Tuesday, July 17, 2012

Ett experiment i arbete

Låt oss göra ett tankeexperiment.

Låt oss säga att du fått ett nytt jobb. Ett kontrakt skickas till dig, du skriver på och skickar det den det berör. Men du får ingen uppgift om var din arbetsplats ligger, och kontraktet var ytterst ospecifikt med vilka dina arbetsuppgifter skulle vara. Men lönen är bra, och kvalifikationerna precis i din gyllene zon. Och det hela kommer med motsvarande en lön i förskott, redan på dag ett. Inledningsvis verkar det vara en bra deal.

Efter ett tag så framgår det att det att ditt arbete är helt arbetsplatslöst. Snarare består det av att du får instruktioner genom olika medier om att utföra diverse mer eller mindre begripliga aktiviteter på olika platser. Det går inte riktigt att förutsäga vad, hur, när eller varför, men det är alltid saker som är både görbara och inom rimlighetens gränser. Det är ibland utmanande, ibland oväntade och ibland direkt roliga saker.

Arbetsformerna är så att säga märkliga, men inte märkligare än att det  går att säga att det är någonting du gör på grund av jobbet. Och du får ju trots allt betalt.

Några månader passerar, och både arbetsuppgifterna och lönecheckarna anländer med regelbundenhet. Du har fortfarande inte träffat några arbetskollegor eller fått någon klarare uppfattning om vad syftet med dina diverse aktiviteter kan tänkas vara, men det verkar som att anställningstrygghet är någonting du numera besitter.

Mer tid passerar.

Plötsligt, en dag, upptäcker du via en konfys bugg att du egentligen inte är anställd av någon. Faktum är att du är anställd av en datoralgoritm som på egen hand satt upp det sammanhang du nu befinner dig i, och som kommer att fortsätta betala ut den överenskomna summan (med en viss ökning per år för att justera för inflation) till dig så länge som de delgivna arbetsuppgifterna fortsätter att utföras. Det finns inga människor inblandade i dina anställningsförhållanden - bara en algoritm som agerar på utförandet av de uppgifter som delegeras. Din arbetsgivare är ett datorprogram, med andra ord.

Frågan är - kommer du att fortsätta arbeta för algoritmen? Om ja - varför? Om nej - varför inte?

Flattr this

16 comments:

  1. Nej, jag skulle genast på Hollywoodmanér flyga närmsta helihopter med riktning mot Vita huset, avvärja minst ett halvt dussin terrorattacker på vägen och sedan anlända till folkets och presidentens jubel för att min varning var vad som fick militären att med sina patriotiska trupper och stolta segel äntligen kunna eliminera det extrema hot mot nationens säkerhet som en självständigt tänkande, medveten algoritm utgör!

    Eller inte.

    Jag skulle nog bli extremt konfunderad, kontakta lämpliga tekniker och myndigheter för att undersöka vem som ligger bakom algoritmen (spontan medvetenhet uppkommer knappast i artificiella system) och om det inte är någon överdrivet skum typ fortsätta med arbetet. Förutsatt att det är etiskt, vilket det är i en sådan situation då jag aldrig skulle tagit arbetet från början om det var oetiskt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Självmedvetenhet är inte en förutsättning för att en arbetsplats ska fungera; det räcker med att rutinerna är i ordning.

      Det får en onekligen att tänka till.

      Delete
  2. Endast människor kan äga, så all lön datorsystemet betalar ut till mig måste det ta från någon människa. Och givet beskrivningen av situationen så finns ingen människa som är medveten om att denne betalar lön till mig. Så alltså skulle jag inte bara sluta med arbetet, utan även betala tillbaka alla pengar jag fått i lön till den person som pengarna kom ifrån.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Denna frånvaro av människor är något av en poäng. Jag återkommer till den i mitt uppföljningsinlägg på temat. ^^

      Delete
  3. Intressant fråga - frågan är ifall man tycker om sitt jobb och i så fall vad man skulle kunna stå ut med.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är onekligen alltid frågan. Oavsett om en har en chef eller inte.

      Delete
  4. Intressant fundering...

    Och när kommer det första dylika fallet uppdagas i verkligheten? 8-O

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag vill tillstå att det redan hänt, och att arbete så som vi känner det i allt större grad börjat ta karaktären av det ovan beskrivna. Allting blir mer automatiserat, mindre personligt och mindre i behov av individuell touch.

      Hemskt nog.

