Jag är böjd att hålla med. Det är roligare, ger omedelbarare respons och känns effektivare.Och allt som sägs är förmodligen bortglömt som en nyans i informationsekologin fem dagar senare. På gott och ont.
Now, det finns något av en tendens att ställa det ena mot det andra. Twitter mot bloggande. Vilket månne är begripligt om vi tänker i termer av vad en ska lägga sin begränsade tid till - men rent generellt är det en rätt märklig sak att göra. Bägge är ju trots allt former av deltagande i samtiden, om än med olika avtryckare.
När jag lägger fram de här så brukar vissa lyfta på ögonbrynen. Bloggande som deltagande i samtiden? Hur tänker jag nu?
Tja, försök gärna argumentera för motsatsen. Det är en utmaning.
Många har valt att trappa ner på bloggandet till förmån för twittrandet, med motiveringen att det senare ger mer omedelbar feedback. Det är okej; i de sociala mediernas skinnerbox väljer vi alla våra stimuli. Men jag drar mig för att ställa upp det ena mot det andra - varje socialt medium följer sin egen logik, och vissa dagar är helt klar mer lämpade för vissa logiker än andra.
Humör, kallas det.
Och precis som vi är på olika humör på olika dagar, så händer det ibland att vi är på olika sociala våglängder olika dagar. Ibland är det tid att svinga sig ut på de snabba linorna och slänga käft med sina medmänniskor; ibland är det tid att luta sig tillbaka, fundera över formuleringar och låta tanken ta tid.
Vissa dagar händer bäggedera, samtidigt. Vi skulle kunna kalla det ett bra humör.
Må dina vandringar i informationsekologin göra och hålla dig på bra humör. -
Posts
No comments:
Post a Comment