Internetkultur

Jag har fått offlinekommentarer om att jag använder ordet 'internetkultur' på ett väldigt löst vis. Jag använder det som om ni redan har en bestämd uppfattning om vad det handlar om, som om det inte behöver förklaras närmare. Jag funderade inte mer över detta förrän för några dagar sedan, när jag försökte förklara just internetkulturen för en offlinemänniska. Jag försökte, men jag lyckades inte riktigt till en början. Men sedan, efter ett tag, lossade det, och förståelse hände.

Jag misslyckades i början eftersom jag konsekvent hänvisade till platser online. Det ingår inte riktigt i min världsbild att det finns människor som inte känner till vissa saker, så jag hänvisar ständigt till dem. Alla känner till dem, right? Alla vet att vatten är vått och att bollen är rund, eller hur?

Jag började med att prata om Blackboard. Now, att personen jag pratade med inte kände till det är inte så konstigt, eftersom det är ett halvobskyrt webbverktyg som vi studenter använder för att samordna betyg och annat byråkratiskt. Det är inte en del av internetkulturen per se, men väl en del av min vardag. Direkt efter att jag nämnde det så kom jag på att det var lite fel approach; lite som att börja förklara fotboll genom att gå igenom offsideregelns aspekter och nyanser. Inte helt optimalt.

I stället för att dra den generella slutsatsen att jag nog borde prata om något annat än en hemsida så gick jag vidare med att prata om Encyclopedia Dramatica (NSFW). Det är, för de av er som mot förmodan inte skulle känna till det, en av de största samlingarna av internetmemer som finns där ute. Ytterst få saker som cirkulerar där ute i termer av Advice Dog, Longcat, epic win eller andra stående skämt finns inte att läsa om där (i någorlunda rumsrena ordalag). Det är fortfarande fel ställe att börja på, dock; för att fortsätta fotbollsmetaforiken så är det som att diskutera teoretiskt giltiga undantag från hands-regeln och de situationer då det är tillåtet för en spelare att för ett ögonblick snudda vid bollen med handen. Intressant, men - ja. Ni förstår.

I brist på pedagogiskt skarpsinne tänkte jag att - filmer. IMDB. En sida som diskuterar sådant som även hen intresserar sig av. Hen lös upp lite grann när jag visade en sida med hens favoritfilm, men det dog lite när det visade sig att det bara fanns text på engelska. I fotbollstermer började jag nu att diskutera gräsets olika grader av grönhet och de olika grässorternas effekt på hur bollen studsar. Lite mer i fas, men fortfarande off.

Som den juggernaugt av empati och förståelse jag är fortsatte jag sedan med att visa Youtube. Här kom ett visst gensvar direkt - rörliga bilder! Saker som rör sig! Nästan som teve, fast ändå inte. Som teve, fast alla som vill kan ladda upp sina egna filmer. Hen började förstå konturerna av internätet nu, get the gist of it, skönja bergen vid horisonten. Jag hade lyckats förklara att det finns två lag om elva personer styck och att de på något sätt stod i opposition mot varandra.

I en akt av gudomlig inspiration gick jag vidare med att visa Wikipedia. Jag tänkte visa sidan om hens hemby, men den var kort. Elva ord kort. Hen frågade vem det var som skrivit den här skitsidan, och jag svarade att det är vi som gör det - vi användare. Jag fortsatte med att säga att hen, om hen ville, skulle kunna få skriva om sidan på ett längre och bättre sätt om hen kände för det och hade tålamod till det. Hen skulle inte få något betalt för det, men skulle veta att hela världen kunde läsa allt som stod att finna om hens hemby, och att hen hade gjort en insats för att sätta den byn på kartan. Och hen skulle veta att det var en insats som gjordes av den som visste bäst om det - ty vem vet mer om byn i fråga än de som bor i den?

Just där, just då, lyckades jag förklara att fotboll är en sport där två lag med hjälp av olika taktiska manövrar, sociala organisationer, fotfärdighet och individuella initiativ på dynamiska och spontana vis söker ta bollen förbi det andra lagets spelare in i respektive mål - samtidigt som spelet ska fortgå inom vissa snävt definierade ramar och regler, och att det avbryts om och när någon av dessa ramar och regler bryts. Plötsligt lyckades jag överföra förståelsen för att internet inte är en plats där saker finns, utan en plats där folk gör saker, en plats där saker händer. Just där, just då, föddes insikten om att internet inte är en plats att konsumeras, utan en plats att aktiveras. På dynamiska och spontana vis, men samtidigt inom vissa ramar och regler.

När jag använder ordet 'internetkultur' är det väldigt mycket en sådan betydelse jag avser. Inte nödvändigtvis det vi använder internet till, även om det är en del av det hela. Inte nödvändigtvis de interna skämt vi nätvarelser kastar till varandra, även om de ingår. Inte nödvändigtvis de databaser vi refererar till, även om de är viktiga. Inte heller nödvändigtvis de mediekanaler eller ens de sidor vi besöker. De är en del, men de är inte huvudsaken.

