Gamex, kontrovers och booth babes

Jag möts av nyheten att Piratpartiet portats från Gamex, en mässa för gamers och likasinnade. Och tänker - okay, det är deras event, och de får anordna den precis som de vill. Och i och med att det alltid är kaos närhelst fler än tre personer ska samordnas till någonting mer avancerat än att ta en promenad, så är det bara naturligt att det ibland blir återbud i sista stund. Det hör till.

Men eftersom en av anledningarna till att just pp portats är att de sprider kontroversiella åsikter, så tänkte jag att nu är ett fenomenalt tillfälle att ta upp någonting som borde vara väldigt mycket kontroversiellare än det är.

Booth babes.

För er som är nya till fenomenet så är det väldigt mycket precis vad det låter som: tjejer som klär sig så, ehum, suggestivt som möjligt för att på så sätt dra uppmärksamheten till någonting särskilt. Bilbranschen är ökänd för att investera ohemult mycket i denna form av marknadsföring, med resultatet att ingen lyfter ögonbrynen åt deras håll längre.

Men i gamervärlden har det däremot blossat upp en enorm diskussion på temat - särskilt då som gaming allt mer börjar betraktas som en könsöverskridande aktivitet, och sakta men långsamt börjar banka vett i fördomen om att bara killar kan vara gamers.

Ni vet - ungefär som herrlandslaget börjat få erkännande inom fotbollsvärlden.

Så, nu när ämnet väl är på tal - håll gärna ett öga på hur Gamex hanterar fenomenet booth babes. Om de väger upp genom att ha booth bros också, eller om de kör en mer balanserad approach till det hela. Och hur de tänkt undvika den oundvikliga kontrovers som kommer att uppstå om/när traditionella booth babes möter den inte längre helt traditionella samtiden.

Det ska bli spännande att se, och jag önskar att alla som lyckas ta sig dit får en underbar upplevelse när de är där. Och det vare sig ni är tjejer, killar eller någonting annat.

Att vara fattig

Att vara fattig är att alltid veta precis hur mycket pengar en har kvar. Och precis hur mycket det inte räcker till.

Att vara fattig är att bara ha fyrtio kronor om dagen. Till allt.

Att vara fattig är att bara äta en gång om dagen. Med vissheten om att ett dygn är långt.

Att vara fattig är att ha dagens outfit varje dag. Tills den går sönder.

Att vara fattig är att hoppas att saker inte går sönder. Eftersom de kommer att fortsätta vara sönder.

Att vara fattig gör märkliga ting med begreppet "bäst före". Både när det gäller mat och föremål.

Att vara fattig är att hoppas att tandvärken går över.

Att vara fattig är att behöva ljuga för sina vänner. "Nej jag är inte hungrig."

Att vara fattig är att se räkningarna närma sig redan i början av månaden.

Att vara fattig är att se en genomsnittlig månadslön och tänka att det går att leva ett helt år på den.

Att vara fattig är att veta precis hur länge en toarulle räcker.

Att vara fattig är att ha slutat köpa nya saker för länge sedan.

Att vara fattig är att tänka att det vore mysigt med fredagsmys. Minst någon fredag i månaden.

Att vara fattig är att höra talas om existensminimum och tänka att det vore trevligt.

Att vara fattig är att glömma bort att en är fattig.

Att vara fattig gör skattesänkningar till någonting väldigt abstrakt.

Att vara fattig är att se en stort stark som en dålig investering.

Att vara fattig är att vara livrädd för orden "kostar extra".

Att vara fattig är att veta precis hur mycket hundra kronor extra i månaden egentligen betyder.

Att vara fattig sägs vara karaktärsdanande. Men i längden är en bara fattig, trots att en lärt sig leva med trasiga skor och att allt annat i ens vardag befinner sig i någon grad av outbytbar trasighet. Och i längden går också någonting sönder på insidan, efter att en har levt lite för länge med insikten att det inte går att bara göra saker utan att först göra en beräkning på det.

Att vara fattig är att veta att varje uns av att unna sig kommer att betalas igen med hunger.

Just nu har jag 1326 kronor kvar. Som ska räcka till allt - inklusive ännu en reparationsrunda på det generella fel min cykel just drabbades av. Igen. För att inte tala om nästa månads räkningar, som börjar närma sig redan nu.

Det är definitivt möjligt att vara fattig i dagens Sverige. Och där politiken tar slut måste ibland en hjälpande hand ta vid, när det inte går att vara stoisk kring det hela längre.

