Stackarn.Ni ser, folk har fått för sig att en utbildningsminister måste veta någonting om utbildning. Det är fel. Ministrar sysslar inte med utbildning, inte ens om de råkar vara utbildningsministrar. Ministrar sysslar med förvaltning och regeringsduglighet, och behöver därför inte kunna någonting särskilt om det de råkar administrera. Så länge de har de elementära kunskaperna om regeringsduglighetens grunder på plats, så kan de fylla ganska precis vilken ministerpost som helst utan vidare bekymmer. Deras jobb är ju trots allt att samordna och koordinera de som faktiskt gör saker i världen, vilket är någonting helt annat än att faktiskt göra sakerna i fråga.
Så all denna kritik om att rektormajor Björklund bevisligen inte vet någonting om utbildning, och förmodligen inte rört en tidsskrift om pedagogik på sisådär en trettio år - är helt bredvid poängen. Det spelar ju trots allt ingen roll ifall karln kan någonting om saken eller inte - så länge de som faktiskt kan sin sak är samordnade och regeringsdugligt ministrerade, så är allt som det ska.
Så ni som har tagit för vana att kritisera stackars Björklunds envisa trofasthet vid förra årtusendets minst effektiva pedagogiska metoder - tänk om!
Det är trots allt inte Björklund som är bekymret. Hen passar perfekt i rollen som [generell minister%5], trots allt, och alla som haft anledning att konversera med Björklund är rörande överens om att hen är en trevlig prick. Inte minst den lilla skaran partitrogna.
Det är snarare de olydiga underordnade ute i verksamheten som är bekymret. De gör saker utan att bli ministrerade först, och skapar alla sorters oreda på kontoret genom sina oadministrerade experiment i oortodoxa rutiner. Björklund har i flera år gjort helt regeringsdugligt rätt i sina svar på detta - tillsättandet av utredningar och översyn av rutiner - men intet tycks vara tillräckligt för att få bukt med bekymren.
Vi borde med andra ord inte kritisera Björklund för hens eventuella bristande förståelse för utbildningens väsen. Snarare borde vi känna sympati med hens eviga kamp för att hålla ihop det uns av regeringsduglighet som fortfarande finns kvar på utbildningsdepartementet - inte trots utan just på grund av hens eviga beredskap att göra rätt när saker går fel.
Kämpa på, Björklund! Mot bättre vetande!
Posts
Jag tycker man kan ge Björklund rätt mycket beröm för att han är en av få ministrar, eller rentav unik i regeringen, som agerar främst utifrån sin ideologi istället för som förvaltare av Anders Borgs utdelade pengar.
ReplyDeleteIdeologin och dess resultat när den filtrerats genom hans ämneskunskap kan man ju sedan tycka vad man vill om, t.ex. att den påminner om tanter och farbröder som ger en små tips om hur man skall uppfostra sina barn; det har de ju själva gjort en gång i tiden, och de tror sig inte bara minnas hur det gjordes utan också att det lyckades alldeles förträffligt bra. Sedan kanske man träffar deras barn.
/J
Intressant inlägg av dig! /Fredrik
ReplyDelete