Poängen, huvudsaken och det viktigaste med internetkulturen är inte vad vi gör, utan att vi gör. Inte vad vi använder den moderna globala kommunikationsteknologin till, utan att vi använder den. Inte vad vi delar med oss om våra åsikter om, utan att vi gör det. Inte vad vi bloggar om, utan att. Inte vad, - att.

Det är det jag menar när jag talar om internetkultur.

Välkommen till internet.

Outlook good

Saker är i görningen. Kronprinsessan ska gifta sig i enlighet med grundlagens alla regler. IPRED klubbades igenom i strid mot de flesta av samma regler. Rättegången segar vidare. Det finns inte direkt någon brist på saker att skriva om. I alla fall inte saker som ligger i tiden.

Jag har en tendens att vara ur fas i tiden, dock. Om en timme - klockan 01.00 - öppnar min replokal, och jag ska börja slutrepetera morgondagens roll. Med mig kommer jag att ha mina trogna repetitionspartners Torktumlaren, Torkskåpet och Tvättmaskinen. Jo - vi har dygnetruntaccess till vår tvättstuga, och genom att kombinera tvätt och talövning så slår jag två nödvändigheter med en dygd. Dessutom så tvingas jag tala högre för att överrösta alla maskinationer, vilket är bra, eftersom jag har en tendens att vara, ah, en aning tystlåten. Ännu mer dessutom så ligger tvättstugen i ett eget hus, vilket gör att jag kan tala hur högt som helst utan att någon bryr sig. - I tvättstugen kan ingen höra dig tala fel.

Morgondagens roll är en riktigt ärkekristen någon, en person som ingen vettig människa kan tycka om, egentligen. De av er som läst Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda vet precis vilken slags ärkekristen personlighet jag talar om, och förstår vidden av hur ytterst jobbig denna människotyp är.

Om ni mot förmodan inte har läst Weber, så går resonemanget i all korthet ut på att vissa delar av protestantismen tror att Gud belönar de rättrogna med materiell framgång, och att den som arbetar hårt och flitigt också kommer att belönas med Guds kärlek. Den som är rik är alltså god i Guds ögon, och ju rikare en är desto kärare är en. Det finns (förvisso) ett antal nyanser och aspekter och detaljer av det här som jag springer förbi, men detta är Essensen. Detta är min roll för morgondagen.

Sålunda kommer jag, min konfirmandbibel och min gråa kostym att komma till skott. Jag kommer att stå inför gruppen och med väl inövat självförtroende proklamera att Gud älskar mig, och att jag tror på Henom nästan lika mycket som Hen tror på Mig. Med Bibelen i högsta hugg.

Det blir kul.

Jag är inte helt i fas med tiden. Men det gör inte så mycket. Inte i dessa tider.

Outlook good.

Raggning

Trollhare skrev för tid sedan den smått bevingade formuleringen "tanken på att för en kort period räknas som heterosexuell fick mig att må illa". Det är en något tillspetsad formulering, men den fångar ändå en viss sanning, resonerar med ett visst något i mig. Det får mig förvisso inte att må illa att folk tror mig vara en sexuell varelse, men det är onekligen ytterst irriterande.

Det händer oftare än en kanske tror. Aaron skrev i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg att hen aldrig - bokstavligen - hört talas om asexuelitet, vilket förmodligen stämmer för de allra flesta andra också. Det stämde definitivt på de som för ett tag sedan försökte sätta in en stöt och ragga på mig.

Att hantera folk som raggar på en är en konst. Att vara asexuell är inget alternativ i raggningens universum: en är alltid sexuell, och denna sexualitet tar sig uttryck antingen gentemot den raggande eller mot någonting annat. Någonting tredje gives icke.

Så, när någon raggar på en så finns det alltså två alternativ: att svara med ett positivt gensvar, eller med ett 'du är ful'. Antingen eller. Nyanser däremellan är obefintliga och/eller osexiga. Den asexuella dimensionen är akut frånvarande från situationen redan från början, och inget annat än en heroisk pedagogisk prestation kan införa den.

Jag är ingen pedagogisk hero. Men jag är inte heller särskilt bra på att be folk att GTFO. Sålunda hamnar jag, om och om igen, i situationer där jag tvingas agera mer eller mindre sexuellt. Inte hela vägen, men, ni vet, den där delen som är förspelet innan förspelet innan förspelet. Ibland är det till och med kul, men för det mesta är det ren reflex, någonting jag gör för att inte förolämpa den raggande, på samma sätt som en omedvetet låter bli att gå in i folk på stan. Det är mindre intresse än omedveten social kompetens, mer dammkorn i ögat än flirterande blinkning.