Om du vill hjälpa - använd knappen du ser nedan.

Donera
Att vara fattig är ibland att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Som en sista utväg.

Den konsumerande terroristen

Samhället har två parallella men motstridiga sätt att se på medborgaren, som ibland insisterar på att gälla samtidigt. Vilket ibland genererar intressanta men märkliga resultat, och en hel del huvudbry för alla som insisterar på att försöka förstå det hela.

Dessa två sätt är att medborgaren är en potentiell konsument och en potentiell terrorist. Som konsument så bör hen lämnas ensam, så att hen efter bästa förmåga kan äventyra runt på marknadens gator och torg i sin jakt på det nya nya. Som terrorist bör hen lämnas allt annat än ensam, av förståeliga skäl.

Vanligtvis brukar dessa två sfärer lyckas hålla sig på var sin kant, men ibland möts de tu. Som i kollektivtrafiken - både konsumenter och terrorister behöver ibland ta sig från punkt a till punkt b, trots allt.

Min tes är att det är därför motståndet mot att skattefinansiera kollektivtrafiken är så stor. Trots att den skattehöjning som skulle krävas är så marginell att den i många fall understiger både kostnaden och besväret det innebär att förnya månadskortet.

Det handlar helt enkelt om att folk tänker att terrorister använder kollektivtrafiken för att ta sig dit de behöver för att utföra sina onda illdåd. Och eftersom det inte är praktiskt möjligt att lägga ner kollektivtrafiken helt och hållet, så måste en kompromiss till. Enter biljettsystemet.

Ty brottslingar, ungdomar och andra terrorister ska banne mig inte kunna leva ut sina ondsinta impulser utan att göra rätt för sig!

Ni ser hur konsumenten och terroristen krockar med varandra här.

Jag har försökt finna andra förklaringar till varför motståndet mot gratis kollektivtrafik är så brutalt kompakt. men inte lyckats finna någon annan som är vare sig enklare eller mer förklarare. Särskilt inte när det gäller just kompaktheten - det är ju trots allt ett retoriskt faktum att vissa personers tänkande låses fast så fort de hör vissa ord, och brottslingar/plankare är precis ett sådant ord.

Och vi vill ju inte ha ett samhälle beståendes av gratisåkande brottslingar, eller hur?

Gästblogg: Motion B02: Humanism som ideologisk grund - Vanliga frågor

I en serie gästblogginlägg behandlar jag den motion på Piratpartiets pågående medlemsmöte som är en särskild hjärtefråga för mig - Motion B02: Humanism som ideologisk grund.

Det första gästinlägget handlade helt kort om bakgrunden till motionen, vilket följdes av ett inlägg om motionens innehåll. I dagens inlägg kommer jag att gå igenom några vanliga frågor kring motionen och imorgon kommer jag att göra en kort sammanfattning på min egen blogg under rubriken “Att navigera bland alla yrkanden”.

Nedan är ett urval av de frågor eller påståenden som jag spontant erinrar mig har förekommit kring humanistmotionen. För att göra det lättare att hålla reda på dem (och eventuellt reagera på dem) är de numrerade. Men, märk väl, inte rangordnade!


1. Humanister är religionsfientliga.
Det finns en organisation vid namn Humanisterna som är religionskritiska. De har dock ingen bestämmanderätt över vad ordet humanist eller humanistisk betyder eller hur det används.

En enkel googling på ordet humanistisk visar att detta är långt ifrån den vanligaste användningen av ordet.

Motionen tar viss hänsyn till att en del har dessa associationer och använder därför på ett par ställen ordet "religionsneutral humanism". Termen "religionsneutral" är inte en del av själva begreppet, utan finns där bara som ett förtydligande i förbigående.

Det är värt att notera att ordet humanistisk finns i Kristdemokraternas partiprogram. Att ordet per automatik skulle innebära religionskritik stämmer inte. Motionen är dessutom tydlig:

Piratpartiet har tagit klar ställning för pluralism och mångfald; rätten att bejaka särskillnader i kultur, religion, idéer och livsstilar, så länge som detta inte kränker någon annans motsvarande rättighet.

Se vidare gårdagens inlägg om humanistmotionens innehåll.

2. Humanism är alldeles för brett för att det ska vara användbart. Det finns flera typer av humanism. 

Tvärtom är detta en fördel, eftersom det innebär en enastående möjlighet för oss att fylla ordet humanism med den innebörd som Piratpartiets ideologi omfattar.

