Make no mistake. Wikileaks har gjort ett fenomenalt viktigt arbete. Men lärdomen från detta arbete är inte att det behövs speciella människor med speciella egenskaper för att dela med sig av maktens hemligheter till världen.
Tvärtom. Det räcker med ett par vanliga personer med en hemsida. Resten är kringutrustning och parafernalia. Vad vi har att göra med är inte skurkar och hjältar.
Vad vi har att göra med är förändrade sociala, ekonomiska och kulturella villkor, vilket är något av det mest opersonliga som finns. I samma stund som det blev möjligt för vanliga människor att kommunicera med ljusets hastighet, blev det möjligt att läcka oegentligheter om personer och organisationer som tidigare förlitat sig på allmänhetens informationsunderskott. Det behövs ingen Assange för det - det behövs bara någon som har förmågan att hantera en nätuppkopplad dator.
Wikileaks satte under dramatiska former fingret på denna förändring. Den är inte ett potentiellt framtidsscenario, utan ett fait accompli.
Med andra ord är Assange en fenomenalbrutalt oviktig person i sammanhanget, och anledningen till att folk hakar upp sig på henom är att de gillar enkla historier med klart definierade skurkar och hjältar.
Det finns dock en fara med denna dramatisering av skeendet, och det är att Wikileaks blir en så dominerande symbol för denna förändring att de blir synonyma med den. I stället för att framstå som en opersonlig förändring i sociala och politiska omständigheter rent generellt, framställs det hela som en kamp mellan Wikileaks och världsordningen. Vilket leder till att personer som vill värna om denna förändring helt plötsligt finner sig indragna i idiotiska sidospår om enskilda personer som har gammeldags sex med random kvinnofolk som råkar befinna sig på plats under sina världsturnéer.
Jag tror ni börjar förstå varför jag är impopulär när Assange kommer på tal. Men jag har inget att vinna på att göra de senaste årtiondenas utveckling inom konsten att få saker sagda till att handla om en mans kamp mot medielogiken.
Och det har inte du heller.
Posts
Känner du till parabeln om Columbi ägg? Gordiska knuten?
ReplyDeleteEn syllogism är att ställa upp två premisser och sedan dra en slutsats utifrån dessa. Ett entymem är att göra detsamma, fast utelämna ena premissen. Jag vet dock inte vad det kallas när det bara är en premiss; månne är det ett lösryckt påstående eller en fråga i behov av kontext?
DeleteMen eftersom du nämner det, så kan jag ta tillfället i akt att påpeka att jag råkade skriva om just gordiska knutar häromdagen. Helt okynnes.
Jag tolkar ditt svar som att du inte alls förstod min poäng. Sorry, men jag trodde att den var uppenbar om man kände till de saker jag refererade till. Jag försöker igen:
DeleteSensmoralen i berättelserna om "Columbi ägg" och "den Gordiska knuten" är att även om vem som helst hade kunnat upptäcka Amerika, få ägget att stå upp, eller lösa den Gordiska knuten, så var det inte vem som helst som gjorde det och problemen ansågs till och med vara "olösliga".
När du säger att Assange inte behövdes och är oviktig i sammanhanget, då är det som när någon i berättelsen säger "upptäcka Amerika, äh, det kunde vem som helst ha gjort". Visst, vem som helst kunde ha gjort det - men det var Assange som faktiskt gjorde det. I efterhand kan det verka uppenbart, men jag tror inte alls att det var uppenbart innan Assange skapade Wikileaks.
Jag är smått brutal när det gäller korta kommentarer. Dels för att det är världens enklaste metod att hålla någon sysselsatt för evigt med sådana, men också för att det får plats så många antydda dubbelheter i ett kontextlöst påstående att det kan betyda vad som helst. Så i stället för att försöka gissa vad folk menar skriver jag mer eller mindre direkta uppmaningar att expandera argumentationen.
DeleteGärna till syllogismer, men entymem går också hem.
Dock. Att säga att Wikileaks är nyskapande är att ignorera fenomenet att pressetik och det journalistiska ethoset varit en faktor sedan tidningen etablerades som vardag. Att skriva om Sanningen, att avslöja oegentligheter och på olika vis driva ut månglarna ur templet har varit journalistiskt credo både länge och väl, och det räcker med att läsa en kursbok i ämnet för att se att Wikileaks inte direkt är den mest nyskapande av institution.
Det behöver nog inte sägas att journalismens ethos inte helt överlever mötet med den brutala politiska ekonomi som styr nyhetsbranschen, och att det snarare är de effektiviseringar i kommunikationsteknologi som utgör de nödvändiga förutsättningarna för det vi idag känner som Wikileaks. Det är inte Wikileaks som uppfinner internet, det är internet som möjliggör Wikileaks - och det är därför vi inte behöver Assange.
Det är inte så mycket en gordisk knut som en komplex uppsättning parallella utvecklingslinjer som alla leder åt samma håll. Bygg tillräckligt många båtar och någon kommer att upptäcka amerika - särskilt om det finns en väl etablerat system för handel som har ett starkt intresse av att slippa baxa allting landvägen.