Jag skulle förstås kunna lära mig att bli rakare och elakare, och bara avvisa folk som försöker med en gång. Men jag är inte särskilt bra på vare sig rakhet eller elakhet, så därför frågar jag i stället er om ni har några bra knep för att omdirigera samtalet från 'du och jag, ikväll, yeah' till, säg, andra saker som till exempel Aristoteles nikomachiska etik eller gårdagens väder eller fiskhuvuden eller vad som helst annat som faktiskt är intressant. Knep för att hålla samtalet vid liv men utan att hålla några som helst sexigheter igång samtidigt, med andra ord. Knep för att göra livet bland sexuella lite mer smidigt, och lite mindre fyllt av missförstånd. -

En trojan

En trojan har drabbat min dator. Den stjäl min bandbredd, tar sig liberala friheter med min processorkraft, byter ut min skärmsläckare mot sig själv och gör att datorn låter på maxnivå konstant. Den har drabbat min dator och tagit över kontrollen över processorerna, och har enbart och endast sitt eget syfte för ögonen.

Now, innan ni alla börjar prata om vikten av antivirus och det kloka i att inte öppna filer som bifogas i epost från okända källor, så vill jag bara säga att just den här trojanen inte gör någonting. Faktiskt. Det är okej. Jag bjöd in den. Jag installerade den. Jag gav den klartecken att fungera. Och jag vet precis vad den gör. Och jag gillar det.

Det jag talar om är förstås inte en riktig trojan, i betydelsen spy/malware, men den gör ändå allt det jag sagt ovan. Den stjäl bandbredd, gör min dator högljudd och använder massor av processorkraft. Men den gör det på ett bra sätt. För ett ändamål jag gillar. Och jag kan pausa den eller stänga av den när som helst. Och den är smidig nog att göra allt detta på ett sådant sätt att det knappt märks att den är igång.

Det jag talar om är, förstås, en form av frivillig trojan. Det är ingenting annat än Rosetta@home, ett projekt som använder den processorkraft jag inte använder när jag sitter och skriver (eller är ute och ränner på  föreläsningar och annat) till att simulera hur proteiner och annat bioteknologiskt fungerar. Detta i syfte att hitta bättre botemedel mot diverse sjukdomar, och skapa en större förståelse för hur livets byggstenar förhåller sig till varandra. Grundläggande forskning, med andra ord.

Tanken är att det finns tusentals datorer ute i världen, och att de flesta av dem egentligen inte används till någonting särskilt större delen av tiden. Väldigt många datorer är långt snabbare än de behöver vara, och använder ytterst sällan sina processorer till max. Samtidigt finns det väldigt många problem som skulle kunna lösas om vi bara kunde frammana den datorkapacitet som behövs för att knäcka koden. Å ena sidan massor av oanvänd datorkraft; å andra sidan problem som kan lösas med hjälp av massor av datorkraft.

Hmm.

En superdator kan förvisso räkna ganska mycket ganska fort, men den står sig slätt i jämförelse med tusentals datorer i frivillig samverkan. De gnistor som kan uppstå i ett sådant samarbete är, i alla ordets bemärkelser, magnifika. I det här fallet kanske till och med så magnifikt som ett botemedel mot HIV.

Jag donerar gärna min oanvända datorkraft till ett sådant ändamål. Gör du?

Födelsedagspresenter

Om tolv timmar har jag tenta. Jag borde sistaminutenplugga mig till sömns, men i stället börjar jag fundera på vad jag ska ge folk i födelsedagspresent. Ni vet. Så där som en gör när en aktivt inte tänker på någonting annat.

Helt plötsligt i mitt funderande snubblade jag över den Perfekta Presenten till någon. Now, någon kanske läser det här, så jag kan inte skriva vad det är. Eller vem. Eller varför. Det är grand, i alla fall. Problemet - det finns alltid ett problem - är att jag inte vet om någon har fått just detta något i present av någon annan än eller inte (eller införskaffat den på egen hand), och jag vet inte hur jag ska ta reda på det. Att fråga om hen hört talas om presenten i fråga vore lite genomskinligt, och skulle förstöra överraskningsfaktorn, så det är uteslutet.

Hen bor dessutom ganska långt bort, och har sina ägodelar distribuerade över ett antal inte helt lättillgängliga platser, så det fungerar inte heller att snabbt snoka igenom dem för att se om den finns där eller inte. I alla fall inte med någon större grad av visshet.

Hmm.

Hur gå till väga för att ta reda på om Presenten fortfarande är Perfekt utan att avslöja den i förväg?

Jag hoppas det inte kommer upp som tentafråga...

I fas med samtiden

Hanna - alla i bloggosfären känner varandra på förstanamnsbasis - skriver att TPB-målet ligger oerhört rätt i tiden i relation till hens studiesituation. Jag kan inte annat än att tänka att det ligger rätt i tiden även för mig. Jag läser förvisso inte juridik, men - ändå.

En annan sak jag inte läser, eftersom det ironiskt nog blev inställt, är minikursen Mediekultur och konvergens (4p), som skulle handla om hur nya medier samverkar och påverkar i denna nya tid. De av er som hållit ett halvt korpöga öppet de senaste dagarna har märkt att det hänt en hel del när det gäller nya medier och deras samverkande påverkan på saker och ting.