Låt mig jämföra med Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett socialistiskt parti. Det finns dock synnerligen många idéer kring vad socialism är för någonting. Lite har man valt att snäva in sig, genom att betona att partiet är socialdemokratiskt (att jämföra med religionsneutral humanism). Men socialdemokrati är, till skillnad från vad vi kanske tänker oss idag, ett långt ifrån entydigt begrepp. Socialdemokraterna har tagit begreppet som utgångspunkt och sedan vartefter fyllt begreppet med ett specifikt ideologiskt innehåll.

Det är på liknande vis med begreppet humanism. Begreppet speglar redan den riktning Piratpartiet har, det ideologiska innehåll vi har enats om, på ett lite grovt vis. Det erbjuder även utmärkta möjligheter för oss att framöver utforska och fylla begreppet med vårt specifika innehåll. 

3. Varför inte kalla vår ideologi för Piratism istället?
Därför att ordet "piratism" är urfånigt. Det är ett fullständigt blankt och intetsägande begrepp som det skulle ta årtionden att i någon mån lansera och fylla med ungefär det innehåll som ordet "humanism" redan har. Troligen skulle vi aldrig lyckas lansera ordet "piratism" i några bredare kretsar, och om vi skulle försöka skulle vi i värsta fall uppfattas som clowner.

Då är det bättre att fylla ordet "humanism" med piratism. Om ni förstår hur jag menar. 

4. Varför ska Piratpartiet alls ha en ideologi?
Att ha ett ideologiskt begrepp som utgångspunkt för vår politik innebär en klar fördel inför den framtida breddningen av vår politik. Det har en enande inverkan. Det visar att vi är något mer än fildelarpartiet och teknikpartiet. Att vi är något mer än unga, arga proteströstare. Att vi är visionärer och inte reaktionärer.

Läs gärna Sammy Nordströms blogginlägg Varför behöver man en politisk ideologi?

Nordström behandlar sex infallsvinklar på fördelarna med att enas kring en gemensam ideologisk utgångspunkt:
1. Det skapar förtroende. 2. Det motverkar populism. 3. Det vägleder beslutsfattarna. 4. Det ger möjlighet att utkräva ansvar. 5. Det utgör ett ständigt underlag för politisk utveckling. 6. Det inspirerar och engagerar.

Läs gärna hur Nordström utvecklar dessa punkter.

Piratpartiet är en brokig skara människor. Att vi enas bakom en gemensam ideologisk utgångspunkt utifrån vilken vi sedan utvecklar vår politik, kan ha en större psykologisk effekt än vad man kanske föreställer sig.

5. Hjälp! Ordet humanism påminner lite om ordet transhumanism. 
Transhumanism är en filosofisk idé som går ut på att tekniken ska användas för att förbättra människan utöver den "naturliga" potentialen.

I någon mån är kläder, verktyg och mediciner transhumanism - eftersom det förbättrar människans hud, händer och funktion. Internet är transhumanism om det förändrar (förbättrar) människans potential.

Men transhumanism används vanligtvis i mer "extrem" bemärkelse, exempelvis om att byta ut sina naturliga ögon mot små kameror med högre kapacitet.

Humanism må ha en del av ordet gemensamt med transhumanism, precis som socialdemokratisk och antidemokratisk har en del gemensamt i själva ordet. Men det är sannerligen ingen risk att någon förväxlar de två förstnämnda. Om man tror att de två kan förväxlas på något vis vet man troligen inte så mycket om transhumanism - vilket inte är så konstigt då det är ett väldigt ovanligt ord. 

6. Låt oss ha transhumanism som vår ideologi istället!
Jag respekterar att det finns de som har denna uppfattning. Piratpartiet upplever att Internet och den nya tekniken är något av det bästa som hänt demokratin och människors möjlighet till delaktighet i samhället. Att vara allmänt positiv till att använda den nya tekniken till att förbättra människor (kanske till att bli mer än människor) kanske ter sig naturligt för en del.

Men även om transhumanismen är intressant som filosofiskt begrepp, finns det ingen tydlig bild av vad den innebär som politisk ideologi. Om en sådan tydlig bild presenterades tror jag personligen att det inte skulle vara detsamma som den ideologi Piratpartiet vilar på.

Jag anser dock att de som uppskattar transhumanism (och kanske vill koppla ihop sina hjärnor med datorer) bör rösta för humanistmotionen av det enkla skälet att den lyfter fram vår respekt för alla människors rätt till särart i valet av livsstil. Det vill säga även de som vill bejaka transhumanismen. 

