Till morgondagens resenärer

Jag är hemma igen efter Ung Pirats tredje introduktionsutbildning, och precis som efter tidigare gånger så undrar jag över vem som lärt sig mest. Jag i min roll som introduktör/utbildare, eller deltagarna i sin roll som underbara människor?

En aspekt av att vara utbildare är att en aldrig riktigt vet vad det är ens åhörare lär sig. Alla kliver in i rummet med olika bakgrunder, förkunskaper, förväntningar och - lurigt nog - humör. Vilket innebär att det en säger tas emot på olika sätt av olika personer, och än mer att olika saker stannar kvar när en lämnat dem till sina egna tankar.

Vilket, onekligen, är vad det hela går ut på. Att plantera små frön av inspiration och sedan ge dem tid att växa fram till vad de nu råkar bli.

Vad de än råkar bli.

Det omvända är förstås också sant - eftersom det är så olika personer på plats under dessa helger, så vet jag aldrig riktigt vad jag kommer lära mig under dem. Det framkommer efteråt, när de små fröna funnit sig tid att växa till vad de nu råkar bli framöver.

Jag vet inte riktigt vad jag lärt mig i helgen. Men jag vet en sak, och det är att om Ung Pirats framtid ligger i de nyintroducerade piraternas händer, så finns det ingen anledning att oroa sig för någonting alls.

Nu fortsätter byggandet av den bättre framtiden. En inspiration i taget.

(:~~~~~~~~