Någonting jag faktiskt läser, och som i allra högsta grad är relevant i all aktivitet kring målet, är retorik. Dels hör retoriken, av hävd, hemma i det juridiska, och dels så sker väldigt mycket retorik kring det som pågår. Roswells insats i rättegången hittills tjänar som ett ytterst konkret exempel på att det som står i samtliga mina fyra kursböcker faktiskt stämmer: det gäller att förbereda sig i tid, öva, träna, repetera, gå igenom materialet, öva, sortera bort det oviktiga och oväsentliga, vara kort och koncis i framställningen, öva, undvika att tråka ut publiken, börja förbereda sig i tid samt öva. Vi har nu ett ytterst pedagogiskt motsatsexempel att peka på - en god retoriker gör inte så här.

Ett par goda retoriker är däremot Rick och Christian. Jag vet inte om de läst ämnet i fråga, men de lyckas i alla fall få till det när de uttrycker sig. Till skillnad från, - tja. Ni vet ju vem.

Ett annat ämne som ligger oerhört rätt i tiden är konstvetenskapen, som sparkar igång på måndag. Det går inte att komma ifrån att det finns vissa konstnärliga aspekter av och kring rättegången, inte minst teatrala och televisionära. Ibland tycks det mig som att hela den gemenskap som bildats kring och på grund av denna är ett konstverk i sig självt, någonting att ta tillvara på och njuta av, precis som en soluppgång eller en vacker tavla. Vår tid är, som de säger, nu.

Ett tredje ämne som också passar sig i tiden (som förvisso inte sparkar igång förrän om fem veckor för min del, men jag har tjuvstartat lite) är sociologi. Religionssociologi, för att vara exakt. Durkheim skriver om de känslor, ritualer och magnifika gnistor som Dreyfusaffären frammanade på sin tid, och det är svårt att inte se paralleller när en läser hens ord. Religion är inte primärt ett dyrkande av ett Högre Väsen, utan ett dyrkande av den kollektiva kraft som människor i samverkan uppvisar. -

Jag är optimistisk. Jag känner mig i fas. Jag blickar ut över framtiden i trygg förvissning om att den kommer att bli både intressant och lärorik.

Outlook good, som min magiska åttaboll skulle säga.

Frågor, svar, förtydliganden, kramar

Jag fick onekligen svar på tal när det kommer till mitt bloody långa inlägg om asexualitet. Fem kommentarer (i skrivande stund) av lika många läsare. Oerhört glädjande, och oerhört välkommet. Jag funderade en stund på att skriva en lång svarskommentar, men sedan tänkte jag att det vore jobbigt med en lång kommentar efter ett långt inlägg. Tårta är gott, men tårta på tårta är en pleonasm.

Bättre då med ett nytt inlägg, i stället, där alla frågor och invändningar får det utrymme de förtjänar.

Först ut en kram till Mia (Avenit, asexuell, vän), som gillade liknelsen om fågelskådarna. Sedan en likadan till Malin-bollen, som frågade snällt.

Aaron frågar hur det här med attraktion och kärlek ter sig för en asexuell. När det gäller kärleken så tar den sig uttryck precis hos alla andra: nyfikenhet, intresse, en önskan om att få den Andre att le, neurotisk besatthet - hela paketet, från alfa till omega. Förutom, då, den sexuella biten. Attraktion fungerar även det som hos andra, men med andra förtecken. Vissa människor har mer 'vill vara med'-faktor än andra, men den grundar sig inte i sexighet, utan i - annat. Exakt vad beror på vem och var, så som så mycket annat. Allt intresse för medmänniskor är inte enbart sexuellt intresse, även om mycken tonvikt läggs vid sådant.

Andreas frågade om var gränsen för sex går, och om jag tyckte att det finns snygga människor. Now, jag vill inte skriva ännu ett bloody långt inlägg, så jag nöjer mig med att svara på den förra frågan med en nickning och ett 'det är onekligen en väldigt bra fråga'. På den senare frågan är svaret att det, onekligen, finns vissa människor som lyckas fånga min uppmärksamhet på ett positivt vis. Det brukar dock ligga mer i deras sätt att röra sig än i deras utseende per se; folk som rör sig snyggt blir snygga, hur de än råkar se ut. Sexighet is optional.

Livsagnostiker är avers mot min definition av den romantiska kärleken. Den är, enligt henom, för snäv och för generaliserande, på samma gång. Min definition ser, i okonstlad form, ut så här: den romantiska kärleken går ut på att de tu inte har sex med någon annan utan sin medparts tillåtelse. Invändningen mot detta består i att det, faktiskt, finns sådana saker som öppna förhållanden, polygama förhållanden och dylika former av förhållanden där de inblandade, trots allt, har sex med andra än medparten. Min definition är därför fel och överdrivet exkluderande.

Jag tror invändningen bygger på ett missförstånd. Jag säger inte att poly- och/eller öppna förhållanden inte förekommer. Jag säger att de är undantagna från normen, och att det krävs ett aktivt beslut från de inblandade för att ett förhållande ska bli ett sådant. Ett förhållande där bara den ene lever i ett öppet förhållande och agerar därefter är inte ett öppet förhållande; om den andre tror att det är ett traditionellt förhållande så är den andre Otrogen, rätt och slätt. Enbart och endast i de fall där bägge är överens om att förhållandet är någonting annat än ett traditionellt sådant är det tillåtet för de inblandade att bege sig ut i världen på nya erövringståg. De följer inte normen, men de måste ändå förhålla sig till den, och definieras negativt (i logisk bemärkelse) av den.