7. Motionen är inte förankrad.
Jag kan förstå om den uppfattningen vädrades i våras, därför att det var första gången som en del stiftade bekantskap med tanken att identifiera partiets ideologi som humanistisk. (Det har dock diskuterats även tidigare.)

Vid det här laget är den invändningen enligt min åsikt dock överspelad. Man kan inte gärna kalla en motion som fått 66 % av rösterna vid ett tidigare medlemsmöte för "ej förankrad".

Sedan vårmötet har dessutom motionen diskuterats internt, t.ex. på skypekanaler men även afk. Den har ofta kommit på tal, och stödet har varit starkt. I det här läget är det en av de mest genomdiskuterade och välförankrade motioner som någonsin lagts fram på ett av Piratpartiets medlemsmöten. (Se bara på längden på det här inlägget, som ändå bara är en kort summering!)

8. Principprogrammet är inte rätt plats för partiets värdegrund.
Denna synpunkt har faktiskt framförts. Att värdegrunden istället borde skrivas in i partiets stadga. En förklaring till denna synpunkt kan vara att vi redan idag har ett kort avsnitt i stadgan med rubriken "Syfte och värderingar". Den paragraf som belyser partiets värderingar lyder i sin helhet:

1.2.3 Partiet utgår från människans lika värde, där jämlikhet och allas rätt till deltagande utan diskriminering är något självklart.

Se där! Vi har på sätt och vis redan humanismen i vår värdegrund, fast i synnerligen förkortad form... :-)

Att det finns en kort paragraf i stadgan om partiets värderingar, innebär inte att det är där värdegrunden eller ideologin bör belysas. En kort undersökning ger vid handen att de etablerade partierna inleder sina partiprogram med att beskriva partiets ideologi och värdegrund.

Partiprogrammet är rätt plats för detta. Ingen läser ett partis stadgar för att få veta var partiet står ideologiskt. Stadgar tjänar ett specifikt huvudsyfte. De är partiets "grundlag". Vid tvister ska man kunna hänvisa till stadgarna och använda dem för att avgöra vad som gäller.

Det går inte att använda skrivningar om ideologi och värderingar riktigt på det sättet, även om man kunde önska det.

Idén att stadgarna är rätt ställe att måla upp partiets ideologi utgår också från föreställningen om hur ofta vi bör ändra i våra dokument, att våra sakpolitiska dokument ofta kan komma att behöva uppdateras, principprogrammet mer sällan och att stadgarna är det mest beständiga, och att vår ideologi därför bör definieras där.

Detta stämmer inte i praktiken, eftersom det är lättare att få 51 % stöd för en motion vid två på varandra följande medlemsmöten, än att nå upp till 75 %. Min bild är att partiets stadgar har ändrats betydligt oftare än principprogrammet.

Men naturligtvis bör stadgans paragraf om partiets värdegrund tids nog uppdateras för att reflektera den värdegrund och ideologi som definieras i principprogrammet, efter att det nya principprogrammet antagits. 

9. Motionen blev nedröstad på vårmötet.
Nej. Denna motion har fått ett enastående starkt stöd av en mängd entusiastiska pirater. Vid omröstningen i våras fick den - efter en livaktig och intensiv debatt - stöd av 66 % av de röstande. Det går inte att beskriva detta som att motionen "röstades ned".

(Eftersom motionen i dess ursprungsutförande innebär en ändring av principprogrammet krävde den dock 75 % av rösterna för att antas, vilket som bekant är förklaringen till att den återigen läggs fram inför medlemmarna.)

Min upplevelse är även att det utkast till nytt principprogram som redan föreligger, har tagit sin utgångspunkt i stödet för humanistmotionen. Av goda skäl, därför att humanistmotionen tagit sin utgångspunkt i den ideologi Piratpartiet redan enats om i praktiken.

Det är min förhoppning att ovanstående genomgång av vanliga frågor kring humanistmotionen ska vara klargörande. Tycker du att någon fråga saknades? Tveka inte att ställa den här eller i forumet.

Med vänliga hälsningar
infallsvinkel (Torbjörn Wester)

Hårda vs mjuka mätdata

Ni sociala medie-nördar där ute i världen har förmodligen märkt att Klout nyligen gjort en smärre uppdatering till sina beräkningar. Inte minst genom att så väldigt många spontant klagat på att deras siffra blivit lägre genom samma uppdatering - det säkraste sättet att se till så att en nyhet sprids är trots allt fortfarande att göra folk gnälliga kring den.

