Växt till verk - en smula logik i mörkret

Det är milt sagt inne att klaga på Tillväxtverket. Än mer att förundras över absurditeten i dess existens - är inte ett sådant verk själva symbolen för hejdlös statlig byråkratisk tillväxt? Symboliserar inte detta verks existens en djup absurd röta i myndigheternas värld?

Egentligen inte.

Grejen är att det är en logisk följd av två saker. Det ena är organisationsteori, och det andra är ambitionen att skapa fler jobb. Låt oss se hur det här hänger ihop.

Organisationsteori har en central bas, och det är att alla organisationer ser ungefär likadana ut vad de än gör. Kaffe ska kokas, arbete ska fördelas, bokföring ska skötas och dagordningar ska uppställas. Bakom de aktiviteter som är specifika för enskilda branscher, så finns det en rad gemensamma nämnare som kan variera på olika intressanta vis.

En av dessa gemensamma nämnare är att folk tenderar att göra sina arbetsuppgifter, och bara undantagsvis beger sig ut i den större bilden. Rutiner etableras, och folk gör det de gör - och så länge ingenting går fel så håller sig folk där de är.

Detta är som det ska vara. Själva poängen med arbetsdelning är att folk ska kunna fokusera på att göra sin grej, och delegera allt annat till alla andra. Den specialiserade delen blir en sammanhängande helhet, och vinst händer.

Vi kan kalla det "applicerat tunnelseende". För den pedagogiska effektivitetens skull.

Baksidan med applicerat tunnelseende är att det inte finns några direkta incitament för att titta till helheten. Både internt på arbetsplatser och, viktigare för oss, mellan arbetsplatser. Folk blir fenomenalt inövade på sina specifika moment, men den större bilden uteblir.

Med alla dessa tunnelseende arbetsplatser som gör sin grej parallellt med varandra, så är det inte märkligt att de ömsesidigt missar att berätta för varandra vad de håller på med. Och, än mer, att strategiskt viktiga möjligheter för gemensamma ansträngningar åt samma håll uteblir, eftersom ingen kommer på tanken att göra dem. Ansträngningar som leder till ökad vinst, minskad friktion och andra luddiga begrepp som lystrat till namnet tillväxt.

Enter Tillväxtverket, vars funktion är att avapplicera tunnelseendet en smula.

Det finns en logik bakom Tillväxtverkets existens. Det är inte bara lyx, representation och dålig PR. Jag misstänker att det pågår en hel del ytterst oinspirerat rapportskivande, kaffekokande och möteshållande (som förmodligen har enorma likheter med hur det går till på andra arbetsplatser) där. Och att det mesta av arbetet som pågår där är precis så tråkigt och genomsegt (tänk synergistiska klusterstrategier) som vi förväntar oss att verkverksamhet ska vara.

Det är den logiska delen.

Sedan har vi den mindre logiska delen rörande krishanteringen, från både verk och ministerium. Men den får de stå för själva - jag vill för allt i världen inte frånta PR-branschen de tillväxtmöjligheter som mjölkandet av det hela ofrånkomligen kommer att leda till.

Månne är nu ett gyllene tillfälle att göra ett utspel om att the Pirate Bay är en förebild när det gäller just tillväxt. Men det är kanske att avapplicera tunnelseendet lite väl mycket? -