Det förekommer förhållanden som inte är monogama. Givet. Men dessa är sådana att det någon gång under förhållandets gång gjorts absolut klart att det inte är ett monogamt sådant. Nyckelordet i min definition är tillåtelse. Att tillåtelse faktiskt ges ibland gör inte definitionen ogiltig, precis som att tyngdkraften inte upphävs när ett flygplan lyfter. Flygplan måste fortfarande bry sig om tyngdkraften, även uppe i luften; icke-monogama förhållanden måste finna sig i att vara definierade utifrån någonting de inte är, även och särskilt när de försöker vara någonting annat.

Oh my. Vi har inte nått gränsen för bloody långt än, men nästan. Vi stannar där, innan folk börjar klaga på att jag skriver för mycket. -

Nya tider, omärkliga tider

Idag, denna dag som är den sextonde februari, börjar rättegången mot TPB. Detaljerna i målet är, på det hela taget, oviktiga. Deltagarna i målet är inte heller viktiga. Utgången i målet som sådant är, på det hela taget, irrelevant.

Det är dock fortfarande en viktig dag. Och en viktig rättegång.

Idag, denna dag som är den sextonde februari, börjar en ny tid. Det är en mycket omärklig tid. Den ser väldigt mycket ut som den tid som var innan den nya tiden började. Skillnaden, det som gör det möjligt att tala om en ny och en gammal tid, är att det från och med idag går att tala om före och efter rättegången.

Tiden före rättegången, dvs i går, mer eller mindre, såg ganska precis likadan ut som idag. Vi har samma datorer, samma programvaror, samma fildelningsnätverk, samma vardagsbekymmer, samma garderob och samma liv som igår. Ingenting i det fysiska har förändrats. Bussarna går som vanligt. Cyklisterna är lika psykotiska som alltid. Brödrosten är fortfarande trasig. Saker och ting är, till synes, exakt identiska med hur de var igår.

Dock. Någonting ligger i luften. Någonting håller på att hända. Någonting i tidsandan håller på att konsolideras och manifesteras. Vissa saker är mer möjliga idag än de var igår. Vissa saker som igår bara var teoretiska möjligheter är idag realiserade händelser. Vissa saker som igår rörde sig på tänk om-planet är idag någonting som hänt för fem minuter sedan, och kommer att hända igen om fem minuter.

Idag, denna dag som är den sextonde februari, börjar rättegången mot och om TPB. Idag, denna första dag i den nya tiden, samlas tusentals pirater i en virtuell men fruktansvärt verklig gemenskap. Tusentals gnistor möts, utbyter idéer, diskuterar framtiden och bygger på så vis nutiden. Tusentals virtuella ögon riktas åt samma håll, men till skillnad från den gamla tidens tevetittande ögon som enbart betraktade, har dessa ögon en röst. En röst var.


Hur det än går i rättegången så är processen redan igång. Den kommunikativa bollen är i rullning, och inget - inget - kan få folk att sluta prata med varandra. Inte Antipiratbyrån, inte FRA, inte IPRED, inte IFPI, inte ACTA, - ingen och intet. Alla som idag följer de olika liveströmmarna, bloggar om det som händer och på olika sätt deltar i Rasmus teater, kommer att göra det i morgon, övermorgon och dagen efter det också. Och absolut ingen kommer att kunna hindra dem.

En ny tid föds idag. En ny demokrati föds idag.

Ta väl hand om den.

Asexualitet

Jag använde begreppet 'asexuell' som en självklarhet i öppningsinlägget. Detta beror på att det är en självklarhet för mig. Det har inte alltid varit det, men det har kommit att bli det. Ibland glömmer jag bort detta, och tror att alla ser det med samma självklarhet som jag. Det är inte helt optimalt - det leder till att vi eventuellt kommer att missförstå varandra.

Därför känns det motiverat att, redan så här i startfasen, skriva ett långt inlägg där jag definierar det hela på ett begripligt och pedagogiskt vis. Så att jag har någonting att peka tillbaka på och länka till i senare inlägg. [Och, inte minst, så att det hamnar näst längst ner, dvs näst först, när en använder taggen 'Asexualitet'.] Det känns som en bra sak att börja med, och som någonting som är bra att ha gjort. Och, dessutom, som någonting som det vore bra att ha gjort ordentligt och utförligt. (För de oroliga bland er kan jag bara säga att jag tänker hålla längden på framtida inlägg på ungefär samma nivå som de två första. Vissa saker bara måste jag få ur mig innan allting annat kan fortsätta, dock; annars kommer jag att återkomma till dem i inlägg efter inlägg, och det blir lite jobbigt i längden.)

Now, för att förstå asexualitet så är en bra början att förstå ett antal saker som det inte är. För att få bort ett par vanliga missförstånd redan från början.