Nyheter må färdas med ljusets hastighet, men det är snigelfart i jämförelse med missnöjets.

Poängen med Klout är att de tittar på ens aktiviteter i diverse sociala medier - twitter, ansiktsboken, blogger, what have you - och sedan på något vis lyckas komma fram till en siffra. Ju högre denna siffra är, desto mer "klout" (clout med ett k, på sedvanligt internetordlekarmanér) har en, och eftersom en siffra kan jämföras med en annan siffra så är det hela något av en tävling. Den med högst siffra vinner - någonting.

Det som slår mig när jag läser Klouts kungörelse av det hela är att det är en mäktig sak att kunna omvandla någonting till en siffra. Där Jesus på korset förlorat sin clout har siffror fått desto större betydelse, och den som vill uttrycka det cyniskt kan säga att ett pajdiagram har större religiös inverkan på folk än nära nog allt annat numera.

Detta slår mig mest genom att jag ser en annan siffra, nämligen antalet kommentarer. Det börjar närma sig tusentalet nu, vilket är rätt många för en så (relativt) krävande aktivitet som att skriva någonting. [Ni bloggare som har annonser vet att det är ett hästjobb att få någon att trycka ens en gång. Men det är ett irrelevant sidospår.]

Now, i och med att folk lägger så stor vikt vid sina siffror så borde det ha gått att förutsäga att folk skulle bli upprörda av en radikal förändring. Och att det därmed också är viktigt att motivera och förklara de förändringar en anser vara nödvändiga - inte bara för att dela med sig av de rationella skälen till det hela, utan även för att bekräfta att, aye, vi tycker att den här siffran är precis lika viktig som du.

Vilket Klout inte riktigt gör ett bra jobb med. De försöker, och har till och med förvarnat om förändringen genom att posta ett inlägg på temat förra veckan - men ibland räknas tanken inte lika mycket som utförandet, sorgligt nog.

Vad värre är så låter de kommentarerna stå obesvarade, med ytterst få oinspirerade inhopp av typen "vi gör vårt bästa för att se till så att saker ska bli så bra som möjliga". Vilket kanske är sant, men en företagsslogan per hundra arga, polemiskt sinnade kommentarer ger inte ovissa läsare intrycket av att en verkligen lyssnar på sina användare. Någonting som är viktigt nog att mobilisera tusen kommentarer är värt att besvaras, även om det kanske är besvärande för den community manager som har skift just där och då.

En utebliven spelning är också en spelning, och tystnad har en tendens att tala ohemult mycket närhelst tillfälle ges.

Nu tror jag inte att Klout kommer att gå under - jag kan leva med att ha tre mindre poäng, och om missnöje med förändringar vore en indikator så skulle ansiktsboken ha gått under för länge sedan. Men för att vara ett företag som så uppenbart vill placera sig i framkant så finns onekligen utrymme för förbättring.

Med minst tre procentenheters marginal.

Höger, vänster, höger, vänster

Ibland händer det att jag blir tillfrågad var Piratpartiet står ideologiskt. Vilket är en både relevant och knivig fråga. Relevant, eftersom det är viktigt att veta var en har folk som säger sig vilja stifta ens lands lagar. Knivigt, eftersom partiet inte har en ideologi per se, men väl en djupt rotad inställning till staten som fenomen.

För att förstå denna hjälper det att titta på nittonhundratalets två stora ideologiska block i beaktande: kapitalismen och kommunismen. Det utmärkande för de tu är inte att bägge hade var sitt överdimensionerat land till förfogande i sina ideologiska äventyr, utan att bägge är möjligheter sprungna ur samma källa. Alla moderna stater kunde bli antingen kommunistiska eller kapitalistiska, och ni som känner till det kalla kriget vet att det var det allting handlade om.

Den vanligaste beskrivningen av de tu är att de är motsatser på alla möjliga sätt och vis. Vilket inte är helt sant - bägge var genomgående moderna i sina sätt att vara. Bägge hade en centraliserad maktstruktur, bägge upprätthöll sig genom våldsmonopol och bägge var genombyråkratiserade. Kafkas romaner hade kunnat utspela sig i bäggedera.

