Att punktera ekokammaren

Det har talats en hel del om ekokammaren på sistone. Till och med jag skriver om den, om än under en annan beteckning. Det är ett fenomenalt användbart begrepp, i och med att det fångar upplevelsen att gå in i ett sammanhang där det enda en hör är samma budskap om och om igen, utan att för den skull kunna bidra med en egen liten soundbite till det eviga bruset.

Bildspråket ska inte underskattas.

Mina kollegor inom Netroots skriver om just ekokammaren idag. Om ekokammaren och dess metoder för exkludering av deltagare i det offentliga, rättare. Tydligen är det ett hinder att inte ha en akademisk examen - vågar jag säga närmast ett handikapp? Tillträdet till det offentliga är ju som bekant få förunnat, och det gäller ju att enbart välja de bästa, right?

Fel.

Internets intåg visar med brutal tydlighet att det fria ordet ligger inom allas räckhåll, och att det enda som behövs är det tålamod och den uthållighet som krävs för att sätta sig ner och formulera någonting i textform. Resten sköter sig självt - skriv tillräckligt bra, och läsarna kommer till dig.

Det är väldigt mycket den principen som Svpol.se baserar sig på. Det gör ingenting att ens egen personliga blogg ibland inte är stilistiskt högtravande, diskursivt mångfacetterad eller kreativt originell som ekokammarens förespråkare säger att den borde vara för att få finnas. Det fria ordet tillåter sådant. Men samtidigt blir en väldigt hemtam med sin egen publiceringsplattform, och den blir vardag rätt fort. Och därför behövs det ibland en ursäkt för att klä upp sig, kavla upp sina skrivställarärmar och verkligen ge järnet för att just den här biten text ska bli lite mer än det vanliga.

Skapa ett forum där det är okej att drista de stora frågorna, och eventuellt kommer de stora frågorna att konvergera dithän.

Det behövs ingen examen för att skriva, det behövs ingen examen för att bli publicerad, och det behövs framför allt ingen examen för att tackla de stora frågorna med intellektuell spänst och hederlighet.

Men det underlättar att ha en ursäkt att gå bortom sina vardagsrutiner.

Jag vill härmed sträcka ut en stående inbjudan till mina ärade kollegor inom Netroots och alla andra med ett intresse av det fria ordet: kom och hjälp till att slå hål på ekokammaren. En gång för alla.