Kontext är allt.
"Tvärtom. Det räcker med ett par vanliga personer med en hemsida."
DeleteVa, men, nej, det är väl klart det inte gör. Wikileaks är mycket mer än en hemsida.
"Det är inte Wikileaks som uppfinner internet, det är internet som möjliggör Wikileaks"
Internet är nödvändigt för Wikileaks men inte tillräckligt för Wikileaks existens.
"och det är därför vi inte behöver Assange."
Vi behöver inte dig och mig heller, men jag antar att det inte är din poäng utan den är att vi ska slänga Assange under bussen, hans pr-värde har förbrukats och han borde offra sig för saken. Det tycker inte jag. Faktum är att det är en ganska taskig inställning som jag börjar bli allt mer less på. Dessutom är inte hans pr-värde förbrukat, möjligen i den lilla ankdammen vi bor i men inte internationellt och för Wikileaks är nog vad de andra 99,9% av värdens befolkning tycker mer intressant.
...och med samma argument kan man avfärda nästan vilken framstående människa som helst. Så gott som alla idéer som har fört mänskligheten framåt har möjliggjorts av tidigare idéer och uppfinningar. Isaac Newton uttryckte det som "Standing on the shoulders of giants". Betyder det att du tycker att även han var oviktig?
DeleteNej, jag tycker att det du skriver är virrigt. Det är en falsk diktomi när du påstår att alternativet till hjältedyrkan skulle vara att Assange är oviktig. Det uppenbara alternativet är att ge honom ett erkännande för att han gjort någonting som är bra, utan att för den skulle gå till överdrift och göra det till hjältedyrkan. När det gäller resonemanget om journalism så ställer jag bara motfrågan: om nu Wikileaks är en så naturlig kombination av journalism och internet, varför skapades inte Wikileaks av en RIKTIG journalist???
Anledningen till att jag inledningsvis var kortfattad var att jag inte ville framstå som nedlåtande genom att förklara något som jag antog skulle vara fullständigt uppenbart, speciellt för någon med din bakgrund: historien om Columbi ägg är en förmaning till personer som likt dig avfärdar en bedrift med att "vem som helst skulle kunna gjort det"; det är väldigt lätt att i efterhand påstå att något är uppenbart och en naturlig konsekvens av omständigheterna. Innan någon har genomfört bedriften är det däremot inte lika enkelt. När det gäller begreppet "falsk diktomi" ovan så hoppas jag att i alla fall DET är så uppenbart att jag inte i detalj behöver förklara vad det innebär?
För att inse hur fel ditt resonemang är tycker jag att du skall fundera över påståendet "Bygg tillräckligt många båtar och någon kommer att upptäcka amerika..." i kobination med Kinas historia inom sjöfart. Om du inte vet vad jag syftar på så var det i korthet så att Kina byggde massor av båtar, men i stället för att upptäcka Amerika så stoppades utvecklingen genom politiska beslut.
Mårten: är du säker på att du läste rubriken? Inget personligt, Assange, men tack vare det faktum att samhället är större och mer komplex än en dokusåpa så behövs du inte längre.
DeleteDet är inte mer inblandat än en tradtionell historiesyn. Personligare än så är det inte.
Patrik: det kinesiska systemet är intressant, eftersom det påvisar bristen i att placera allt för mycket social relevans på en person. I ena stunden byggs den största samling skepp som någonsin skådats; i nästa blir kejsaren övertygad av sina konfucianska rådgivare att skepp inte riktigt är vägen framåt. Och förstör mer eller mindre allihop, helt kynnes.
Det är dock inte kejsaren som gör det möjligt för dessa tvära kast att hända. Att någon blir övertygad om någonting är inte i sig själv en garant för att ngonting inträffar. Folk blir övertygade hela tiden utan att något egentligen händer. Det är inte kejsaren som är huvudperson, utan det sociala maskineri som omger tronen.
Makt är trots allt inte en egendom, utan en relationell egenskap.
Om vi ser till samtiden så har vi ett relativt nytt socialt maskineri, som möjliggör nya former av maktrelationer. Assange har använt detta, men hen är långt ifrån ensam. Du och jag använder dem trots allt i den här diskussionen. Om än med långt mindre läsarskara.
Det som skiljer Assange från "vem som helst" är att Assange trots allt vågar göra det han gör. Det kan man inte tillskriva vem som helst.
ReplyDeleteDet finns något mänskligt i att fega ur. Men det har han inte gjort. Ge honom det.
Vem är Assange?
DeleteJag tycker att du har fel. Det behövs visst speciella människor med speciella egenskaper. Tyvärr saknas sådana nästan helt inom MSM. /Anders
ReplyDeleteI princip skulle vem som helst sätta upp den tekniska utrustning som Wikileaks har. Men det är knappast vem som helst som skulle klara trycket att våga lägga ut informationen och forsätta ha den uppe när det blåser. Vilket du ser om du tittar dig omkring.
ReplyDeleteInte bara det, man måste också få människor att tro på organisationen så att de är villiga ta risken att läcka till just dem.
Delete