Retorisk effektivitet

Retorisk effektivitet är ett sånt där underbart begrepp som med fördel kan användas för att plåga retorikstudenter. Inte minst som det är precis så nebulöst som alla bra seminarieämnen bör vara. Det kan nämligen betyda lite vad som helst, och således finns det väldigt mycket att säga om saken.

Det är också någonting en inte funderar på alldeles ofta. Inte bara för att en inte är en plågad retorikstudent, utan för att en vanligtvis är upptagen med att ha en problemfylld vardag fullt av saker som måste tas itu med senast i förrigår. Att tänka på obskyra och nebulösa begrepp hamnar långt ner på listan över saker att göra.

Det ligger nära till hands att tänka sig att retorisk effektivitet har någonting med övertygande att göra. Om jag skriver någonting, och någon annan läser detta och blir övertygad, så är det en effektiv text. Det luriga ligger i att fortsätta tänka tanken. Det gömmer sig trots allt mer än bara övertygande i begreppet, och vi hamnar på märkliga ställen om vi nöjer oss med tanken att effektiv retorik är övertygande.

Tänk dig att du är på en begravning och ska hålla ett tal över den bortgångne. Målet för talandet är inte att övertyga någon om någonting, utan någonting annat. Du är där för att skapa någon slags effekt, och det har mycket lite med övertygande argumentation att göra. Faktum är att det skulle se oerhört märkligt ut om du började lägga fram argument för varför sorg är en bra idé - det är inte riktigt det som behöver sägas.

Snarare vill du skapa gemenskap bland de sörjande, och bekräfta att det är fullt accepterat att känna sorg i denna svåra tid. Och för att göra det effektivt så behöver en ta till andra medel än när en försöker övertyga någon om något.

Som du ser så beror "effektiv" på vad det är en försöker göra. Det som är effektivt i ett sammanhang är verkningslöst i ett annat, och tvärtom. En storlek passar inte alla.

Den största nyttan med att ha tänkt tanken om retorisk effektivitet så här längt är att en börjar fundera på vilken effekt ens göranden och låtanden har. Behöver jag verkligen säga någonting, eller kommer situationen rulla vidare även utan mitt input? Vad vill jag uppnå?

Det finns en viss ironi i att retorik lär en den ädla konsten att låta bli att säga saker. Onekligen.

Men det får en också att inse att det finns väldigt många saker att uppnå. Det är inte bara att övertyga folk om att en själv har rätt, utan det finns andra målsättningar också. Beroende på sammanhang och kontext.

Ta bloggande som exempel. Målet är inte att skriva variationer på samma inlägg för att sedan, efter många om och menande omskrivningar, äntligen bli klar med det Perfekta Inlägget. Målet är snarare att skriva så pass intressant, varierat och regelbundet att folk börjar läsa ens ord, och efter hand gör dem till en del av sin vardag. Över tid så bygger en gemenskap med sina läsare, och efter hand så kommer de att lära känna ens sätt att skriva och tänka.

Effektiviteten ligger inte i ett enskilt inlägg. Läsare kanske upptäcker en på grund av ett inlägg om ett visst ämne, men de stannar för helheten. De vet att nästa inlägg kommer att bli precis lika bra som det förra (plus/minus), och att det därför är värt att vänta på detta. Och medan dagarna, veckorna, månaderna och åren passerar, så blir det du tycker intressant intressant även för läsarna. Eftersom du fått möjlighet att introducera dem för dessa ämnen.

Helheten är indeed större än de enskilda delarna.

Om du någonsin undrat varför modebloggare lyckas dra så oväntat många läsare, så vet du nu varför. De är effektiva på att göra sig själva till en närvaro i folks vardagar, och lyckas engagera sina läsare att intressera sig för hur det går för författaren. Ibland för att de liknar varandra, ibland för att de vågar skriva om personliga saker som inte kommer till tals annars, ibland helt enkelt för att kläderna är snygga - men alltid för att författaren är effektiv i sina försök att skapa gemenskap.

En av de största retoriska effekterna är att skapa en publik att vara effektiv på till att börja med. Bakvänt nog.

Nu finns det förstås tusen aspekter och nyanser att fortsätta den här texten med. Men min ambition är inte att vara utförlig, utan att få dig att börja tänka på olika sätt att använda dina retoriska superkrafter. Och att ge er läsare en ursäkt att börja diskutera ämnet i kommentarsfältet, på era egna bloggar eller med random människor i er vardag. Det bästa sättet att lära sig någonting är ju trots allt att prata om det med folk - en retorisk bieffekt, så att säga.

Det är månne lågt hängande frukt, men avslutningsvis vill jag nämna Böhlmarks plötsliga upphöjdhet till kändisskapet. För er som inte hört nyheten (eller läser i framtiden), så använde hen ordet "klappturk" i ett väldigt offentligt sammanhang, vilket resulterade i att hen numera inte längre har kvar sitt jobb inom Moderaterna. Och, än mer, att Moderaternas syn på invandrare har blivit skarpt ifrågasatt - om den som chefar över de sociala medierna kan använda ordet "klappturk" så som Böhlmark gjorde, vad säger då inte det om det sammanhang det sades i?

Det är garanterat inte den effekt hen försökte uppnå. Men visst är det en underbar illustration av varför begreppet "retorisk effektivitet" är precis så där fenomenalt nebulöst som varje bra tankeväckare behöver vara?