskt stannar vid en viss punkt hos ett stort antal människor. Inte hos alla människor, förvisso, men tillräckligt många för att det ska vara värt att ha ett begrepp för det.

Så. Vad händer när ett stort antal människor stannar sina juridiska analyser vid att någonting är dåligt eftersom det är olagligt?

Vanligtvis att det blir oerhört svårt att diskutera lagreform med dem. Eftersom diskussionen stannar vid "men det är olagligt!", och allt utöver det är utanför de mentala ramar som den andre satt upp för sitt varande i världen.

Det finns, avrundat till närmaste tvåtal, två sätt att hantera närvaron av hegemonier. Det ena är att böja dess logik så stenhårt att den sprängs. Det andra är att försöka verka inom de väldigt förutsägbara ramar den sätter upp.

Ett exempel på det förra i frågan om så kallad piratkopiering är att använda ett annat exempel än piratkopiering. Så som, exempelvis, sex. Låt oss säga att riksdagen på något vis lyckades göra utomäktenskapligt sex olagligt. Skulle människor sluta ha oäkta sex med varandra då? Förmodligen inte. På samma sätt är det med piratkopiering. - Ni ser den rörelse som görs här. Ta någonting som inte är fildelning, applicera logiken olagligt = dåligt, och se hur logiken självförstörs.

Ett exempel på det andra är att tillfälligt acceptera den stackars drabbade artistens öde. Enklast då genom att bli den drabbade artisten, och berätta inifrån om hur det känns att helt plötsligt ha en marknad som är större än vad en någonsin trodde att den skulle bli. Tack vare alla dessa människor som helt okynnes gjort reklam för ens verk. - Dvs, att förvandla det här med att bli "drabbad" av piratkopiering till någonting annat än vad hegemonin antyder att det är. Genom att vara drabbad, helskinnad och bättre rustad att möta världen tack vare det.

Vad en däremot inte får göra med hegemonier är att förneka dem. För de finns, och folk kommer att följa dem slaviskt om de lämnas opåverkade av yttre stimuli. De kommer att hävda det hegemoniska in i döden om det så krävs. Bokstavligen. Och om vi förnekar detta, så kommer vi att banka våra retoriska huvuden blodiga mot deras systematiska oförståelse av den värld de lever i. Utan vinst, men med desto mer frustration.

Förlåt dem, för de vet inte bättre.

Förändra dem, för de kan veta bättre.