1. Att vara asexuell är inte detsamma som att vara sexfientlig. Att påstå någonting sådant är lite som att säga att de som inte är aktiva fågelskådare vill utrota alla fåglar. De av er som är fågelskådare vet att det finns ett närmast oändligt antal detaljer och aspekter av fågellivet att notera och lära sig uppmärksamma. De av er som inte är fågelskådare men hört sådana prata med varandra vet att det är oerhört tråkigt men att de ändå, på något vis, är oerhört entusiastiska över det hela.

Att vara asexuell är att vara ointresserad av fåglar i en värld full av fågelskådare. Väldigt många är väldigt intresserade och entusiastiska över någonting, men detta någonting är och förblir obegripligt.

2. Att vara asexuell är inte heller detsamma som att vara sjuk och i behov av hjälp. Det är inte ett symptom på någonting underliggande, det är inte en bieffekt av någonting annat. Det är, precis som homo-, hetero- och bisexualitet någonting som är sig självt, i egenskap av sig självt. Det är länge sedan vi försökte 'bota' homosexualitet, men försöken att 'bota' asexualitet pågår än idag. Tyvärr.

Många söker efter 'orsaker' till asexualitet. Orsakerna är, för det allra mesta, identiska med de som ligger till grund för heterosexualitet, homosexualitet eller bisexualitet. De finns, men de är inte nödvändigtvis sjukliga till sin natur. Precis som att anledningen till att folk blir -sexuella inte är sjukliga.

3. Att vara asexuell är inte heller, för det allra mesta, ett problem. Precis som det inte är ett problem att vara ointresserad av fågelskådning, fiske, biljard, aktiemarknaden eller poststrukturalistisk litteraturkritik. Det finns inte ett stort tomrum som måste fyllas med annat, det är ingen pusselbit som saknas. En asexuell människa är en hel människa, precis som en sexuell sådan.

De problem som ändå uppstår på grund av asexualitet består mer i de reaktioner som omgivningen uppvisar på det än i själva asexualiteten. Många försöker 'hjälpa' eller 'bota' det när de - oavsett hur - får reda på det. De flesta problem bottnar i en oförstående omgivning. Det är inget problem att vara asexuell - det är bara så vi är!

4. Att vara asexuell är dessutom inte heller detsamma som att leva i celibat. Celibata människor är sexuella människor som, av en eller annan anledning, valt och svurit att under en definierad tidsperiod avstå från att idka sexuellt umgänge, come hell or high water. Det är en ansträngning, en prestation, någonting som måste kämpas med och som en kommer att misslyckas med om en inte aktivt arbetar med det.

En asexuell människa ser inte detta som vare sig ansträngande, prestationskrävande, arbetsamt eller lyckat. Det är standardläge, defaultläge, ruta ett, normaltillstånd. Det är däremot ansträngande, jobbigt och arbetsamt att hamna i sexuella situationer.

Så. Då har vi gått igenom några saker som asexualitet inte är. Det är inte att vara fientligt inställd till sex, det är inte en sjukdom och det är inte ett problem. Men vad är det då?

Det är dels en identitet. Både en självidentitet och en kollektiv identitet. Som kollektiv identitet tar den sig uttryck i form av forum så som AVEN. Det är en oerhörd befrielse och lättnad att veta att en inte är ensam. Som självidentitet är den en oumbärlig hjälp, i och med att ytterst få aktiviteter och situationer utgår ifrån att vi är asexuella. Det tas för givet att vi är antingen hetero, homo eller bi - något fjärde gives ej. Om vi inte identifierar oss som asexuella, så identifierar vi oss som någon av dessa, vilket blir ett problem eftersom vi, tja, inte är intresserade av det här med sex. I och med att vi kan identifiera oss som asexuella blir det lättare för oss själva och vår omgivning att förstå att det varken är vi eller de som är fel på något vis, utan att saker helt enkelt är som de är.

Det är också, dels, en sexuell läggning, om än enbart formellt. Det är en sexuell läggning på samma sätt som att låta bli att skaffa körkort är en körstil; vi finns i statistiken, men bara för att det rent matematiskt alltid måste bli hundra procent när en sammanställer det statistiska underlaget. Det är en läggning i den mån det måste till en sexuell etikett. Det är den akuta frånvaron av sexuella impulser och det där speciella Något som gör nästa ligg så åtråvärt.


Så. En asexuell människa är en människa som identifierar sig som en sådan och som inte har det där inre drivet att göra en ny 'erövring'. Fair enough. Hur påverkar det vardagen? Vilka aspekter av livet förändras och färgas av att vara asexuell?

Alla.

Det kanske låter som en överdrift, men det är det inte. Sexualitet är närvarande i varje liten detalj av vår vardag, även och särskilt om vi inte tänker på det. Det viktigaste uttrycket detta tar sig är i form av uppdelningen mellan sådana vi kan tänka oss att ha sex med, och sådana vi inte kan tänka oss ha det med. Det näst viktigaste uttrycket är den skillnad vi gör mellan de vi faktiskt har sex med, och de vi inte har det med.

