Den store mannen. Oh, och så Assange

Jag har diskuterat Assange med folk de senaste dagarna. Faktum är att jag har haft anledning att tala med folk jag inte talat med på länge tack vare karln - och än mer haft tillfälle att tala om ämnen jag sällan talar om.

Det är onekligen värt en tacksamhetens tanke.

En av dessa saker är the Great Man theory of history. Den går att förenkla till tanken att det ibland spottas ut extraordinära människor ur den stora massan, som sedermera går och förändrar världen med sin extraordinaritet. Vanligtvis är det svårt att föra den här teorin på tal, i och med att den blivit så pass utkonkurrerad av sin nemesis. En måste antingen befinna sig i en akademisk miljö eller goda vänners lag för att ha anledning att föra den på tal; det var ett tag sedan den var inne, och det är inte direkt någonting som spontant dyker upp i morgonsoffornas diskussioner, så att säga.

Jag tror ni utan vidare kan förstå kopplingen till Assange och hens följeslagare här.

Den nemesis jag nämnde utgörs av vad jag tänker på i termer av trends and forces. Historien förändras inte av enskilda individer, utan av de mer övergripande sociala, ekonomiska och kulturella trender och strukturer som råder. Den miljö saker händer i är vanligtvis mer avgörande än de individer som befinner sig i denna - vilket månne är osmickrande att höra för individen i fråga, men vi har alla att konfrontera fenomenet att det finns väldigt många andra människor i världen.

Mitt favoritexempel på detta är startskotten till första världskriget. Det sägs vanligtvis att det startades av skotten i Sarajevo, vilka som bekant avlossades av en enda individ. Här skulle vi kunna tänka oss att trends and forces-tanken vederläggs av att en enda person förändrade allt. Men en närmare analys av de förhållanden (sociala, politiska, ekonomiska och kulturella) som var på plats när skotten avlossades visar att det förmodligen skulle bli krig enligt samma mönster ändå, och att det fanns gott om anledningar för ett sådant krig att bryta ut även om Gavrilo stannat hemma den dagen.

Därmed inte sagt att första världskriget var förutbestämt. Men det hade, med tanke på omständigheterna, lika gärna kunnat startas av någonting annat. Ingenting i hur landet låg krävde att just Gavrilo var den som startade allt; om tillfället gör tjuven så fanns det ett helt smörgåsbord av tillfällen.

Det behöver nog inte sägas att den här historieskrivningen är lite svårare att förmedla än "oh, det var hens fel"-versionen, och att det finns anledningar till att historieböcker har ett visst omfång.

Det behöver nog inte heller sägas att den inte heller gör sig populär bland Assangeanhängare. Vilket jag märkte av efter att ha skrivit ett inlägg där jag, med viss genomskinlighet, ställde just dessa två historiesyner mot varandra. Anhängarna vet förmodligen inte riktigt om att de företräder en hel historiesyn, men de gör det med desto större entusiasm.

Problemet med the great man theory är att den är politiskt irrelevant. En person må ha en aldrig så stor karisma, men den brutala sanningen är att det finns sju miljarder andra människor i världen, och deras problem är inte ett dyft sammanflätade med hur imagearbetet för enskilda kändisar artar sig. Deras problem har mer med de ekonomiska, sociala och kulturella strukturer som råder att göra, och den som låter sin politik kretsa kring någonting annat än dessa har ingenting med folks vardagar att göra.

Och en politik som inte berör folks vardagar - tja. Det finns sämre definitioner av meningslöshet. Onekligen.