Sitter Allianspartiet i opposition till sig självt?

När regeringspartier valkampanjar så är det alltid aningen dubbelsidigt. De måste å ena sidan motivera sin framtida existens som regeringsparti - valkampanj, ni vet. De måste å andra sidan motivera sin samtida existens som regeringsparti. Samtidigt.

Vilket innebär att de inte kan göra brutala utfall mot samtiden och säga att allting kommer att bli så mycket bättre om de blir valda. Det vore att göra brutala utfall mot sig själv, och i all kontraproduktivitet förklara för väljarna att de gjorde ett misstag i förra valet.

Vilket då är så nära motsatsen till lyckad valkampanj en kan komma.

Det går inte heller att göra brutala utfall mot oppositionen. Det är trots allt de som är oppositionen, det vill säga inte regeringen, och att skylla samtidens problem på dem är att erkänna sig själv maktlös. Om oppositionen styr landet från oppositionen, så kanske det förmodligen är bättre att bara rösta på dem på en gång och skippa hela grejen med fejkpartier som inte ens kan regera från regeringsposition.

Att valkampanja från regeringsposition är svårt. I princip så finns det ungefär en väg att gå, och det är att säga att en kommer att fortsätta som en gör i dagsläget. Att säga någonting annat är att underkänna sitt eget nuvarande regerande. Vilket är både dumt och onödigt att göra - det är trots allt oppositionens jobb.

Eller så kan en göra som osynlige Fredrik, och säga att Annie Lööf är det bästa som hänt svensk politik sedan förifyllda rekvisitionsblanketter.

Kul.

Det hela blir inte roligare av att den enda gången internet nämns i detta första startskott för Allianspartiets valkampanj är som verktyg för brottslighet. Som om de senaste femton åren - varav sex med Allianspartiet vid rodret - bara gynnat brottslighetens förmåga att samordna sig, medan civilsamhället förblir vid sin faxmaskin.

Jag kallar dem Allianspartiet, eftersom den osynlige Fredrik (och/eller hens spökskrivare) lägger oerhört mycket retoriskt krut på att påvisa enigheten i Alliansen. Oppositionen (inklusive Sd, märk väl) beskylls för att vara spretigt oeniga, medan Alliansen står likt en vakande koloss över svensk politik.

För att sammanfatta: regeringspartiet (det vi en gång kallade Moderaterna) sparkar igång valrörelsen genom att framhäva Annie Lööf, hylla allianssamarbetet, förklara internet vara ett redskap för mer eller mindre organiserad brottslighet, och på det hela taget förstärka intrycket av att inget problem i samhället är så komplicerat att det inte kan reduceras till ett textstycke.

Tja. För att vara ett självutnämnt arbetarparti så torde de förstå ironin i att göra oppositionens jobb åt dem. Hårt dubbelarbete är en dygd, trots allt.

Vi läsare, däremot, lämnas undrande varför vi ska ta Allianspartiets förifyllda existens som argument för någonting alls. Och någonstans i bakhuvudet inställer sig frågan om Annie - Allianspartiets stora affischnamn - verkligen blev tillfrågad innan Centerpartiet upplöstes.

Att valkampanja som regeringsparti är svårt. Onekligen.

Länkar utan beskrivande kontext: Röda berget, Böhlmark, Lasse, Flanera, Tokmoderaten,