Den romantiska kärleksrelationen har som absolut fundamental grund att de båda parterna under inga som helst omständigheter och aldrig någonsin över huvud taget har sex med någon annan än den andre parten utan dennes tillåtelse. Och, om det ska vara riktigt romantiskt, ens med dennes tillåtelse. Det är den absolut mest grundläggande delen av ett modernt parförhållande. Det finns inga kryphål från denna regel, och att bryta mot den är bara ett uns mindre ondskefullt än att egenhändigt iscensätta och samordna det systematiska utrotandet av tre distinkta etniska folkgrupper. Det finns inga som helst ursäkter. Alls.

Det läggs med andra ord viss vikt vid det här med vem en har sex med, vilket för med sig konsekvenser för vårt umgänge med andra människor. Vid umgänge med människor vi skulle kunna tänka oss ha sex med men som inte utgör den där speciella Någon som vi faktiskt har det med, gäller det att till varje pris undvika att ha det. Vid umgänge med människor som vi inte skulle kunna tänka oss att ha sex med, men som skulle kunna tänka sig att ha sex med vår Någon, finns det viss risk att vi håller denna möjlighet i bakhuvudet, och låter den påverka vår uppfattning om denne.

När den asexuelle träder in på denna scen uppstår vissa bekymmer. En stor del av samhället klassificerar henom som en sådan som det är tänkbart och möjligt att ha sex med, och en lika stor del ser henom som en konkurrent på samma arena. Hen är inte ombedd om sin åsikt, utan det tas för givet att hen tänker i banor av samma logik. Att hen varken är intresserad av det ena eller det andra läggs det ingen vikt vid. Konstant hamnar hen i situationer där hen förväntas agera sexuellt, och lika konstant (miss)tolkas frånvaron av sexuellt agerande som ett sexuellt agerande på ett annat plan. (Tänk bara på den gamla leken att 'spela svårfångad'.)

Det här går igen på alla plan, nivåer och arenor. I och med att dynamiken med människor en kan respektive inte kan tänka sig ha sex med är förbytt i ett generellt inte, blir större delen av det sociala samspelet en stängd dörr, en bok på ett främmande språk, - obegripligt.

Ni anar säkert omfattningen av denna obegriplighet. Den börjar redan när en klär sig på morgonen - den som tänker i termer av att klä sig sexigt tänker i andra termer än den som tänker i termer av att klä sig varmt.  Om en sedan äter lunch med någon så har det viss betydelse om tonvikten ligger vid att det är med en potentiell Någon eller om det ligger vid att maten är god. Och vid kvällningen, när vissa hämningar släppts, spelar det viss roll om en uppfattar eller inte uppfattar de subtila men ändå inte helt omärkbara signalerna som säger att det finns en Möjlighet till Något.

Now, precis som att det går att lära sig ett främmande språk genom att plågsamt och mödosamt och under lång tid öva och träna och repetera de viktigaste grammatiska reglerna, böjningsmönstren och nyckelorden, så går det att på tre ungefär lära sig den sexuella koden. Det blir dock som en kines som lär sig engelska i vuxen ålder: det generella budskapet går fram, men de subtila nyanserna, de böljande beskrivningarna av skiftningarna i doften hos en daggdränkt ros i den månbelysta dimman som ligger över den öppna ängen där en bädd av blommor bildar en fond som får din skönhet att framstå som någonting hämtat direkt ur en midsommarnattsdröm - händer inte. I alla fall inte i första taget.

Därför kan jag redan nu, efter denna korta introduktion i ämnet, säga som så att jag aldrig, någonsin, ever vill ha sex med dig. Jag förstår att ditt agerande, på ett eller annat vis, eventuellt kanske möjligen kan vara en antydan till en framtid innehållandes Något. Det blir inget. Det beror inte på att du är ful, otillräcklig, saknar charm eller är Fel i största allmänhet. Nej, det beror på att jag saknar den inre glöd som driver människor till att söka sig till varandras omedelbara fysiska närhet. Där andra har en masugn av begär och behov har jag en filbunke vars aktiva dagar är över; där andra har en störtflod av känslor och emotioner har jag en stilla lagun vars milda vågor sakta skvalpar in över en strand full av snäckor och sköldpaddor. Vilket leder till att jag kommer att agera på sätt som du förmodligen inte förutsäger eller förutsätter att jag kommer att göra.

Oavsett vilken kategori du placerar in mig - förstå att det är ett feltänk. Det är inte den jag är. Jag agerar inte på sådana scener, spelar inte sådana spel, förstår mig inte på sådana manövrar. Jag är inte intresserad av dig, dina nära, dina kära eller någon annan. Det är ett dött område för mig.

Och det påverkar allt jag gör. Allt jag är.


Men damn you att jag någonsin kommer att tänka på det som ett problem, som en brist. Det är det inte. Det är Jag. Och jag är hel, precis som jag är.

Välkommen in i min värld.