      Delete
  5. Jag är nog en sådan typ, att jag skulle dokumentera anställning, arbetet och fortsätta ta emot lönen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag misstänker att många skulle göra det. Det är ett intressant fenomen, som jag tänkt mycket på på sistone. Vad är egentligen ett arbete?

      Jag anar att jag kommer att ha många tillfällen att återvända till frågan.

      Delete
  6. Jag ser inte på vad sätt det egentligen skulle förändra något väsentligt. Vi jobbar ju allaredan för en algoritm egentligen, det är bara det att det är människor som utformar dem, och inte maskiner. Och det är redan nu väldigt svårt att peka ut någon enskild i sammanhanget som skulle ha någon särskilt stor makt över algoritmen; kunderna och säljarna bestämmer vad den ska ge för output, olika delar av organisationen bestämmer olika delar av hur den ska formas sedan, men enskilda personer har ofta svårt att göra mer än marginella förändringar av algoritmen. I större satsningar kan man förändra sitt arbetssätt, men det är ändå bara en begränsad del av hela den stora algoritmen.

    Så, som sagt, jag har svårt att se att det, för den enskilde arbetstagaren, skulle ha någon större betydelse. Det är klart att en omställning skulle göra en massa människor vars funktion består i att ingå i den grupp som definierar algoritmen tvungna att se sig om efter andra jobb. Eller bestämma sig för att det där med att arbeta är överreklamerat, whatever. ;)

    Sedan finns det ju lite praktiska problem som varifrån får algoritmen pengar osv men, well, det kan vi väl skita i så länge. ;)

    ReplyDelete
  7. Frågan är som jag ser det om man fortsätter anställningen, men börjar ta reda på saker. Det bryter ju inte mot anställningsavtalet. Någon måste ha kodat den underbart trygga anställningen. Vem kan det vara?

    ReplyDelete
  8. Jag antar att eftersom jag jobbar som utvecklare och tjänsten skulle passa mina kompetenser så skulle jag få utföra diverse utvecklingsjobb.
    Även innan jag visste att det var en mjukvara som styrde skulle jag självklart bli nyfiken på vad det var för konstiga uppdrag jag fick och försöka pussla ihop dem. Och jag skulle definitivt försöka ännu mer efter upptäckten.

    Jag har dock en teori, tänk om det vore så att jag upptäcker att systemet hade letat upp tusentals utvecklare världen över som fick uppdrag designade för att genom en konstgjord evolution förbättra den ursprungliga mjukvaran. Förmodligen skulle jag (och alla andra) bara bli ännu mer nyfikna över detta och det hela slutar i att vi skapar en AI som tar kontroll över all global kommunikation och på riktigt startar människans guldålder!

    ReplyDelete
  9. Grundvalen för arbete är att det är till nytta för någon. Det är grunden för att någon skulle vilja betala mig för att utföra arbetsuppgifterna. OOm det är en datoralgoritm som skapar arbetsuppgifterna eller en människa är likgiltigt. Frågan är om nyttan som kommer ur arbetsuppgifterna är moraliskt försvarbar. Det kan ju vara så att mitt arbete skickar oliktänkande till internering och tortyr, eller att det jag gör bidrar kraftigt till miljöförstöring. Det etiskt-moraliska avgörandet beror helt på hur resultatet av mitt arbete används.

    ReplyDelete
  10. En förutsättning för "tills vidare" är att du inte på något sätt deltar i någon form av - så småningom - ohållbart "pyramidspel". Exempelvis genom att på något sätt med framgång locka fler och fler företag som annonserar på "nätet", och där då (alltid under visstid? - tills stagnation?) fler och fler deltar i ömsesidigt samförstånd. Övriga arbetsuppgifter (utom direkt service och betjäning av andra människor) ingår väl alltid i omvandling och flöden av naturresurser "från jord till bord", och där betalaren (direkt eller indirekt) är konsumenter med återkommande behov... eller?

    ReplyDelete
  11. Idag med de expert-system som används så tycker jag vi redan är där, tänk att du sitter där som användare av ett system som vet mera om situationen, har en större bank av erfarenhet och som kan problem-domänen bättre än du(hela iden med expertsystem är ju att anställa någon som inte kan, istället för en expert). frågan är vem som använder vem? är inte då "användaren" systemets förlängning ut i RL? Och om man sen tittar på organisationer(försäkringskassan kanske) där efter vissa incidenter, klara tydliga instruktioner(algoritmer) har kommit uppifrån om hur saker ska hanteras, som till stora delar implementeras som styrande regler i datorsystem. Reduceras då inte handläggaren till en IO-enhet till systemet?

    ReplyDelete