Och bägge föll offer för samma frestelser. Sovjet var en orgie i exempel på hur moderniteten går fel när den dras för långt, och det på en ofattbart stor skala. Det luriga ligger i att den andra sidan också var/är det. Det sovjetiska systemet var ett människofientligt, kallt och likgiligt system gåendes på ideologisk tomgång - precis som det kapitalistiska systemet är ett människofientligt, kallt och likgiltigt system gåendes på ideologisk tomgång. I den mån de är motsatser så är de två sidor av samma mynt - och som vi alla vet så brukar det inte spela någon särskild roll vilken sida av myntet som pekar uppåt när räkningarna ska betalas.

Det är inte helt svårt att finna exempel på sovjetiska grymheter. Inte heller att finna exempel på amerikanska sådana - särskilt inte under åren då den röda faran var den stora skräcken. I sovjet skickades folk till Gulag närhelst det råkade vara passande; i USA hamnade den som råkade uttrycka vänsteråsikter under statlig övervakning. För att inte tala om den som råkar pekas ut som terrorist.

I den moderna nationalstatens intresse är allt tillåtet.

Now, anledningen till att du ser den här ytterst kortfattade summeringen av gårdagens politiska klimat är inte att säga att den ena är bättre än den andra. Snarare att det inte spelar någon roll vilken ideologi som råkar sitta vid makten för ögonblicket, i och med att staten alltid tenderar att bli mer totalitär och anspråksfull av sig själv. Den totaliseras, oavsett om dess regeringschef råkar vilja höja eller sänka skatten.

För att kunna svara på var Piratpartiet står ideologiskt så måste en börja i denna spontana tendens hos den moderna staten. Om den lämnas att gå på tomgång för länge så börjar den ta sig friheter, med olika grader av förödande resultat. Och den har redan börjat på det digitala området, i alarmerande takt.

Är Piratpartiet höger eller vänster?

Nä.

Men vi tenderar att använda både höger och vänster fot när vi sparkar staten i form och påminner den om att det finns gränser för hur människofientlig den får vara.

Närhetens brutala avstånd

I mitt senaste inlägg råkade jag påpeka att det är dumt att berätta sina lösenord till saker och ting för sina nuvarande livspartners. Av säkerhetsskäl. Vilket genererade viss respons - både från folk som håller med, och sådana som inte gör det.

Min ståndpunkt är att en aldrig ska berätta för någon, såvida inte extrema omständigheter gör det nödvändigt. Och, än mer, att det är något av en varningssignal ifall ens livspartner insisterar på att en ska ge dem tillgång till alla ens digitala utrymmen.

Särskilt om det motiveras av brutalt ledande frågor som "men litar du inte på mig?".

Tydligen så är det en öm tå, och en av de mer omedelbara invändningarna är att ömsesidig förälskelse innebär att en automagiskt måste dela allt här i livet, och så även i det digitala. Ibland bokstavligen med gemensamma konton, men för det mesta med ömsesidigt delade lösenord.

Ibland ensidigt delade lösenord, om kontrollbehovet är stort nog.

Problemet med en sådan brutal närhet är att det gör brutala saker med ens sätt att hantera sin digitala vardag. En kanske älskar sin livspartner mer än livet, döden, universum och grannens äppelpaj, - men ändå inte riktigt är redo att diskutera släktens mer dolda patologier inför dennes ögon. Och när - inte om, när - ämnet blir aktuellt så blir det nödvändigt att göra de märkligaste av manövrar för att kunna diskutera frågan. Helt plötsligt måste en börja undvika den andre, och hela poängen med den fullt delade vardagen försvinner.

För att inte tala om att det hela plötsligt kan göras till en fråga om uttalad tillit, med alla undertoner av emotionell utpressning det innebär.

I stundens hetta kanske det verkar vara en bra idé att vara konstant brutalt ärliga mot varandra, men i längden behövs det ett personligt utrymme att dra sig tillbaka till. Inte bara för att det tillhör det mänskliga villkoret att kunna känna att en litar på den andre av ren rutin, utan även för att det en dag kan komma att bli nödvändigt att skiljas åt.

Och att sluta vara digitala sambos kan vara nog så uppslitande som att sluta vara fysiska.

Detta är förstås inget nytt - det är bara en fortsättning av den komplicerade dans mellan närhet och avstånd som alla förhållanden innehåller. Om bägge är aktiva i diverse sociala medier så kommer ni att spendera så väldigt mycket vardag tillsammans ändå att det inte märks, och om bara en av er är det så finns andra arenor att bygga vardag kring.

Ty i slutändan är det ändå det det handlar om. Alla har sina egna rum med sina egna lösenord, och om de inte får vara egna ens där så får de inte vara det någonstans.

Det är en säkerhet som inte bara har med datorer att göra.