Kick

I'm going to kick the habit. Bara sådär. Begå kall kyckling. Börja avstå helt, fullständigt och hållet. Rakt av. Inga om, inga men, inga ursäkter, inga goda råd, inga dyra konsulter - bara akut avstående. Från och med - nu.

Nu är då frågan, från vad är det jag ska avstå? Är det marijuana? Är det television? Är det heroin? Är det internet? Vad vad vad?

Det är inte gräs. Nope. Det går inte ens att bli beroende av det. Fysiologiskt omöjligt. Det är lättare att bli beroende av paprika eller morötter. Bokstavligen. Det är således inte helt aktuellt att avberoendisera mig - särskilt som jag har exakt noll historia med det.

Inte television, heller. Det dumpade jag för flera år sedan, till förmån fär de däringa datorsakerna. Ni vet. Det digitala livet som cyberhacker och så vidare. Inte teve, således. (Även om jag tittar på Battlestar Galactica ibland..)

Det är inte heroin heller. Tveklöst ett av de mer beroendeframkallande av substanser som finns att få tag i på (svarta) marknaden, men det är inte riktigt min deal. Särskilt inte som diverse handelshinder (så som, säg, dess akuta förbjudenhet i den delen av världen där en stat har makten att stifta och upprätthålla lagar) trissar upp priserna till extremnivåer. Nej, inte heller det.

Internet är det då inte, även om många i den gamla generationen anser att det bara är kriminella, ligister och terrorister som använder det (och att vi därför bör totalövervaka internätet, detta de kriminella ligisternas terrornäste.) Jag är förvisso beroende av det - jag vet inte ens hur en betalar räkningar offline, än mindre hur en får tag på information som inte finns på vårt kära internät. Hey - jag vet inte ens hur en går tillväga för att alltid ha tillräckligt med kontanter på fickan, då jag tar för givet att alla tar kort. Men.det är inte det jag ska bli oberoende av.

Men vad är det då? Vad är värre att bli fri från än gräs (nåja), television, heroin och internet? Vad är det jag, från och med denna dag som är idag, ska frigöra mig helt, hållet och totalt ifrån?

Jo, ni ser, det är socker. Inte vilket socker som helst, utan processat socker. Godis, läsk, småkakor, glass - the works. Problemet med att göra sig fri från det har att göra med tillgången. Televisionen är lätt att göra sig fri från - det är bara att sälja teven, problem löst. Heroin är lite jobbigare, men eftersom det är stört omöjligt att få tag på till att börja med så är det inget problem för de flesta. Processat socker, däremot, är överallt - bokstavligen. Pressbyrån, mataffären, den där lilla kiosken vid stationen, överallt. Till och med om en inte lämnar hemmet så kommer glassbilen till ens område och säljer sina ytterst sockerstinna varor till alla som råkar befinna sig just där, just då.

Det är, med andra ord, totalt omöjligt att inte befinna sig i sammanhang där detta Något befinner sig inom räckhåll. Att internet är i en liknande ställning gör ingenting, det är bara bra och positivt, men sockret, däremot -

No more. Jag lägger det bakom mig. Gör det till någonting som andra gör. Till någonting som jag en gång sysslat med, men växt ifrån.

No more. No moar.