Alla hjärtans dag

I dag är det alla hjärtans dag. Kärleken i allmänhet och parförhållanden i synnerhet firas och hyllas i många, långa och varierande ordalag. De som har en speciell Någon att vara med förväntas vara det, och helst också ge små romantiska och omtänksamma presenter som bevis på den kärlek som finns mellan dem. Det är en omtänksamhetens och gemenskapens dag. Inte omtänksamhet och gemenskap rent generellt, utan den som ryms inom ramarna för en parrelation.

Det som är utmärkande för en parrelation är att de som ingår i den har ett monopol på varandra. Inte ett övergripande och absolut monopol, men ett monopol på vissa saker - mer specifikt, på det här med att ha sex. Att ingå i en parrelation är detsamma som att, under ytterst högtidliga former, lova sin medpart att aldrig, någonsin, ever ha sex med någon annan utan dennes tillåtelse. Om en ändå skulle råka göra det, så står det inte långt efter barnamord i konsekvenser. Förvisso inte juridiskt, men väl emotionellt.

Now, för oss asexuella blir det här med sexmonopol en något märklig inrättning. Det är lite som fiskeregler för den som inte är intresserad av fiske: de finns, det går att sätta sig in i dem, men det finns inte direkt någon speciell anledning att lägga någon vikt vid dem. De angår, men de angår inte oss i det vi gör till vardags.

Precis som att fiskereglerna får konsekvenser även för ickefiskare, i och med att de koncentrerar fiskare till vissa områden vid vissa tidpunkter, får reglerna kring sexmonopol konsekvenser även för oss som inte aktivt är engagerade i det hela. Fiskereglerna gör att vissa områden besöks av fiskare under vissa tider, och genom att dessa samlas där och då så uppstår vissa socioekonomiska effekter som inte skulle uppstå annars. Reglerna kring sexmonopol gör att vissa områden besöks av sexuella människor under vissa tider, med påtagliga socioekonomiska och andra effekter som följd.

Alla hjärtans dag är en central dag för hyllandet av parrelationen. Många asexuella har en ganska ambivalent inställning till detta - å ena sidan är kärlek en fin sak; å andra sidan är parrelationen, så som den i dagsläget definieras, någonting som vi inte riktigt kan delta i. Kärlek är bra, men grunden för kärlekens relation och institution är frånvarande från vårt register av känslor. En relation som baserar sig på en ömsesidig exklusivitet i sexuella aktiviteter blir en aning förvirrad när ena deltagaren ställer sig likgiltig till dessa aktiviteter. -

I dag är det alla hjärtans dag. Idag är en ambivalent dag.

Jag hoppas att de av er som har en speciell Någon att vara med är med denna någon och visar de där små tecknen på uppskattning som håller en relation levande. Jag hoppas också att de av er som inte har en Någon inte låter sig nedslås allt för mycket av detta. Och, inte minst, att de av er som inte har något direkt behov av att ha en Någon inte blir galna av att hela dagen bombarderas av påminnelser och frågor om hur det går på kärleksfronten. -

<°\\\><

Magnifika gnistor hackar samhället

Titeln på den här bloggen är inte helt självklar. Magnifika gnistor hackar samhället. Fyra ord. De bildar nästan, men inte riktigt, en hel och förståelig mening; det finns förvisso både ett subjekt och ett predikat, men betydelsen och meningen glider undan hur en än försöker fånga den. Den är konfys, med andra ord.

Det kanske därför passar sig med ett inlägg där denna titel förklaras. Ni ser, det är mer än en samling ord. Det är inte bara fyra slumpmässigt valda bokstavskombinationer. De är lite av en dikt, även om det är en kort en.

Magnifika gnistor är de idéer och snilleblixtar som uppstår när vi nätvarelser kommunicerar med varandra. Det är inte alltid möjligt att förutspå när de händer, eller varthän de kommer att leda, men de händer - och de händer oavbrutet!

Att hacka samhället är någonting många säger sig vilja göra. Vad det innebär är dock inte alltid helt klart. Vad det inte betyder är att förstöra samhället. Tvärtom!

Otydligheten bottnar sig i otydligheten hos orden 'hacka' och 'samhälle'. Att hacka någonting är, enligt en bred definition, att använda någonting på ett sätt som det inte är tänkt att användas, att hitta nya kreativa sätt att göra saker på. Ett samhälle är en viss samling människor på en viss given plats, som genom gemensamma institutioner, konventioner, traditioner och celebrationer utformar en kollektiv verklighet. Att hacka samhället betyder då att hitta nya, kreativa former för samhället att fungera på.

Att säga att magnifika gnistor hackar samhället är detsamma som att säga att den vardagskommunikation som vi nätvarelser företar oss - när vi sms:ar, kommenterar varandras uppdateringar på twitter eller ansiktsboken, läser varandras bloggar, laddar hem filer eller tittar på filmer på dintub - är i färd med att skapa ett nytt samhälle. Vi, de magnifika gnistorna, är, i detta nu, genom att göra det vi gör, i full färd med att hacka och omvandla samhället.

Det är innebörden av titeln på den här bloggen. Det är även målsättningen med den. Och du, min kära medgnista, är välkommen att delta i det kreativa omdefinierandet av det samhälle vi lever i. -